Dagen bjöd på solsken och kraftig vind.
Synd på vinden, för alla vet ju vad det innebär på en utomshuspelning - ljudet blåser bort.
Svårt att lösa på något sätt för arrangörerna. Mest tydligt blev det under At the gates på röda scenen som bokstavligt spelade i motvind.

Vi dök i alla fall upp ute i Säve vid tretiden.
Fick en plats på vägkanten vid Aeroseum och knallade den dryga kilometern till festivalen.
Väl inne stack vi in på första ölområdet, där ställde sig Daniel i bankomatkö i typ en timme, innan bankomaten gick trasig och han fortfarande stod utan pengar.
Under tiden åt vi lite och vilade fötterna. Slötittade lite på Raubtier också - ingen höjdare enligt mig.
Sångaren lät som om han skrikit sönder rösten helt.


Tre glada gossebarn har anlänt till festivalområdet.

Daniel och Munken försvann och vi strosade upp mot de mindre scenerna.
Stack in skallarna i minsta tältet och tittade på lite freakshow; eldslukare och starke mannen var det vi hann se.
Sedan var det dags för FKÜ i Close Up-tältet (det tältet hade de flesta bra banden).
De gjorde en grym spelning precis som på Muskelrock. Man blir underhållen helt enkelt. Och så var ljudet bra där inne där vinden inte kom åt och varmt och skönt också =)

Sedan var det bara att stå kvar för Graveyard var nästa band på scen.
En helt grym spelning här med. Med ett utökat instrumentalt parti på mitten där de improviserar hej vilt.
Allt i sann 70-talsanda - we like!!!
Man kan säga att tältet var knökfullt. Tror att arrangören missbedömde lite publikstorlek på Graveyard och Dr. Midnight and the mercy cult som spelade samtidigt på största scenen, men jag är glad för det eftersom jag fick bra ljud!

Graveyard.

Sedan var det dags för lite mat.
På vägen genom flaskhalsen brevid röda scenen hörde vi lite Cavalera.
Sedan stod vi typ 40 minuter i kö för en burrito, men den var helt ok, så det fick det väl vara värt.
Ståndet bredvid med vildsvinskebaben som vi egentligen spanat in oss på hade nog dubbelt så lång kötid, så det var inget alternativ.

Vi kikade även på ett par låtar med Deathdestruction. Då var tältet fullt så de hade öppnat på ena sidan så man kunde titta därifrån.
De hade också med hemlig gäst; Martin från LOK som de körde "som en hund" tillsammans med, sedan ville publiken ha ännu mer LOK, men nu var det ju liksom inte deras spelning...  Bra tryck på det vi såg i vilket fall som helst.

Slängde ett getöga på Anvil. Alla har ju tjatat så om dessa herrar och att de kämpat på i alla år trots uteblivet storkontrakt osv. Ok, de må vara rockens förkämpar på samma sätt som t.ex. Motörhead, men de var inte bra.
Otight och trista låtar - not my bag at all.
Men nu har vi sett dem i alla fall.
Istället vidare upp till tältet för att spana in Canadicken Devin Townsend.
Stiftade bekantskap med den herren på Progpower i Atlanta nån gång runt 2002 eller 2003.
Helt jävla bindgalen var väl mitt minne av den spelningen.
Det är han fortfarande, men han är ju bindgalen på ett positvit sätt. Glad och underhöll publiken med att fuldansa och dra skämt eftersom tekniken strulade så att spelningen blev försenad.
Hans musik borde mer liknas till teatermusik, eller liknande. Mycket inspelad på minidisc, mycket växlande mellan operettliknande sång och väsande growl. Helt genialiskt.
Sådär stod vi två nyfrälsta i publiken och övervägde allvarligt att skippa hela ATG.

Devin Townsend Project.

Men vi valde naturligtvis fel och gick ner för att se At the gates.
Jä,för med hur de såg ut och lät på reunion/avskedsturnén för 1½ år sedan kändes de trötta och oengagerade i fredags. Det spelade liksom ingen roll att diverse gäster kom upp på scenen.
Dessutom hade de ju givetvis kasst ljud eftersom de, som jag tidigare nämnde, spelade i motvind.
Så vi stod där sista kvarten på deras gig och ångrade att vi lämnade Devin och tältet.
Nåja, can't win 'em all!

Framåt natten blev det hysteriskt kallt.
Jag hade långkallingar, jeans, linne, långärmat tröja, t-shirt, tjocktröja och jacka på mig, men frös ändå.
När System of a down skulle börja lira stod vi till vänster om mixertornet.
Inte särskilt långt fram med andra ord, men vad hjälpte det när alla skulle fram samtidigt.
Efter att ha svurit och sparkad idioter på smalbenen insåg vi att det smartaste draget var att förflytta oss bakåt.
Där kunde vi stå i lugn och ro och lyssna.
SÅ JÄVLA BRA!!!
Metaltowns bästa spelning enligt mig och så kul att se dem tillsammans!
Har tidigare sett både Scars on Broadway och Serj som soloartist, men nu var de tillsammans igen och det var magiskt!

Ja, bilden talar nog för sig själv...

Sista spelningen för kvällen blev Ghost.
Inga överraskningar där. De körde nog exakt samma set som på Muskelrock två helger tidigare.
Är fortfarande fascinerad över alla "tru" blackfans som fullkomligt avgudar detta band trots att musiken snarare är popig än metal... nåja, lite image kan göra underverk.

Skriver inget om kaoset på vägen hem, det har ni säkert redan läst om ngn annanstans.