Idag var jag på återbesök hos läkare som sjukskrev mig, samt på ett sista samtal hos min psykolog.

Tillsammans bedömde läkaren och jag att jag bör vara halvtidssjukskriven en månad till, december går jag upp till 75% och efter årsskiftet tillbaks till heltid.

Om jag känner at det känns helt fel i november får jag boka tid för nytt läkarbesök och ny bedömning.

Själv är jag kluven.

Min kille är orolig att det är för tidigt, att jag behöver mer tid för att balansera ut mig för min egen och i förlängningen för barnens skull.

Jag själv känner att det kan nog vara en bra plan den som är satt, men är då starkt färgad över att jag vill kunna prestera på jobbet och inte ha ångest över ekonomin.

Får utvärdera efter halva december helt enkelt när jag går upp i tid hur det känns och hur det påverkar mig mentalt och stressmässigt.

 

Sista samtalet med psykologen fokuserade mycket på jobbet.

Hur man kan minska stressen.

Det är ju i ofs samma prinicip som skall tillämpas på livet i stort.

Leva mer i nuet. Inte samtidigt processa vad som kan hända en vecka framåt eller ett par år framåt.

Skall bli bättre på det, men förändring i tankemönster kommer inte över natt, utan jag får fortsätta med att skriva ner händelser som triggar mig, vilka känslor de rör upp, vad min åtgärd är för att fortsätta lära om hjärnan till nytt beteende och mer rationellt tänkande.

Som han sa; livet är för kort för att ödsla negativ energi på saker/mäniskor du inte kan styra.

 

Nu blirdet sängen.

Sömn, mer sömn och ännu mer sömn är bästa medicinen säger pojkvännen, så bäst att lyda.

Imorgon är det urnsättning av mamma i familjegraven.

Så det blir en tung eftermiddag.

 

Ta hand om er!