Igår nådde Oliver åldern för "nej".

Vad vi än frågade honom om eller bad honom att göra så kom där ett "neeej".

Eller ibland ett "nä nä nä nej".

 

Imorse sade jag till honom efte ratt han tittat på biler i paddan en lååång stund;

"du gillar verkligen bilar du".

- Nej!

 

Då kunde jag inte hålla mig för skratt!

 

Hoppas nejfasen går över ganska snabbt, i alla fall för den här gången =)