...av de som inte längre trampar på samma jord som du och jag.

Det är den dagen idag.

Och de som inte längre finns här finns ofta i mina tankar.
De som vandrade vidare för länge sedan kanske inte poppar upp lika ofta längre, men de finns där fortfarande.
Sorgen är inte heller lika stor längre, men visst finns det stunder då man ibland bara känner att vissa saker är helt meningslösa och fäller en tår.

Sedan har vi de som levde ett fullgott liv och drog sina sista andetag förhoppningsvis nöjda med vad de fick uträttat i detta liv.
I alla fall hoppas jag att de var det, både min mormor och farmor.
Min farfar kände jag knappt, var ju så liten när han dog, men jag har föstått att han var väldigt stolt över sin sondotter och fäst vid mig och jag kan se glädjen i båda våra ansikten på de foton som finns på oss tillsammans.

Så idag tänker jag lite extra på de som funnits i mitt liv och som nu kanske väntar på att återknyta kontakten någon annanstans, någon annan dag.

Farfar, Trimor, Kim, Farmor, Mormor och många fler...


Detta ljuset är till er.