Ge upp och acceptera.

Att det där samtalet som utlovades förmodligen aldrig kommer att bli av.
Att istället bara lita på mitt vetande och inse att personen inte var allt det den utgav sig för att vara.
Att det förmodligen var en önskad målbild hen hade av sig själv som målades upp, men som inte riktigt uppnåddes i verkligheten.

Istället ta tag i och försöka lösa upp alla knutar inombords.
Känslorna av att det inte var ok att vara jag.
Att jag passade in i hens liv i lagoma doser mest på hens villkor.

Det finns sår i mig som måste läkas.
Rädslan för att återigen bli bortvald om jag är jag fullt ut.
Jag vet att nuvarande situation är helt annorlunda, men ändå tittar rädslan fram ibland.

Men nu kan jag visa mig sårbar fullt ut och det tas emot på ett respektfullt och kärleksfullt sätt istället för med irritation och ännu mer avstånd och tystnad.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback