...hoppade jag av som basist i mitt dåvarande band Viper Trail.
Ett beslut jag inte ångrat.
Men sedan har det varit lite till och från på musikfronten. KAOZ drog igång, men blev utan trummis för snart två månader sedan.
Har dock två andra blackmetal-projekt att ägna mig åt istället. På en lite annan nivå.
Vi repar hemma och skickar låtar till varandra via mail för att sedan ta en rephelg imellanåt.
Just nu känns det som en bra nivå på mitt musicerande och jag får mer tid för träning - som jag just nu tycker är roligare och som börjar ge resultat som syns.

För ett år sedan blev även en ung man ihjälkörd med berått mod på en rastplats inte så långt ifrån där jag bor.
Minns det som igår. Vi var på väg hem framåt fyra på morgonen efter sista spelningen för min del med bandet.
Helt plötsligt ser jag blåljus i backspegeln och kör åt sidan för att släppa fram en brandbil.
Den saktar in och kör ut i vägrenen vid Walls kiosk varpå jag svänger ut för att köra om, men får tvärnita då en ung tjej kommer springandes rätt ut i gatan framför brandbilen.
Just då blev jag ju lite chockad och arg för att hon nästan fick sig själv påkörd, men dagen efter förstod jag ju varför.
Hon själv måste varit i chock och ville bara så snabbt som möjligt visa in brandbilen till platsen där killen låg - hon kanske trodde att det fortfarand efanns hopp om att rädda hans liv.

Idag i Ale Kuriren fanns en minnesruna på de personliga sidorna.
Den gjorde mig så ledsen... så onödigt att han skulle dö bara för att ha sagt till bråkstakar om att inte fördärva.

Det går utför för mänskligheten...