Ultralöparen Kristina Paltén valde att springa ensam genom Iran, en sträcka på ca 158 mil från gräns till gräns. I sällskap av "Baby Blue" en babyjoggervagn som packats med det som behövdes under resa - en vikt på ca 25 kg från start, men som snabbt fylldes på av gåvor från människor hon träffade längs vägen.

 

Syftet var att lyfta upp det faktum att inte alla muslimer är fundamentalister.

Att visa tillit till Irans folk genom att springa som ensam kvinna i detta land, där kvinnors frihet är inskränkt.
Att träffa människor med ett öppet hjärta. Och att låta kärleken till löpningen bygga broar.

 

Förutom att det är spännande att följa själva löpningen genom Irans olika landskapsskiftningar är det också intressant att få en djupare förståelse i landet, deras kultur och hur många som inte alls gillar det förtryck som den styrande regimen ägnar sig åt.
Man är stolt över att vara från Iran, ett land som har urgamla anor och traditioner som inte alls hör ihop med islam. Poesi är viktigt och att vara gästvänlig är något de tar på största allvar.
Och värmen går rakt igenom trots att språket oftast är ett hinder.

 

För dig som är nyfiken på både projektet och kvinnan med stålvilja se filmen: https://www.alonethroughiran.com/