För inatt slog förkylningen till med full kraft. Så imorgon blir det också jobb hemma så jag slipper förlora inkomst men också slippa smitta ner kollegorna.

Livet känns tungt just nu. Haft två lugna veckor på jobbet, men nu känns det som om allt händer på samma gång. Nytt affärssystem, nytt lager och på måndag börjar min vikarie.

Hoppas jag får ihop allt.

Stressad över kroppen som sviker mig mer och mer och hoppas innerligt att jag skall klara att jobba mars ut som planerat. Promenaden till och från stationen tar allt längre tid för att undvika sammandragningar.

Nätterna fortsätter med avbruten sömn och jag känner mig konstant trött. Känner mig också som en dålig mamma för att jag inte orkar busa lika mycket med Oliver. Och min egentid består av tågresorna till och från jobbet.

Tur jag har Ulrika och Caspian på gångavstånd och med ungefär samma tider och rutiner som oss. Livlina att hänga med dem nån eftermiddag eller två i veckan!