Long lost friend

Häromnatten drömde jag om min gamle vän Viktor.
Inget särskilt så, han var bara med i drömmen.
Vi har inte setts på säkert sju år och jag har gjort tre försök under denna tiden att komma i kontakt med honom, men misslyckats. Alla gånger efter att jag drömt om honom.

Men så tänkte jag, jag testar igen och slog hans namn på Eniro, fick då fram två olika adresser på han och hans fru, så jag sms:ade hans mobilnummer.
Dagen gick och jag fick inget svar och blev besviken och funderade på hur jag skulle göra.
Kanske ringa hans pappa och fråga efter numret den vägen. Hans föräldrar vet ju mycket väl vem jag är eftersom de och min mammaskusin är grannar och det är så vi lärt känna varaandra.

Men så igår förmiddag när jag satt i skolan fick jag ett sms från ett okänt nummer och det var Viktor!
Tydligen var det andra numret hans frus mobil och hon hade lurat länge på vem hennes gamla vän Lotta kunde vara innan hon sagt något till honom som fattade att det var till honom.
Så på tisdag skall vi fika!!! Jippie!!!  Vi har en del att snacka om tror jag och jag är väldigt nyfiken på om de fått barn, vad han jobbar med och hela det köret. Ser verkligen fram emot det.


Som sagt, vi känner varandra sedan långt tillbaks.
Mina släktingar bor i en mindre ort i Västergötland där jag spenderade minst fyra veckor varje sommar från att jag var nyfödd tills jag var 15-16 år.
Min favoritsyssling bodde inne i stan och hennes granne var just Viktor.
Man kan väl säga att jag upptäckte honom när jag gick i första klass... och då talar vi första klass i grundskolan.
Givetvis blev jag jättekär i den ett par år äldre pojken i huset bredvid och var det i säkert tre år...
Min lågstadiecrush alltså.

Sedan när jag blev äldre utvecklade det hela sig på ett vänskapligt plan istället.
Vi var ofta över hos Viktor och hans bror för att låna film, eftersom de typ hade bättre sortiment än videobutiken.
Då passade jag på att slänga käft en hel del och vi smågnabbades och hade kul.
När jag blev tonåring brukade vi ofta vara ute på löprundor tillsammans.
Jag var rätt vältränad då så jag hade inget problem att hänga med och såg det som en sporre att ge lite extra, man vill ju inte vara sämre än killen man springer med, eller hur?

Senare när jag gick sista året på gymnasiet och året efter och hade ett ganska stormigt förhållande pluggade Viktor på Universitetet i Karlstad.
Han kom att bli min "fristad" när det var extra tungt och jag var nog uppe två-tre gånger och hälsade på och fick en helgs time-out från allt.
Efter det har det varit ett par sporadiska träffar i Gbg när han hälsat på kompisar som pluggat här samt nån utekväll i hans hemort nån sommar när jag hängt med mamma och pappa upp en helg.
Men de senaste sju åren - nada!!!

Så ni kan kanske förstå att jag tycker att detta är skitkul.
Vissa människor vill man ha kvar i sina liv på något sätt - Viktor är en av dem!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback