Denna rockdokumentär kollade vi på ikväll.
Den var både bra och underhållande.
Alltid skoj att höra de riktigt stora stjärnorna prata om gamla turnéminnen mm.

I slutet blev det dock lite melankoliskt och det var nära att jag blev lite ledsen i ögat.
Då hyllades Dimebag Darrell.
En av vår tids musikhjältar som inte finns med oss längre sedan tre år tillbaka då han skjöts till döds under en konsert =/

RIP man and keep on shredding!