Man är skör och lättriggad och kanske i vissa moment totalt irrationell.

Tårarna flödar nedför kinderna och ostbågarna mosas in i munnen och man känner sig helt ensam.

Ensammast i världen.

Så slår det en plötsligt.

Är det inte den tiden på månaden?

Förmodligen.

Jävla pms!