Trots att avståndet gör mig galen.

Trots att de långa tysta perioderna ger mig ångest från helvetet.

Trots att vi är ganska olika.

 

Jag väljer dig varje dag

För att jag älskar dig.

För att du är så mycket för mig.

För att du ger mig så mycket bekräftelse när vi är tillsammans.

För att det går att föra konversationer om allt med dig.

För att du är trygg i dig själv.

För att du alltid ser det positiva i allt.

För att du är omtänksam mot mig och andra människor.

För att du aldrig slutar vara nyfiken på livet.

För att du har hittills accepterat mig som jag är.

 

Jag väljer dig varje dag 

För att det inte finns ett annat val, eftersom Du är den jag vill ha ett liv med.

 

En bok om Kiruna.

Om vänskap.

Om kärlek.

Om känslor.

Om rädsla.

Om panikångest.

 

Maja, tonåring i Kiruna väntar på att familjen måste flytta från sitt hem för att gruvan skall kunna fortsätta breda ut sig. Gruvan som är Kirunas hjärta och huvudsakliga försörjning.

Gruvan som trängt undan samersläkter från sina marker och nu är det det "vanliga" folkets tur att smaka samma medicin.

Förutom vemodet att behöva flytta och få se halva sin stad jämnas med marken ocg byggas upp till något helt annat brottas Maja med separationen av sin bästa kompis, kärleken till killen i parallellklassen, rädslan över att hela staden skall rasa in varje natt när de spränger i gruvan.

En rädsla som får henne att ställa klockan på tio över ett varje natt och ha en nödväska packad åt hela familjen under sin säng så att hon skall kunna rädda dem när staden kollapsar.

För i hennes verklighet är det ett När och inte ett Om staden kollapsar.

 

För att bearbeta sina rädslor skapar hon filmsekvenser med sin mobiltelefon som hon ger sin bästis rättigheterna till om utifall att hon dör.

 

En riktigt bra bok som fångade mig helt.
Beskrivningarna av de där minutrarna av oövervinnerlig rädsla, vitnande knogar på händer som kramar täcket, kallsvett över ryggen och det där trycket som gör att du kanppt kan andas.

Men det är BARA tankar.

Och så det hoppfulla i att det går att övervinna de där tankarna, det går att se en framtid även i förändring. 

Allt kan komma att bli bra, trots att inget är som förut.

 

 

 

 

Själv har jag försökt strutsa så mycket som möjligt.

D.v.s. inte tänka så mycket på konsekvenserna.

Men det finns stor osäkerhet kring om det finns något jobb att gå till om krisen blir långdragen.

Jobbar man inom handeln så är marknaden mer än halverad just nu.

Och för andra som jobbar inom hotell/rese/restaurangbranschen är den dagen redan här.

Vårt företag har löst krisen tillfälligt genom att förhandla fram permitteringsavtal med staten.
Så nu jobbar de flesta av oss inom bolaget bara 40%.

 

Men fokus ligger på viktigare saker just nu.

Att hålla tankarna i schack och fortsätta på inslagen väg.

Få till lugn och ro i hemmet och varje dag göra en check på vart jag är just idag och lägga prestationsnivån där och inte högre.

Och att hålla lite rutiner. Lämna barnen i tid till frukost på skola/förskola.
Jobba mina timmar och vara fokuserad på att göra ett så bra jobb som möjligt utifrån varje dags förutsättning.
Att ta en lunchpromenad med eller utan sällskap varje dag för att få luft och en paus att rensa huvudet och en chans till säker socialisering så man inte är totalt isolerad.
Att göra saker jag mår bra om som att pussla, lyssna poddar, se serier jag gillar, läsa osv.

 

Men ibland undrar jag om universum spelar mig ett spratt.... nu är det fjärde året jag tänkt att "detta året vänder det", så kommer Corona och ger oss alla en fet örfil.