Oh yeah baby!!!

Vilken kväll vi hade söndags.
Först till Trägårn för att kolla när Patrik och de andra vinnarna i tävlingen skulle få träffa bandet.
Det visade sig vara först efter spelningen, så han fick ett litet rosa armband så att de i dörren skulle känna igen honom när vi kom tillbaks efter middagen.

Sedan åt vi god thaimat på SPICE på Kungstorget.
Jag åt kycklingspett med ris och jordnötsås och sedan ett kokosplättstorn med bananfyllning och citronsorbet till dessert.
Patrik åt nån röd curryckyckling med grönsaker som var apstark och drack en Calypso Coffee som dessert-drink.
Mycket gott och mysigt.
Man borde äta ute lite oftare... men det är jäkligt gott hemma i soffan också en fredagskväll.
   

Sedan tillbaks till Trägårn där det fanns lite överbliven tårta eftersom Jack Daniels firade 100 år.
Givetvis var jag tvungen att äta en bit.
Där stötte vi på Tommy, Krisse och Kitto. Men annars var det rätt skralt med folk överhuvudtaget.
190 sålda biljetter hörde vi. Det kändes lite oväntat med tanke på att bandet består av halva System of a Down.
Men reklamen för giget hade ju inte varit den bästa heller.

Bandet jag pratar om är alltså Scars on Broadway.

Vid tio gick de på scenen och körde fullt ös i ca 45 minuter.
Inga mellansnack utan bara musik rakt av och dessutom jävligt bra!
Hade bara sett ett klipp från nån spelning i Holland med SoaD innan och då verkade de så pårökta att de knappt klarade av att spela, så jag var grymt positivt överraskad.
Och ju längre tiden gick desto gladare var jag att jag faktiskt följde med in till stan för att se dem.

Efter giget var vi några som stod kvar framför scenen eftersom de som vunnit tävlingen skulle få träffa bandet.
Det visade sig att de inte skulle få gå in i logen, utan bandet kom ut, alltså fick även jag växla några ord och få några foton ihop med dem =)
Sångaren var dock rätt tystlåten av sig, men de andra grabbarna snackade desto mer.
Keyboardisten tyckte det var rätt kul att vi frågade om texten "California hippie psychopath" syftade på Arnold Schwarzenegger... för det hade tydligen sångaren själv tänkt på ett tag efter han skrivit texten ha ha.

Sedan var jag givetvis tvungen att fråga om alla kom från Armenien.... vilket de inte gjorde.
Snubbarna från SoaD gör ju det, men gitarristen var från Kuba, bassisten från Italien och keyboardisten från mellanöstern nånstans.

    

Vi kom hem strax efter tolv och Patrik var hur nöjd och glad som helst.
Jag var trött och lade mig och somnade direkt.