Turbulenta sista dagar denna veckan.
Mycket stress över arbetssituationen, inte min utan P's.
Frustration och hjärtklappning.
Han mår inte bra och det märks, då mår inte heller jag bra och då blir jag orolig för att bebis i magen också blir stressad och orolig.
Dålig spiral helt enkelt.
Hoppas det löser sig och att P kan släppa taget lite, han måste inte alltid vara den som engagerar sig mest.
Han är bara anställd.
Men jag vet hur det är, lättare sagt än gjort om man är en människa som gärna vill visa framfötterna och göra ett gott jobb inför sina kunder, chefer och kollegor.
Men nånstans så kommer man ändå ner till kärnan - det är ingen som tackar dig för att du jobbar ihjäl dig!
Och det är inte värt några pengar i världen om vi i januari står där med litet knyte i famnen och en pappa som är oförmögen att ta till sig detta p.g.a utbrändhet.
Så nu är det dags att växla ner helt enkelt.

Så mitt humör kommer nog svänga uppåt igen.
Skall ställa mig och terapibaka lite i köket om en stund. Chocolate chip cookies med lite kokos i samt kladdkakemuffins som får bli kvällens dessert efter grillmaten.
Sedan blir det lite fotboll med förhoppningsvis en vinst i bagaget och så lite grill i goda vänners lag ikväll.
DET måste ju göra att humöret blir bättre.

Kan också vara så att humörsväningen till viss del beror på att jag nu känner att kroppen börjar bli tyngre och att fysisk aktivitet på den nivå jag är van vid börjar bli svårare.
Tog beslutet i torsdags att avsäga mig resten av 7-mannamatcherna i år eftersom jag hade lite obehagskänningar i buken i slutet av träningen.
Men hoppas ändå kunna vara med ett par veckor till på träningen, men på en lite lugnare nivå.
Men för någon som älskar att röra på sig och har det som lite utloppskanal för stress mm så känns det rätt tungt att nu få ägna sig åt andra former av motion som jag faktiskt inte tycker är kul.
Byta löppassen mot motionscykeln eller promenader, den riktiga styrketräningen mot en helt annan specialanpassad.
Ja, jag är medveten om att det handlar om en kort tid i livet, men det känns ändå tungt just nu.
Kanske den där första sparken från livet inom mig kommer göra att det känns lättare, men just nu känner jag ingenting förutom lite fladder ibland på eftermiddagarna.

Eller så behöver jag bara en kopp te till och en stor kram...