I tisdags tog vi farväl av mormor.
Begravningsgudstjänsten ägde rum i Frölunda Kyrka.
Där har jag inte varit på mååånga år.

Som vanligt får man ju träffa många släktingar man inte sett på väldigt länge.
Man önskar att man tog sig tid att träffas även under roligare omständigheter, men det är ju som det är i dagens samhälle - alla har för mycket att göra hela tiden.

Kistan var smyckad med röda rosor.
Framför den stod flera krukor med rosa begonior.
Och ovanför dem fanns ett foto av mormor från då vi firade hennes 90-årsdag.
Hon såg så pigg ut där och med en glimt i ögat som om det var något lurt på gång.



Första delen av begravningsstunden tyckte jag mycket om.
Prästen pratade om mormor och hennes liv.
Min mormor är någon jag beundrar mycket, en stark kvinna som klarat av det mesta ensam.
Med en man som visade sig vara en riktig skit då andra barnet (min mamma) var på väg, som hon skilde sig ifrån.
Hon uppfostrade och försörjde alltså sina två barn själv, med lite hjälp från ett par bröder som blev lite extrapappor.
I vuxen ålder har jag alltid känt sorg för att inte mormor fick den kärlek hon förtjänade.
Jag tror helt enkelt att hon slösade sin kärlek på barnen och på handarbete som hon tyckte om.

Sedan kom det vanliga partiet där det pratas mycket om Gud.
För mig är det rätt ointressant eftersom jag inte tror på någon gud.
Men eftersom mormor gjorde det, så kändes det ändå som en tröst, att hon i alla fall trodde att hon skulle bli emottagen av Jesus uppe i himmelriket. Och vem vet... det kanske är hon som har rätt.

Sedan samlades vi alla vid kistan för att ta ett sista fraväl och det stämdes upp till sång.
En sång som tydligen alltid brukade sjungas hemma i mormors familjehem i Frökärr.
Det var nog den finaste stunden under hela begravningen - det och när min mamma höll tal till sin mamma.
Det hade jag nog inte klarat.

Även en syster till mormor höll tal under minnesstuden efteråt.
Många roliga minnen såsom när de flyttat ner till stora Göteborg och jobbade som sömmerskor mm.

Vill gärna tro att mormor sitter där uppe nånstans och kikar ner lite då och då.
Och jag hoppas att hon gör det den dagen vi gifter oss. Hade gärna velat ha henne med då.





     

   

     
Jag tror mormor hade gillat alla dessa vackra blommor.


Minneslunden på Västra Begravningsplatsen där hon kommer ligga.