Körde ju ett rätt så tufft benpass på påskaftons morgon.

Det + skärtorsdagens hysteriska långdistans i både promenad och löpning gav nog resultatet överansträngda vader och knän.

Inte bara hade jag en helvetisk träningsvärk resten av påskhelgen, men när jag på måndagen tänkte att jag skulle jogga igång benen lite lätt efter en halvtimmes styrkepass svarade de bara med att göra hysteriskt ont, speciellt i vänster vad.
Så efter en kvarts jogg fick jag trappa ner till rask promenad sista kvarten på bandet.

 

Efter det tog jag det ganska lugnt i tre dagar, med bara promenader ihop med kompisarna på dagarna.

I torsdags var jag och kickade lite boll för första gången sedan min engångscomeback i mellandagarna.

Det kändes ganska bra, vaden var dock fortfarande lite sur, men jag hängde med hyfsat i alla fall.

I fredags nöjde vi oss med en väldigt lätt och långsam promenad i solskenet jag och Ulrika.

Även hon var lite trött i benen.

Idag har det varit total vila, men imorgon bitti blir det träning igen och jag hoppas då att benen klarar av lite löpning.

 

Det är SVÅRT när man vill så mycket att ta det så lugnt som man kanske borde efter ett längre uppehåll.

Kanske borde köra två veckor med fustrainspirerad träning och varva styrkeövningarna med kortare, snabba löppass så att lederna får en chans att hänga med?

Såg att jag trots allt under de senaste fem veckorna snittat på ca 3,5 mil/vecka och det är ju rätt mycket mot de månader då jag varit sjuk och inte rört mig mer än mellan godisskåpet och soffan *s*

 

Ser i alla fall mycket fram emot morgondagens pass på gymmet med grannen Maria.

Eventuellt får vi med en av mina fotbollskompisar också.

Så får de välja om vi kör bara ett tungt lyftarpass med lite valfri kondition på slutet, eller ett apjobbigt fustrapass som gör att vi nästan kräks =)

Fördelen med att leka lite PT är att man inte vågar fuska för mycket själv ha ha.