Ord som träffar hjärtat och tvingar till eftertanke
”Tänk om det är mig det är fel på? Att jag aldrig är nöjd?”
”Kanske borde försöka lite till? Anstränga mig mer för barnens skull?”
”Har jag smittats av vill ha, vill ha, vill ha? Ego samhället med självförverkligande och JAG till varje pris?”
Är det ett lättvindigt beslut att lämna ett förhållande? Naturligtvis finns det personligheter som är på konstant jakt efter förälskelse/passionskickarna. Men i jämförelse med alla dem som kämpat i åratal är det inte många. Alla de som vänt ut och in på sig själva, legat där ensamma, sömnlösa och längtande efter förändring. Kärlek som återigen skall infinna sig i bröstkorgen. Som just i detta nu känner en förfärlig skuld, ångest och separationsrädsla.
Hur kan vi veta vilken berättelse som pågår i en annan? Bilder, tankar och känslor som gång på gång visar repris på den mentala filmduken?
Så lätt att ge råd, men att själv följa dem…
Jag tänker så här kring när det är dags att ge upp relationen (ingen checklista utan tankar och frågor att smaka på):
- När vi som oftast känner oss ensamma i tvåsamheten. Konstanta missförstånd och ovilja till kommunikation.
- När kärleken och attraktionen är borta.
- En partner (eller vi själva) som lever i en autistisk bubbla och saknar vilja till att mötas. Som inte ser eller vill kännas vid egna brister.
- När barnen får se, höra, känna konstant kyla och avstånd mellan sina föräldrar.
- När det finns passion, men samtidigt brist på respekt och välvilja i handling. Passion i kombination med destruktivitet är en farlig mix.
- En partner med missbruk i alla dess former och som inte visar beslutsamhet i handling gällande tillfrisknande.
- Otrohet som personlighetsprofil.
- När självförtroendet/självkänslan äts upp av relationen.
- Ett förhållande som saknar LIV. Något att fundera över: vad är ett levande förhållande?
- När du inte kan vara du. Bärandet av en glättig, förkrympt och tillgjord mask – ”allt för husfridens skull.”
- Psykiska och fysiska övergrepp. Här handlar det inte om att ge upp – istället gå utan överväganden. Här behövs det oftast professionell hjälp.
Kärleken vill få fram det bästa ur oss. Inte tvärtom.
Vad skulle du vilja lägga till på listan kring när det är dags att ge upp? Erfarenheter min bloggvän?
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Behöver du prata med någon? Kontakta michael@separation.se "
Åh så tråkigt ändå har ju följt den här bloggen länge. Allt blir kanske inte som man tänkt sig när man skaffar barn.livspusslet sätts på prov man kanske inte orkar på samma sätt. Många människor främst kvinnor tar på sig rollen att styra upp och fixa medans mannen gärna blir lekfarbrorn för barnen och eventuellt den som drar in mest pengar till hushållet. Har själv inga barn men lever i tvåsamhet i hus i Stockholm.mina bästa tips är att ge varandra frihet.egen tid med vänner. Men även egentid ensam.fixa barnvakt och gör något tillsammans. Planera inte så mycket ta helgen som den kommer med barnen.oftast de oplanerade som blir bäst.Har ni möjlighet hyr in städning jobba lite mindre. handla mat till dörren. underlättar även om man har bil.Är säker på att allt kommer att lösa sig till de bästa.
Kram från bloggläsare i Stockholm
Åh så tråkigt ändå har ju följt den här bloggen länge. Allt blir kanske inte som man tänkt sig när man skaffar barn.livspusslet sätts på prov man kanske inte orkar på samma sätt. Många människor främst kvinnor tar på sig rollen att styra upp och fixa medans mannen gärna blir lekfarbrorn för barnen och eventuellt den som drar in mest pengar till hushållet. Har själv inga barn men lever i tvåsamhet i hus i Stockholm.mina bästa tips är att ge varandra frihet.egen tid med vänner. Men även egentid ensam.fixa barnvakt och gör något tillsammans. Planera inte så mycket ta helgen som den kommer med barnen.oftast de oplanerade som blir bäst.Har ni möjlighet hyr in städning jobba lite mindre. handla mat till dörren. underlättar även om man har bil.Är säker på att allt kommer att lösa sig till de bästa.
Kram från bloggläsare i Stockholm
Eftersom jag befinner mig i en liknande situation (dock är jag den som blir lämnad och den andra som inte vill kommunicera) och undrar jag om det hjälpte med familjerådgivningen? Får man bara redskap att gå vidare eller löser man upp knutar i känslolivet? Vad innebär att testa allt? Kan någon som i sin ensamhet redan bestämt sig verkligen ändra sig? Knappast att man kan få någon att älska en. Lika lite som man kan tvinga sig själv att passionerat älska någon annan?
