Så det kommer nog bli en del text här på bloggen.

Snart min första vecka tillbaks på heltid gjord.

Det känns framförallt mentalt. Möjligheten att landa en stund innan barnhämtning finns inte längre och jag är tröttare än innan.

Tar dock alltid en kortare meditationspaus på förmiddagen på jobbet för att jorda mig lite.

Idag har det blivit fyra meditationspass totalt.

Allt för att behålla lugnet. Och jag har varit på samtal med min terapeut. Idag fick han mig att ta emot paketet med näsdukar, dealen nästa gång är att jag även använder dem om de behövs.

Så mycket ångest, skam, frustration, rädsla och sorg han fick lyssna på idag. Sedan kommer små frågor för att tränga djupare in i det jag berättar om tills man hittar någon punkt som skaver.

Idag var hans reflektion att han upplevde det som att jag ofta tycker att jag gör fel, att felet är mitt. Det tycker jag nog också och ofta är det nog så, men jag gör inte fel av illvilja för att jag vill göra någon illa. Det blir bara fel :(

Innan terapisessionen lämnade jag sommarvärmen och klev in i svalkan i Domkyrkan.

Satt där ett tag och djupandades medan tårarna rann.

Tände tre ljus innan jag lämnade kyrkan.

Ett för mamma med en önskan om att hon har det bra där hon är.

Ett för min familj och mig.

Ett för Andreas och framtiden.