Det där med vänner kan ibland bli lite komplicerat även om det borde vara enkelt.

Jag har väldigt många kompisar och några riktigt nära vänner.

Så många kompisar som jag gillar att umgås med så att det blir svårt att träffas särskilt ofta om man vill hinna träffa alla, men för det mesta är detta ömsesidigt och inga "hard feelings" om det går ett par månader mellan varven.

En del bor på annat håll rent geografiskt som gör att det är svårare att ses så ofta som man skulle vilja.

Sedan har man ju övrigt liv och intressen osv som skall hinnas med samt ibland bara ha tid att vara.

Ja, ni hajar nog allihop vad jag menar.

 

Men de sista 15 månader då jag varit mammaledig har känts lite som en prövotid som skiljt agnarna från vetet så att säga.

Med en liten vill man inte flänga omkring FÖR mycket och jag har försökt ha devisen varannan gång här och varannan gång där med dem jag har träffat.

Detta har funkat i många fall, men i en del har det tyvärr bara blivit varannan gång där och då tänker jag att då är väl inte intresset för umgånge med mig och nu även Oliver större än så, så då kan det väl kvitta!

Finns något/några enstaka fall som är undantagna där avsaknad av bil och körkort gör det lite för krångligt att ta sig om man redan bor utanför stan och sedan skall till annan ort utanför stan och dessutom med två småbarn själv.

Annars har det fram till årsskiftet faktiskt även gått direktbussar på 25 min från Nisseplatsen till vår hållplats där det tar fem minuter att gå ifrån.

 

Hur man än vrider och vänder på det så är det ju lika långt för mig att mig härifrån till dig som det tar för dig till mig.

Och att ses på ett fik i stan är inte alltid så lätt med ett litet barn och hade bara blivit mentalt stressande och inte särskilt trevligt umgänge.

 

Så om ni inte hör ifrån mig om att ses och ändå vill träffas, så kanske det är varannan gång här som gäller denna gång i turordningen.

 

Puss och kram på er.

 

/Bitterfittan.