Fredagen den 13:e januari blev vi inlagda med lille Oliver på Mölndals BB - på neonatal (Där för tidigt födda vårdas). Denna avdelning kan jämföras lite med ett vandrarhem i sjukhusmiljö med vårdpersonal dygnet runt.
Man får sitt eget rum där man bor med sitt barn, toalett och dusch finns ute i korridoren samt pentry och kyl/frys + gemensamhetsrum finns längst ner på avdelningen där man samsas om utrymmena.
Men vilket lättnad det var för oss när vi kom dit.
Ett rum var iordningsställt åt oss, pappa fick en skönare säng att sova i och det fanns två fåtöljer, ett litet bord och en TV på rummet.

Det visade sig att bilirubinvärdet de fått fram på östra inte alls stämde, istället för 340 var det 270 som då vi blev utskrivna från östra.
Men de ordinerade ändå en ljussäng till Oliver första natten, så där fick han ligga i en liten sovsäck på ljusbädden och behandlas. Kändes skumt att inte kunna ha honom i famnen hud mot hud som vi haft hela tiden fram tills dess.
Dessutom fick han en sond isatt så att vi skulle kunna få i honom näring på ett vettigt sätt även när han blev för trött för att orka suga själv.
Så de första dagarna ammade jag samtidigt som P sondmatade och han piggnade till redan efter första dygnet och hans bilirubinvärde gick ner.
 
I solsängen med sonden insatt.

Minst var fjärde timme skulle matning ske, så vi ställde klockor på natten för att inte missa.
Sedan var det bara att gå ut till sköterskorna i mjölkköket och be om mat under hela dygnet.
Varje morgon tog vi ny nakenvikt för att se om han började lägga på sig.
Första dygnet hade inte så mycket hänt - en ökning på 15 gram, men en ökning i alla fall!
Sedan började det hända grejer. De två kommande dygnen ökade han med 60 gram/dygn - bra jobbat!
Då började vi ta amningsvikter för att se vad han fick i sig från bröstet.
Det var väldigt olika. 10 ml första vägning, 4 ml andra vägning, 14ml tredje osv... såg snart ett mönster att det var höger bröst som gav mest mat i magen på lillen.
Därimellan pumpade jag för glatta livet för att öka mjölkproduktionen.

Fjärde dagen köpte P en specialflaska på Apoteket med en pip som påminner om mammans bröst samt att bebisen måste suga för att det skall komma något ur flaskan.
Vi körde två provmatningar med den, sedan plockade läkaren ut sonden. Skönt för Oliver för han hade varit och ryckt i slangen mycket den sista dagen och nyst en hel del sedan sonden sattes in.
Men nu visste vi att han skulle få i sig tillräckligt med mat ändå.
Dessutom var det bra att även pappa kunde vara delaktig i matningarna, annars är det ju bara mamma om det helammas. (Nu vill jag ju kunna helamma, men det kommer kanske lösa sig förhoppningsvis).
   
Pappa busar med liten Oliver, Calma-flaskan, skymningsvy från vårt fönster.

Femte morgonen togs en ny nakenvikt och han hade gått upp ännu lite till och nu kommit upp i sin födelsevikt.
Läkaren kollade över honom och sa att han såg väldigt fin ut och vi blev till slut utskrivna på permission för att komma tillbaks igen på fredagen för att ta en ny vikt, eftersom de ej fick tag i någon på vårdcentralen hemma.
Vilken lycka att få åka hem äntligen!!
Nästan två veckor efter att han föddes. Dessutom att få komma hem utan att sitta med andan i halsen och koppmata i stort sett alla dygnets timmar.
Vi firade genom att ta vägen förbi farmor i hennes butik och säga hej och få en söt liten pyjamas i present som hon köpt i den allra minsta storleken de hade.
Tack för den!

Oliver i sin Labanpyjamas från farmor.

Men dygnen på Mölndal var mycket bra!
Personalen kändes lugn och saklig och tog sig tid på ett helt annat sätt än de kunde på östras BB.
Vi kunde diskutera fram en plan som kändes bra för oss och gav Oliver det han behövde för att må bättre.
Och vi fick vara tillsammans som en liten familj i vårt lilla rum och ändå känna att det fanns stöd utanför dörren att få om vi behövde.
Dessutom hittade vi dvd-slotin på TV:n så vi fördrev timmarna mellan matningarna med att börja titta på Sons Of Anarchy.
Och jag förundrades över hur små barn de faktiskt kan rädda när man läste alla tackbrev som var uppsatta på korridorsväggarna. En liten krabat vägde knappt 700 gram och var född 107 dagar för tidigt, men han hade vuxit till sig och var helt utan men.
Fantastiskt!!

Stort tack till personalen på neonatal i Mölndal - ni var guld värde de dygnen vi var inlagda!