Idag kom även Olivers dagiskompis Melvin dit efter att jag tipsat dem. Oj vad skoj de hade tillsammans!

Middagen grillades och vi åt ute på altanen och livet kändes ganska okej efter allt jobbigt som varit och är just nu.

Håller tummarna för att pappa snart mår betydligt bättre efter op så att han orkar ta emot besök och att mitt bröst snart blir helt så att jag kan komma ut lite mer.

Fortfarande stort sår på ena bröstet. Försöker enbart pumpa dagtid för att ge det chans att läka.

Sista tabletterna penicillin är tagna.

Äter fortfarande värktabletter dygnet runt. 

Min älskade pappa är nu opererad och allt gick bra, men har inte pratat med honom sedan i söndags innan op.

Stressen gör att mjölken verkar sina och jag blir ledsen så jävla ledsen.

Vill bara att allt skall bli bra och livet normalt igen.

...väntar på att telefonen skall ringa.

Mamma lovade höra av sig så fort de ringt från Sahlgrenska.

En enda lång nervös väntan idag.

 

 

För två veckor sedan fick min älskade pappa känningar i bröstet.

Efter en dags tjat från mamma så åkte de in till Mölndals sjukhus som konstaterade att han nog haft en mindre infarkt.

Han blev alltså inlagd direkt och påkopplat till EKG.

Ca en vecka senare gick de in genom armen för att kolla kärlen och göra en ballongsprängning.

Denna åtgärd har han gjort två gånger tidigare i livet.

Tyvärr visade det sig vara lite för stora förträningar för att en sprängning skulle funka, så istället blev det bokning av bypassoperation - ett stort ingrepp.

 

Denna operation har pappa nu väntat på i en vecka.

Men imorgon skall den nog äntligen bli av om inget akutfall dyker upp som nu hänt sedan i fredags.

Allt detta känns skitläskigt och jag är orolig för hur det skall gå. Det MÅSTE gå bra!!

Vill ha pappa och nu även morfar kvar i flera år till!

 

Så imorgon får ni hjälpa till att hålla tummarna för att det blir som vilken standardoperation som helst och att allt går som tåget!

 

 

Igår fortsatte min sjukhusturné i samband med amningsproblemen och vi gav oss iväg till Borås lasarett.

Fick stanna och amma i Alingsås på en bakgata då Rasmus skrek i högan sky där bak i barnstolen.

Barnmorskan där var mycket lugn och sansad och visade mig en ny amningsställning som gjorde att taget blev rätt per automatik och det gjorde inte alls ont att amma.

Sedan såg hon till att jag fick min penicillinkur förlängd med fem dagar så att inte bakterier som vandrar från barnet in i såret orsakar en ny infektion i bröstet.

Hon tog även en odling på såret och skall återkomma till mig med besked i nästa vecka, samt ytterligare åtgärder ifall såret fortfarande inte är läkt när kuren tar slut.

 

Jag hoppas verkligen att detta är slutet på allt strul, annars blir det nog tyvärr så att jag får lägga ner amningen, vilket jag verkligen inte vill, för att vi skall kunna ha något sånär normalt familjeliv.

Detta tär på oss allihop just nu och de dagar + eftermiddagar jag är ensam med båda barnen är det svårt att få den lugn och ro som krävs just nu för att få till amningen utan att det skall bli fel tag och ännu värre sår och smärta.

Men jag vill verkligen amma, så det känns så jävla surt just nu!!

 

 

I söndags eftermiddag mötte jag upp Patrik och Oliver på Liseberg efter att ha hälsat på pappa på sjukhuset.

Oliver blev strålande glad när han fick syn på mig och kastade sig i min famn.

Så gott att få den där kramen!!

Sedan åkte vi två karuseller tillsammans innan vi slutligen åt varsin glass nere vid åkanten.

Patrik och Oliver hade ju varit där ett tag innan och hunnit åka massa saker tillsammans innan jag kom.

 

Mer Liseberg blir det under sommaren garanterat!

 

Mitt vänstra bröst har ju krånglat sedan Rasmus föddes och jag har haft ett fult sår på bröstvårtan sedan dag två i princip. Det blev infekterat en första gång ganska omgående och jag fick då penicillin, men trodde det var mjölkstockning.

Natten till torsdag hände det igen, just då jag kände att vi började komma på banan trots lite smärta p.g.a såret.

Det slog till med en hejdundrande feberfrossa mitt i natten och jag skakade så hela sängen hoppade och ingen annan kunde sova.

Till slut ringde Patrik 1177 och bad om råd åt mig.

De skulle ringa tillbaks och tala om ifall jag skulle söka akut eller ta mig till VC när de öppnade på morgonen.

Fick dock inget samtal tillbaks så jag ringde dagis och undrade lite försynt om det fanns möjlighet att Oliver kunde få vara full dag p.g.a av vår kris hemma och det gick tack och lov bra.

Patrik hade viktigt möte och mor/farföräldrar har själva råkat illa ut så backupen fanns ju inte heller.

 

Vid åtta åkte jag till VC.

Hade då uppmätt 39,6 graders feber och mådde allt annat än bra.

Bröstet var varmt och svullen och den undre halvan grisrosa.

Trodde jag fått mjölkstockning igen.

Fick träffa läkare som skrev ut en ny dos penicillin samt lite starkare dos på Alvedon åt mig så jag skulle kunna amma trots smärtan.

Väl hemma i soffan efter en tupplur såg jag att jag hade ett oavlyssnat meddelande på mobilen, det var från 1177 som tydligen hört fel när jag lämnade hemnumret och därför inte kommit fram då de försökt ringa tillbaks.

Rådet var att helt strunta i VC, ta två alvedon och åka till amningsmottagningen.

Men när jag hörde meddelandet var deras telefontid slut för dagen, så jag ringde dem direkt på fredagsmorgonen istället.

 

De bad mig komma in så de fick titta.

Fick samma sköterska som sist vi var där som tur var för hon var bra.

Hon konstaterade krasst att det inte var ngn idé att väcka Rasmus för att öva rätt tag då jag fått en klar bröstinfektion och ingen mjölkstockning.

Hon rådde mig att inte amma lika ofta på det sjuka bröstet och istället försöka pumpa lite på det så att såret får en chans att läka, tur vi hyrt en pump hem dagen innan.

En läkare kom och tittade och kollade upp penicillinet jag fått utskrivet. Tydligen skulle det ta streptokocker också, men han bad mig återkomma på måndag om ingen klar förbättring skett under helgen så att jag eventuellt kunde få tilläggsmedicinering.

Då var bröstet ännu mer svullet, väldigt varmt och nu rött över hela bröstet.

Även en barnmorska fick komma in och titta för att se hur en infektion kunde se ut.

Fick även rådet att köpa lite probiotika för att uppväga penicillinkuren samt en kräm med lite väteperocid att smörja bröstvårtan med för att hålla såret rent och fritt från bakterier.

 

Idag söndag eftermiddag har väl en viss förbättring skett.

Min feber har gått ner till normaltemp och bröstet är inte längre varmt, men det är fortfarande nästan dubbelt så stort som det högra och rodnad över hela, men inte så ilsket rött som i fredags.

Så jag slår dem en signal imorgon och avlägger lägesrapport så får vi se om de vill att jag skall komma in igen för undersökning och tilläggsmedicinering eller inte.

 

Två steg fram, ett steg bak....

 

Skall bli väldigt intressant att se hur mycket han vuxit vid morgondagens besök på Bvc.

Grabbarna åkte och badade i förmiddags, men jag och Rasmus stannade hemma denna gången så att Oliver skulle kunna fokusera på badet. Sist ville han gärna sitta med mig och Rasmus. 

Efter att alla fått i sig lunch gick vi på promenad i solskenet. Bort till vikingagården och fåren. Oliver cyklade på sin trehjuling. Väl framme fanns där folk som kört ut extra mat till djuren och det visade sig att det blivit en massa lammungar sedan vi var där sist.

Vi hade turen att få klappa en av dem också till Olivers stora förtjusning. 

Väl hemma var det dags att ge Rasmus ett första bad. Han är ju drygt tre veckor och naveln är läkt sedan länge.

Han var väldigt lugn och tyst. Lite smågny först mot slutet så då fick han kliva ur Balkan igen.

Oliver som vägrat sova middag tokdäckade strax efter sju och jag väntar nu på att få mata på Rasmus inför natten och sedan lägga mig så man orkar med morgondagen :)

Vi börjar så sakteliga komma in i de nya vardagsrutinerna här hemma med lämning och hämtning på förskolan och bus och lek hemmavid efteråt innan Patrik kommer hem från jobbet.

För det mesta går det bra, men vissa eftermiddagar och kvällar bjuder på härliga trotsutbrott från Oliver som säger "nej" till allt.

Men, det går ju över så småningom som allt annat.

 

Amningen fungerar mycket bättre tack och lov, men har fortfarande stort sår på ena bröstvårtan som gör fruktansvärt ont till och från. Jobbar alltså aktivt för att få bättre sugtag så att det kan läka.

Matar med lite ersättning på kvällen framåt sju-åtta då brösten känns tomma för att det skall bli lite längre sömnpass första passet.

Det gör att jag går och lägger mig rätt tidigt även nu, oftast runt nio, men ibland redan vid åtta om natten varit stökig.

Man har ju inte mycket tålamod med trotsigt barn om man dessutom är helt slutkörd själv.

 

Vi har hunnit med tre bvc-besök nu och vikten går stadigt uppåt!

I eftermiddag är det dags för utvecklingssamtal på förskolan för Olivens räkning, spännande!

Fullt upp denna veckan med andra ord!