Idag har Olivers humör varit allt annat än soligt.
Dagen började bra med lite extra sovmys i sängen efter att P gått till jobbet.
Sedan var han glad första timmen, efter det vete katten vad som hände.
Så fort jag försökte sätta ner honom skrek han, tog jag upp honom var han tyst en stund, sedan skrek han.
Det var lite kul ett tag att sitta i mammas knä och se ljuset genom takfönstren och kontrasterna i vår svart/vita tapet, sedan skrek han.
Enda gången han var tyst var när han fick mammas bröst i munnen och sedan när han väl lyckades somna en stund vid halv två.
Då passade mamman på att sova en timme också, och sedan hinna med lite hushållssaker innan han vaknade igen.

Nu på kvällen har humöret varit lite bättre.
Kanske gav den där sovstunden lite ro i den lilla barnkroppen ändå?
Eller så var det för att pappa kom hem och lagade mat som luktade gott i hela huset.
Nu är han matad och stoppad i säng i väntan på sista kvällsmatningen då även jag skall lägga mig.
Eller så har han helt enkelt bara lite magknip och är därför ledsen.