Time for a break
De sista två och ett halvt åren har varit extremt tuffa.
Livsomvälvande och mentalt påfrestande såväl som ekonomiskt.
Livsomvälvande och mentalt påfrestande såväl som ekonomiskt.
Och jag hade ärligt talat hoppats på ett bättre liv vid det här laget.
Bättre kommunikation, lite mer förståelse och samarbetsvilja, men nu är det inte så.
Och det enda jag kan göra är att lära mig att hantera saker på ett bättre sätt som gör att jag inte hamnar i allt för stora stresspåslag.
Därför går jag i samtal sedan i våras för att se mönstret och sakta förändra det till något bättre, mer rationellt och mindre emotionellt.
Energidepåerna har varit slut sedan länge.
Har ändå försökt bita ihop och köra på.
Att försöka vara en så bra mamma som jag kan.
Att umgås med mina vänner och ha ett socialt liv.
Att umgås med mina vänner och ha ett socialt liv.
Att orka med jobbet heltid för att hålla ekonomin flytande.
Att träna för att det är bra för både kropp och själ, speciellt när man är stressad.
Men till sist rasade korthuset i samband med mammas bortgång och jag kände, fuck, det här håller på att gå åt helvete.
Om jag inte får ett break nu blir jag kanske ytterligare en siffra i statistiken över kvinnor med utmattningssyndrom.
Och från det är det inte säkert att man återhämtar sig fullt ut någonsin.
Om jag inte får ett break nu blir jag kanske ytterligare en siffra i statistiken över kvinnor med utmattningssyndrom.
Och från det är det inte säkert att man återhämtar sig fullt ut någonsin.
Mina barn är värda mer än så.
Jag är värd mer än så.
Så nu sjukskriven halvtid till siste oktober.
Nytt läkarbesök i slutet av oktober för ny bedömning om jag kan trappa upp arbetstiden eller stanna kvar på halvtid ytterligare ett tag.
Så nu blir det att omvärdera mycket, vilket är svårt.
Men mer sömn, mer tid för att bara vara, läsa böcker, pilla med foton, ta promenader, mysa med barnen.
Och jag hoppas att när året tar slut står där en starkare kvinna med mer energi redo att ta klivet in i 2019.
Som läkare sa: det är inte de som bara ligger och äter chips framför tv:n som blir utmattade - utan alla de "duktiga" som sliter på alla plan i livet och slår på sig själva för att de ändå inte anser sig vara tillräckligt bra.
Vilket fick mig att tänka på stresscoachens ord, som jag träffade i våras:
- Var snäll mot dig själv.
Words to live by
Keep your chin up
Your back straight
And your heart open
2 veckor av overklighet
För två veckor sedan såg jag min mamma i livet sista gången.
Vi hade samlats i hennes rum på hospicet jag, barnen och pappa för att fika och vara med henne.
Mamma var dålig, hade kräkts flera gånger och fått nån medicin för att motverka uppkastningarna.
Mamma var dålig, hade kräkts flera gånger och fått nån medicin för att motverka uppkastningarna.
Hon låg i sin säng och hade börjat få ont.
Ont i ryggen för att underlaget under henne kändes knöligt.
Både jag, pappa och personalen slätade till och fixade, men smärtan i ryggen kvarstod och hon fick smärtlindring.
När man tappar mycket i vikt finns det till slut inte så mycket mellan huden och benen, så det gör ont.
Barnen fick varsin leksak att ta med sig hem och en glass av en gullig sköterska.
Jag fick ok på att ställa in mat i frysen då planen var att jag skulle flytta in i mammas rum några nätter med start kvällen efter.
När det var dags att åka hem för kvällen kramade barnen om mormor ordentligt.
Jag trodde jag glömt de överblivna kakorna och gick tillbaks in i rummet, men då det var tomt på bordet insåg jag att pappa packat ihop och sa bara ett kort "hej då" till mamma igen innan jag gick.
Jag trodde jag glömt de överblivna kakorna och gick tillbaks in i rummet, men då det var tomt på bordet insåg jag att pappa packat ihop och sa bara ett kort "hej då" till mamma igen innan jag gick.
Å som jag ångrar nu att jag inte tog de där fem stegen fram till hennes säng och gav henne en puss och kram till.
Det där var mitt sista ögonblick med mamma.
Det där var mitt sista ögonblick med mamma.
Tidigt på morgonen på söndagen såg jag att jag hade missat samtal från pappa.
Ringde upp och han sa att mamma är dålig du måste komma hit.
- Skall jag åka nu?
- Ja.
Panik, stress, rädsla och ändå försöka hålla lugnet hyfsat inför barnen.
Försökte få tag i deras pappa på telefon, men kom direkt till svararen.
Försökte få tag i deras pappa på telefon, men kom direkt till svararen.
Överlade med mig själv i huvudet om jag skulle ta med barnen först, men tänkte att sitta med på vak är nog ingen bra grej, så jag stoppade dem i bilen och ringde på hemma hos pappa.
Vägen till hospice gick långsamt i ösregnet.
Svängde av vid Eriksbergs köpcentrum för att köpa med ngt att äta då jag inte visste hur lång tid vi skulle bli sittande och jag inte hunnit äta frukost.
Svängde av vid Eriksbergs köpcentrum för att köpa med ngt att äta då jag inte visste hur lång tid vi skulle bli sittande och jag inte hunnit äta frukost.
Väl framme på hospice öppnde en av sköterskorna jag träffat dagen innan dörren.
Hon tog mig i armen och sa att jag är ledsen, men din mamma gick bort för tjugo minuter sedan.
Din pappa är i hennes rum och du kan gå in.
Vetskapen om att pappa funnits där de sista minutrarna gjorde det lättare att bära det faktum att jag kom försent.
Vi satt där på varsin sida om sängen ett tag.
Sedan lämnade vi rummet för att sköterskorna skulle kunna göra iordning henne lite för ett avsked.
Din pappa är i hennes rum och du kan gå in.
Vetskapen om att pappa funnits där de sista minutrarna gjorde det lättare att bära det faktum att jag kom försent.
Vi satt där på varsin sida om sängen ett tag.
Sedan lämnade vi rummet för att sköterskorna skulle kunna göra iordning henne lite för ett avsked.
Det är lite dimmigt efter det.
Vi satt i dagrummet, jag försökte äta lite av det jag köpt med och pappa började ringa de första samtalen för att berätta att mamma gått bort.
Känslan av overklighet, att se sig själv som i en film.
Det var ju inte såhär det skulle bli?
Jag hade ju precis fixat alla papper för att kunna ta ut närståendepenning och vara mer med mamma den sista tiden. Tid kan ta slut väldigt snabbt. Så ta vara på tiden!
Efter ett tag sa de till oss att vi kunde gå in till henne igen.
Vi satt i dagrummet, jag försökte äta lite av det jag köpt med och pappa började ringa de första samtalen för att berätta att mamma gått bort.
Känslan av overklighet, att se sig själv som i en film.
Det var ju inte såhär det skulle bli?
Jag hade ju precis fixat alla papper för att kunna ta ut närståendepenning och vara mer med mamma den sista tiden. Tid kan ta slut väldigt snabbt. Så ta vara på tiden!
Efter ett tag sa de till oss att vi kunde gå in till henne igen.
De hade klätt henne i de kläder pappa tagit med och gjort henne fin. På nattygsbordet bredvid sängen fanns ett tänt ljus.
Hon låg där och såg ut som att hon sov, ända tills jag rörde vid henne. En död människa kallnar snabbt.
Vi plockade ihop de saker pappa bara tre dagar tidigare tagit med hemifrån till hospice igen.
Hon låg där och såg ut som att hon sov, ända tills jag rörde vid henne. En död människa kallnar snabbt.
Vi plockade ihop de saker pappa bara tre dagar tidigare tagit med hemifrån till hospice igen.
Sedan tog jag ett sista farväl, gav henne en puss på kinden och sedan lämnade vi rummet.
Körde hemåt.
Åkte till barnen för att berätta att mormor somnat in för gott.
Store sonen förstod och hade lite frågor, yngste sonen ville helst inte lyssna utan frågade om andra saker för att slippa höra.
Sedan gav jag dem en stor kram och gick hem.
Sedan var det dags att gå och rösta. Hade sparat det till valdagen för att jag ville göra det till en viktig grej att visa barnen.
Nu ångrade jag mig bittert att jag inte förtidsröstat. Kände mig som en urvriden trasa, sliten, rödgråten och så fruktansvärt, fruktansvärt trött.
Körde hemåt.
Åkte till barnen för att berätta att mormor somnat in för gott.
Store sonen förstod och hade lite frågor, yngste sonen ville helst inte lyssna utan frågade om andra saker för att slippa höra.
Sedan gav jag dem en stor kram och gick hem.
Sedan var det dags att gå och rösta. Hade sparat det till valdagen för att jag ville göra det till en viktig grej att visa barnen.
Nu ångrade jag mig bittert att jag inte förtidsröstat. Kände mig som en urvriden trasa, sliten, rödgråten och så fruktansvärt, fruktansvärt trött.
Pratade med Andreas i telefon innan jag gick in i vallokalen. Det kändes skönt att bara få höra hans röst och hans lugn.
Gjorde min medborgerliga plikt och gick sedan hemåt.
Gjorde min medborgerliga plikt och gick sedan hemåt.
Sedan är det lite dimmigt och trögt.
Men jag var och handlade mat kommande barnvecka, packade ihop saker att ha för att bo hos pappa ett par dagar och gick sedan till gymmet för att försöka rensa skallen.
Efter träningen åkte jag till pappa och vi gick igenom lite saker och foton han hittat i skåpen där hemma.
Vi avslutade kvällen i soffan framför TV:n med varsitt glas rödvin tittandes på något program jag inte minns.
Efter träningen åkte jag till pappa och vi gick igenom lite saker och foton han hittat i skåpen där hemma.
Vi avslutade kvällen i soffan framför TV:n med varsitt glas rödvin tittandes på något program jag inte minns.
Bubblan.
Just nu lever jag i bubblan.
Overklighetsbubblan.
Där man inte riktigt förstår och kan ta in vad som hänt.
Där sorgen kommer och går.
Ena stunden känns allt som vanligt och andra stunden bryter man ihop i tårar.
Det är normalt såklart, men jobbigt när man känner sig lite avstängd och kroppen nästan lite bortdomnad.
Misstänker att det kommer kännas mer greppbart efter begravningen.
Kärlek på distans
Ibland är det inte helt enkelt när det ligger 100 mil mellan dig och den du håller kär.
Speciellt inte i svåra stunder.
Speciellt inte i svåra stunder.
Men det är ju inte för evigt och tryggheten finns där.
Men klart att i vissa stunder önskar man att man kunde krypa in i den där famnen precis när det
behövdes som mest.
behövdes som mest.
Men den här kärleken är värd allt.
Mammas födelsedag
Ibland blir det inte som man tänkt sig.
Ibland rinner sanden i timglaset så mycket snabbare än man trott.
Planen var att gå hem tidigare från jobbet, hämta barnen och åka till hospice för att fira mammas 71-årsdag idag. Men universum hade andra planer och hämtade hem vår mamma/mormor för en dryg vecka sedan.
Planen var att gå hem tidigare från jobbet, hämta barnen och åka till hospice för att fira mammas 71-årsdag idag. Men universum hade andra planer och hämtade hem vår mamma/mormor för en dryg vecka sedan.
Så istället firade resten av vår lilla familj hennes dag tillsammans genom att äta middag på lokala restaurangen och sedan lite mys hemma i soffan.
Här är en bild för exakt ett år sedan.
Vi hade då firat 70-årsdagen på morgonen med bubbel, snacks och presenter.
Sedan hade vi en heldag på Legoland tillsammans.
Regnet kom i spridda skurar, men humöret var det inget fel på.
Känns så sjukt konstigt att det bara är ett år sedan.
Ta vara på tiden ni har med era nära.
Ta vara på tiden ni har med era nära.
En vacker dag kan det vara försent att vara nära, samtala och tala om att ni älskar varandra.
Grattis på din dag mamma!
Eternal Love
Morgonen den 9:e september somnade min mamma in.
Here, at the peaceful break of day
There's a feeling life is breathing again
The winds of mercy throw the heavy clouds away
And in heaven, no more teardrops turn to rain
(We can hear a distant song) that will stay in our hearts forever
(Words that lay us still the star)
An angel passed me by so high up in the sky
But she turned around and let her smile shine on down
Like a warm morning sun, like the stars laid one by one
Showing us a wonder that is all the while all around
Eternal love
When the night is closing in
There's a moment when we safely breathe as one
(The wind that slowly past the years)
Brings the sun down a thousand roses
An angel passed me by so high up in the sky
But she turned around and let her smile shine on down
Like a warm morning sun, like the stars laid one by one
Showing us a wonder that is all the while all around
Eternal love
Eternal love
Eternal love
An angel passed me by so high up in the sky
But she turned around and let her smile shine on down
Like a warm morning sun, like the stars laid one by one
Showing us a wonder that is all the while all around
Eternal love
Eternal love
Eternal love
Lofoten - Vilhelmina - Göteborg
Torsdag förmiddag rev vi vårt camp i ett lätt duggregn och började vår resa hemåt.
Vi hade förgäves hoppats på en förbättring i väderprognosen för att åka österut mot Tromsö, men den visade på regn, regn och mer regn.
Vi hade förgäves hoppats på en förbättring i väderprognosen för att åka österut mot Tromsö, men den visade på regn, regn och mer regn.
Så beslutet blev att påbörja resan hemåt ett dygn tidigare och istället få ett dygn tillsammans hemma i lugn och ro.
Vi startade färden i Laukvik, en dramatisk liten fiskeby med en pir med fyr.
Små fiskebåtar guppade fram och tillbaks på den böljande Atlanten utanför piren.
Stora träställningar stod uppställda där fisk sedan skall torkas.
Vi startade färden i Laukvik, en dramatisk liten fiskeby med en pir med fyr.
Små fiskebåtar guppade fram och tillbaks på den böljande Atlanten utanför piren.
Stora träställningar stod uppställda där fisk sedan skall torkas.
Fyren i Laukvik.
Bryggan innanför piren.
Efter ytterligare en bits bildfärd med kurrande magar hittade vi "the perfect spot" för att fixa vår lunch.
En sandstrand med betande kor...
Triangakök fram. Hacka lök och vitlök, steka upp tillsammans med kantareller, korv och lite grädde.
Varsin bit bröd till det och det smakade himmelskt i denna fantastiska miljö.
Triangakök fram. Hacka lök och vitlök, steka upp tillsammans med kantareller, korv och lite grädde.
Varsin bit bröd till det och det smakade himmelskt i denna fantastiska miljö.
När vi väl städat upp efter oss, då fick jag lov att gå och hälsa på kossorna.
Andreas var lite nervös över att de skulle komma och förstöra vår matlagning om jag gick tidigare =)
Andreas var lite nervös över att de skulle komma och förstöra vår matlagning om jag gick tidigare =)
Bästa lunchstället.
Mätta och glada gjorde vi upp resplanen.
Vi valde att ge oss norrut på Lofoten eftersom A inte varit där innan och för min del är allt sagolikt vackert.
Vädret var inte så kul, grått och regn hängde i luften hela tiden, men ändå, så mäktigt med dimmoln ganska lågt ner kring bergen och ett olycksbådande mörkt hav.
Till sist styrde vi bilden mot Lödingen för att ta färjan över till Bognes på fastlandet.
21:00 kom vi med färjan, efter en slutspurt som hette duga och en timme senare var vi över på fast mark.
Vi valde att ge oss norrut på Lofoten eftersom A inte varit där innan och för min del är allt sagolikt vackert.
Vädret var inte så kul, grått och regn hängde i luften hela tiden, men ändå, så mäktigt med dimmoln ganska lågt ner kring bergen och ett olycksbådande mörkt hav.
Till sist styrde vi bilden mot Lödingen för att ta färjan över till Bognes på fastlandet.
21:00 kom vi med färjan, efter en slutspurt som hette duga och en timme senare var vi över på fast mark.
:Hejdå Lofoten, tack för denna gången!
Vi kommer snart tillbaks!
Mörkt och sent på kvällen.
Jag sov ett par timmar för att orka köra senare då vi bestämt oss för att antingen sträckköra hela vägen hem med några stopp, eller se om det var bättre väder i Dalarna och stanna över natten där.
Det skulle tydligen vara 30 grader och sol i Mora - i Minnesota, min trötthjärna kollade inte så noga på YR.no ha ha. Blev en hel del skämt om det på vägen hem.
Det skulle tydligen vara 30 grader och sol i Mora - i Minnesota, min trötthjärna kollade inte så noga på YR.no ha ha. Blev en hel del skämt om det på vägen hem.
Vi körde inlandsvägen söderut. Gott om djur längs vägen, både älg och renar.
Ljuset så långt norrut är verkligen annorlunda. Magiskt!
Vi byttes av vid ratten tidigt på morgonkvisten och fortatte söderöver.
Körde förbi skylten "Malå" på vägen och tänkte på min vän Ulrika som kommer från orten.
Till slut kom vi fram till Vilhelmina där vi stannade och spanade in vart A skall göra fem av sina alla praktikveckor under hösten.
Mysig liten stad med fina hus i den gamla delen av staden vackert belägen vid en sjö.
Till slut kom vi fram till Vilhelmina där vi stannade och spanade in vart A skall göra fem av sina alla praktikveckor under hösten.
Mysig liten stad med fina hus i den gamla delen av staden vackert belägen vid en sjö.
Vilhelmina.
Lite zombierun uppe vid Vilhelmina kyrka.
Efter lite överläggande och kontroll av det svenska Mora, som visade på regn, beslöt vi oss för att dra oss österut för att kolla in ett av Andreas favoritställen - Saxnäs.
Vildmarksvägen österut blev det alltså. Nästan hela vägen hade vi en livlig älv/fors på vänster sida.
Vildmarksvägen österut blev det alltså. Nästan hela vägen hade vi en livlig älv/fors på vänster sida.
Väl framme tog vi av på en liten grusväg upp till foten av fjällen, bytte om till vandringskläder och gav oss iväg uppåt.
Den lilla toppen som i folkmun kallas Lilla Pojken var målet. Det gick ju lätt, 930 möh.
Sedan spanade jag lite upp på toppen intill - Stora Pojken och tänkte att vi borde nog ta oss upp där med, eftersom A misslyckades vid sitt förra försök.
Så vi fortsatte att gå och kom 45 minuter senare up på topp nummer två - 1134 möh.
Fantastisk utsikt. Marsfjället och sjöar på västra sidan och fjäll så långt ögat kan nå utan slut.
Mäktigt.
Den lilla toppen som i folkmun kallas Lilla Pojken var målet. Det gick ju lätt, 930 möh.
Sedan spanade jag lite upp på toppen intill - Stora Pojken och tänkte att vi borde nog ta oss upp där med, eftersom A misslyckades vid sitt förra försök.
Så vi fortsatte att gå och kom 45 minuter senare up på topp nummer två - 1134 möh.
Fantastisk utsikt. Marsfjället och sjöar på västra sidan och fjäll så långt ögat kan nå utan slut.
Mäktigt.
Amazing ride var den polske vandrarens kommentar när han nådde toppen...
Hyfsat nöjd på toppen.
Panoramavy av oändlig fjällnatur.
Höstfärgerna började smyga sig in i naturen.
Tillbaks till 45:an och färd söderut igen.
Himlen bjöd på en vacker solnedgång och vi stannade sent på kvällen i Mora för att äta.
Himlen bjöd på en vacker solnedgång och vi stannade sent på kvällen i Mora för att äta.
Sedan fem timmar till innan vi landade hemma vid halv fem på morgonen - dödströtta.
Med facit i hand skall man nog inte sträckköra 163 mil utan en ordentlig nattpaus, även om man är två förare.
Men vi fick se och uppleva mycket längs vägen.
När hyrbilen lämnades tillbaks måndag morgon hade den rullat 420 mil på 6 dygn... galet, men en helt underbar vecka med en fantastisk person.
När hyrbilen lämnades tillbaks måndag morgon hade den rullat 420 mil på 6 dygn... galet, men en helt underbar vecka med en fantastisk person.
Vackra vyer, intressanta samtal, kramar, kärlek, värme, motion, god mat, samhörighet.
Vad mer kan man önska sig?
Vad mer kan man önska sig?
Tack Andreas för en fin semestervecka långt borta från vardagsstressen.
Att förbereda sig för ett farväl
Hur förbereder an sig på att ta farväl egentligen?
Kan man det?
Tror att chocken kommer vara lika stor oavsett när dagen D väl kommer.
Men fördelen för den som hinner förbereda sig är att man hinner avsluta en massa saker.
- Man hinner gå igenom alla höjdpunkter i livet, minnen.
- Man kan pratat om hur man vill ha sin begravning.
- Man kan prata om vad man tror händer efter döden och vilka förhoppningar som finns för de som lever vidare.
Men det tar inte udden av sorgen.
Sorgen över att förlora en av de närmsta.
Att inte längre få ha den personen som en del av sitt liv.
Inte få höra rösten eller kunna kramas igen.
Inte få höra rösten eller kunna kramas igen.
Inte kunna få tröst eller vägledning i svåra stunder.
Rädslan över hur saknaden och ensamheten kommer att kännas för oss som är kvar.
Men tills det är dags skall jag så ofta som möjligt välja att tänka på livet.
Och ta vara på stunderna om vi har kvar tillsammans på så bra sätt som möjligt.
Att förbereda sig för ett farväl
Hur förbereder an sig på att ta farväl egentligen?
Kan man det?
Tror att chocken kommer vara lika stor oavsett när dagen D väl kommer.
Men fördelen för den som hinner förbereda sig är att man hinner avsluta en massa saker.
- Man hinner gå igenom alla höjdpunkter i livet, minnen.
- Man kan pratat om hur man vill ha sin begravning.
- Man kan prata om vad man tror händer efter döden och vilka förhoppningar som finns för de som lever vidare.
Men det tar inte udden av sorgen.
Sorgen över att förlora en av de närmsta.
Att inte längre få ha den personen som en del av sitt liv.
Inte få höra rösten eller kunna kramas igen.
Inte få höra rösten eller kunna kramas igen.
Inte kunna få tröst eller vägledning i svåra stunder.
Rädslan över hur saknaden och ensamheten kommer att kännas för oss som är kvar.
Men tills det är dags skall jag så ofta som möjligt välja att tänka på livet.
Och ta vara på stunderna om vi har kvar tillsammans på så bra sätt som möjligt.
