Stress mot deadline
Vi har knappt tre veckor på oss att färdigställa vår platta.
Nu inser vi att det är tight med tid.... minst sagt.
Men med gemensamma krafter kanske det faktiskt går vägen.
Skall försöka klura lite texter idag, något jag inte är så himla bra på eftersom jag inte brukar vara speciellt kreativ, men som våra designers på jobbet säger - det går att öva upp.
Så nu skall jag öva utav bara helvete!!!
Sedan blir det nog att damma av basen till helgen och försöka lägga bas på så många låtar som möjligt, så att P kan börja lägga sång ASAP.
Så om jag är mer osocial än tidigare så vet ni varför... har en känsla av att det inte blir så himla mycket träning heller de närmaste två veckorna.
Nu inser vi att det är tight med tid.... minst sagt.
Men med gemensamma krafter kanske det faktiskt går vägen.
Skall försöka klura lite texter idag, något jag inte är så himla bra på eftersom jag inte brukar vara speciellt kreativ, men som våra designers på jobbet säger - det går att öva upp.
Så nu skall jag öva utav bara helvete!!!
Sedan blir det nog att damma av basen till helgen och försöka lägga bas på så många låtar som möjligt, så att P kan börja lägga sång ASAP.
Så om jag är mer osocial än tidigare så vet ni varför... har en känsla av att det inte blir så himla mycket träning heller de närmaste två veckorna.
Sneak peak
En medlem saknas och det är långt ifrån färdigt, men det blir ganska elakt.
Svart retusch
Sitter och grundredigerar bilder till Ulverheims debutplatta.
Sedan får Mr. Ptr göra resten av trolleriet med bookleten/layouten.
Hittade i alla fall en rolig bild som jag helt glömt av från vår fotosession:
Gilla på facebook!
Some might call it dark or morbid - we just call it love...
Sedan får Mr. Ptr göra resten av trolleriet med bookleten/layouten.
Hittade i alla fall en rolig bild som jag helt glömt av från vår fotosession:
Gilla på facebook!
Some might call it dark or morbid - we just call it love...
ÖKEN
Robban Broberg - you gotta love him!!!
jag mörda väckarklockan å så la vi på en rem
ner till receptionen för att hänga me
på en bussresa till Kairo, för att se
ÖKEN!
ÖKEN!
Fan, jag va ju knappast vöken, de va ÖKEN!
Ja, vi hade bara rullat nåra tusen meter,
blev vi stoppade av en sån där kontroll där man ska tala om va man heter,
va man har för hårfärg å va man har för skor
å var morsans fasters brorsa bor
Fan, de eju ÖKEN!
De e ÖKEN!
Som en jävla skolklass vilse me sin fröken, de e ju ÖKEN!
Hurdeva, så kom vi iväg då,
å först så va de berg, sen va de ännu mera berg
Å alltihopa hade en sån där skitbrun färg.
Sand. sand, sand, sand,
grus å stofft, vilket jävla land,
de e ju ÖKEN!
De e ju ÖKEN!
Jag tänkte, det blir väl bättre runt kröken, men de va ännu mera ÖKEN
Nu körde vi plötsligt in i nån jävla dimma,
chauffören spydde, guiden svimma
Behövde man bajsa, då fanns de en mugg.
men ingenting fungera, man såg inte ett dugg,
de va ÖKEN!
Fan, vilken ÖKEN!
Va! Men gissa om de lukta möken. De va ÖKEN!
Jag tänkte. hur många dromeda'r ska de här hålla på?
Jag började nämligen lite konstigt må
Jag såg nåra märkliga figurer på ett krön:
Be-Du-In sista bön!
De va ÖKEN!
ÖKEN!
Jag drömde mardrömmar å dansade med spöken, ja de va ÖKEN!
Du vet, resans mål de va ju Tut-anch-Amon
Guiden ropa: Chamon, come on, come on!
Fjortontusen busslaster samtidigt på språng,
kön va ju för faen elva resor lång,
de va ÖKEN!
Vilken ÖKEN!
Å de säjer jag, av nån jävla Tutte såg jag faen inte röken. De va ÖKEN!
Sen börjar guiden plötsligt förhöra oss om Mecka,
å då tänkte jag, nu får det väl för faen räcka,
sitta i Sahara & inte kunna svara,
tillbakaflyttad i kvarsittarnas skara,
de e ÖKEN!
Ja visst fan e de ÖKEN!
Tänk er själv, jag menar, vilket fotfel kännetecknar göken? De e ÖKEN!
Allt detta hände ju femtusen före Krist,
javisst, javisst, javisst, javisst
Men va fan har vi för glädje av det här å nu,
när man sitter å käkar nån slags wookad gnu.
de e ju ÖKEN.
ÖKEN!
Dom ska ju ha sånt märkvärdigt kök, men de e ÖKEN!
Ja, jag satt där å drömde mej tillbaks till min egen förlossning,
jag tänkte, nu ska de bli skoj å hoppa ut å ropa "mossning"!
v Men, genast va de nån där som slet å drog,
jag skrek ju för faen så morsan nästan dog,
de va ÖKEN! Jag kommer ihåg,
de va ÖKEN!
Jag tänkte, kunde inte farsan haft kondorn på löken!??
Nää! Nej, den här ska inte va me här!
Nä, den bara slank in... Nu ska vi se...
Rätt som de va kom vi ner i nån katakomb,
hade jag kunnat, hade jag släppt en bomb
Javisst, fan, syret tog slut,
jag fick klaustrofobi, å kunde inte komma ut
de e ÖKEN!
de e ÖKEN!
Jag tänkte, ni som livets mening söken, försök en öken!
Nä ni förstår säkert att jag skojar bara. Jo!
Det är underbart att genom öknen Farah-oh!
Nämen, Nefertitta, så pyramidal
byggnadskonsten e här vid Nilens dal,
ÖKNEN!
ÖKNEN!
Man måste verkligen beundra all odödlighets försöken, här ute i ÖKNEN!
En sak är säker, timglasen som står där i Sinai,
kommer sanden aldrig att sina i!
Å sen vinkar vi åt Sfinxen ajöken,
därute i ÖKNEN!
Ja, nu har vi rest färdigt, nu har vi kommit hem igen,
å de säjer jag, att man får perspektiv på sitt liv, när ma
n kommer hem
Med alla sina vykort å sorterar dem
När ens lilla dotter kommer in å säjer: "Jag vill ut å leka",
stannar hon vid sandlådan å börjar peka:
ÖKEN!
De eju ÖKEN!
Den e för liten för henne, vår fröken
Den e ÖKEN!
Från plattan Målarrock.
Öken
Ja, vi vakna väl på morron, klockan va ju bara fem,jag mörda väckarklockan å så la vi på en rem
ner till receptionen för att hänga me
på en bussresa till Kairo, för att se
ÖKEN!
ÖKEN!
Fan, jag va ju knappast vöken, de va ÖKEN!
Ja, vi hade bara rullat nåra tusen meter,
blev vi stoppade av en sån där kontroll där man ska tala om va man heter,
va man har för hårfärg å va man har för skor
å var morsans fasters brorsa bor
Fan, de eju ÖKEN!
De e ÖKEN!
Som en jävla skolklass vilse me sin fröken, de e ju ÖKEN!
Hurdeva, så kom vi iväg då,
å först så va de berg, sen va de ännu mera berg
Å alltihopa hade en sån där skitbrun färg.
Sand. sand, sand, sand,
grus å stofft, vilket jävla land,
de e ju ÖKEN!
De e ju ÖKEN!
Jag tänkte, det blir väl bättre runt kröken, men de va ännu mera ÖKEN
Nu körde vi plötsligt in i nån jävla dimma,
chauffören spydde, guiden svimma
Behövde man bajsa, då fanns de en mugg.
men ingenting fungera, man såg inte ett dugg,
de va ÖKEN!
Fan, vilken ÖKEN!
Va! Men gissa om de lukta möken. De va ÖKEN!
Jag tänkte. hur många dromeda'r ska de här hålla på?
Jag började nämligen lite konstigt må
Jag såg nåra märkliga figurer på ett krön:
Be-Du-In sista bön!
De va ÖKEN!
ÖKEN!
Jag drömde mardrömmar å dansade med spöken, ja de va ÖKEN!
Du vet, resans mål de va ju Tut-anch-Amon
Guiden ropa: Chamon, come on, come on!
Fjortontusen busslaster samtidigt på språng,
kön va ju för faen elva resor lång,
de va ÖKEN!
Vilken ÖKEN!
Å de säjer jag, av nån jävla Tutte såg jag faen inte röken. De va ÖKEN!
Sen börjar guiden plötsligt förhöra oss om Mecka,
å då tänkte jag, nu får det väl för faen räcka,
sitta i Sahara & inte kunna svara,
tillbakaflyttad i kvarsittarnas skara,
de e ÖKEN!
Ja visst fan e de ÖKEN!
Tänk er själv, jag menar, vilket fotfel kännetecknar göken? De e ÖKEN!
Allt detta hände ju femtusen före Krist,
javisst, javisst, javisst, javisst
Men va fan har vi för glädje av det här å nu,
när man sitter å käkar nån slags wookad gnu.
de e ju ÖKEN.
ÖKEN!
Dom ska ju ha sånt märkvärdigt kök, men de e ÖKEN!
Ja, jag satt där å drömde mej tillbaks till min egen förlossning,
jag tänkte, nu ska de bli skoj å hoppa ut å ropa "mossning"!
v Men, genast va de nån där som slet å drog,
jag skrek ju för faen så morsan nästan dog,
de va ÖKEN! Jag kommer ihåg,
de va ÖKEN!
Jag tänkte, kunde inte farsan haft kondorn på löken!??
Nää! Nej, den här ska inte va me här!
Nä, den bara slank in... Nu ska vi se...
Rätt som de va kom vi ner i nån katakomb,
hade jag kunnat, hade jag släppt en bomb
Javisst, fan, syret tog slut,
jag fick klaustrofobi, å kunde inte komma ut
de e ÖKEN!
de e ÖKEN!
Jag tänkte, ni som livets mening söken, försök en öken!
Nä ni förstår säkert att jag skojar bara. Jo!
Det är underbart att genom öknen Farah-oh!
Nämen, Nefertitta, så pyramidal
byggnadskonsten e här vid Nilens dal,
ÖKNEN!
ÖKNEN!
Man måste verkligen beundra all odödlighets försöken, här ute i ÖKNEN!
En sak är säker, timglasen som står där i Sinai,
kommer sanden aldrig att sina i!
Å sen vinkar vi åt Sfinxen ajöken,
därute i ÖKNEN!
Ja, nu har vi rest färdigt, nu har vi kommit hem igen,
å de säjer jag, att man får perspektiv på sitt liv, när ma
n kommer hem
Med alla sina vykort å sorterar dem
När ens lilla dotter kommer in å säjer: "Jag vill ut å leka",
stannar hon vid sandlådan å börjar peka:
ÖKEN!
De eju ÖKEN!
Den e för liten för henne, vår fröken
Den e ÖKEN!
Från plattan Målarrock.
Metaltown dag 2
Vi vaknade rätt sent och kände oss slitna efter fredagen.
Dessutom hängde regnet i luften, så det var med lite motvilja vi åke tillbaks till festivalen.
Men väl på plats var humöret ändå på topp. Betydligt varmare på lördagen trots ihållande regn.
Första band ut denna dag var Arch Enemy på största scenen.
Det var riktigt bra. Angela kan sina saker, hon går och springer fram och tillbaks längs scenkanten och dirigerar publiken. Grym spelning!
Arch Enemy.
Då vi stod i låååång kö till thaimatsståndet lyssnade vi på Meshuggah från håll.
Kan varken säga bu eller bä om dem, matematik helt enkelt.
Vi träffade även på Pierre lagom tills det nästan var vår tur att beställa mat, vilket bananskal han gled in på =)
Glada grabbar med magen full av thaimat =)
Cradle of filth kunde kvitta.
Det räckte med den minuten vi såg när vi passerade förbi ut till merchtälten.
På skiva tycker jag att de är helt ok, men imagen, den känns inte som att den funkar längre, inte nu när Dani är småtjock efter alltför många pints på lokala puben och dessutom hade nån rödhårig tantfrisyr???
Lördagens överraskning för mig var Deicide.
Vi stod väl mer eller mindre och kastade lite glåpord mot dem innan konserten drog igång.
Glen har i ofs förtjänat lite glpord kan jag tycka, men skit samma, till slut stod den onde mannen på scen och levererade riktigt bra.
Var till och med tvungen att spontanbanga så mycket att jag råkade skalla tjejen framför, sorry!
Alla goa göbbar heter Glenn!! Eller i detta fallet - Glen Benton.
Försökte även filma en låt med Avenged Sevenfold eftersom de är min grannes favoriter för tillfället.
Tyvär var det en riktigt lång låt och min kamera vill tydligen inte ta klipp på över 5-6 minuter.
Så jag fixade kramp i armarna helt i onödan... nåja, det är ju tanken som räknas som hon sade.
Annars bestod lördagen mest av öltältshäng för att komma undan regnet.
Av någon anledning lyckades Anders alltid springa rakt på oss, men det var ju kanon.
Så vi hade himla kul. Lotta dök upp imellanåt hon också, men hon hade lite andra band på sin "att se"lista än vi, så vi gick lite om varandra.
Lyssnade lite på Watain från tältet, men det är inte riktigt min grej.
Öltältshäng.
Sista bandet ut för oss var Torture Division.
Lord K är alltid Lord K och Jörgen har grym röst, men jag hade inte hört nån låt alls innan.
Det var rätt glest med folk vid den tiden, men det kändes som att herrarna gav järnet ändå.
Vi gav dock upp efter ca tre låtar och begav oss hemåt till varma sängen.
Torture Division.
Dessutom hängde regnet i luften, så det var med lite motvilja vi åke tillbaks till festivalen.
Men väl på plats var humöret ändå på topp. Betydligt varmare på lördagen trots ihållande regn.
Första band ut denna dag var Arch Enemy på största scenen.
Det var riktigt bra. Angela kan sina saker, hon går och springer fram och tillbaks längs scenkanten och dirigerar publiken. Grym spelning!
Arch Enemy.
Då vi stod i låååång kö till thaimatsståndet lyssnade vi på Meshuggah från håll.
Kan varken säga bu eller bä om dem, matematik helt enkelt.
Vi träffade även på Pierre lagom tills det nästan var vår tur att beställa mat, vilket bananskal han gled in på =)
Glada grabbar med magen full av thaimat =)
Cradle of filth kunde kvitta.
Det räckte med den minuten vi såg när vi passerade förbi ut till merchtälten.
På skiva tycker jag att de är helt ok, men imagen, den känns inte som att den funkar längre, inte nu när Dani är småtjock efter alltför många pints på lokala puben och dessutom hade nån rödhårig tantfrisyr???
Lördagens överraskning för mig var Deicide.
Vi stod väl mer eller mindre och kastade lite glåpord mot dem innan konserten drog igång.
Glen har i ofs förtjänat lite glpord kan jag tycka, men skit samma, till slut stod den onde mannen på scen och levererade riktigt bra.
Var till och med tvungen att spontanbanga så mycket att jag råkade skalla tjejen framför, sorry!
Alla goa göbbar heter Glenn!! Eller i detta fallet - Glen Benton.
Försökte även filma en låt med Avenged Sevenfold eftersom de är min grannes favoriter för tillfället.
Tyvär var det en riktigt lång låt och min kamera vill tydligen inte ta klipp på över 5-6 minuter.
Så jag fixade kramp i armarna helt i onödan... nåja, det är ju tanken som räknas som hon sade.
Annars bestod lördagen mest av öltältshäng för att komma undan regnet.
Av någon anledning lyckades Anders alltid springa rakt på oss, men det var ju kanon.
Så vi hade himla kul. Lotta dök upp imellanåt hon också, men hon hade lite andra band på sin "att se"lista än vi, så vi gick lite om varandra.
Lyssnade lite på Watain från tältet, men det är inte riktigt min grej.
Öltältshäng.
Sista bandet ut för oss var Torture Division.
Lord K är alltid Lord K och Jörgen har grym röst, men jag hade inte hört nån låt alls innan.
Det var rätt glest med folk vid den tiden, men det kändes som att herrarna gav järnet ändå.
Vi gav dock upp efter ca tre låtar och begav oss hemåt till varma sängen.
Torture Division.
Metaltown dag 1
Dagen bjöd på solsken och kraftig vind.
Synd på vinden, för alla vet ju vad det innebär på en utomshuspelning - ljudet blåser bort.
Svårt att lösa på något sätt för arrangörerna. Mest tydligt blev det under At the gates på röda scenen som bokstavligt spelade i motvind.
Vi dök i alla fall upp ute i Säve vid tretiden.
Fick en plats på vägkanten vid Aeroseum och knallade den dryga kilometern till festivalen.
Väl inne stack vi in på första ölområdet, där ställde sig Daniel i bankomatkö i typ en timme, innan bankomaten gick trasig och han fortfarande stod utan pengar.
Under tiden åt vi lite och vilade fötterna. Slötittade lite på Raubtier också - ingen höjdare enligt mig.
Sångaren lät som om han skrikit sönder rösten helt.
Tre glada gossebarn har anlänt till festivalområdet.
Daniel och Munken försvann och vi strosade upp mot de mindre scenerna.
Stack in skallarna i minsta tältet och tittade på lite freakshow; eldslukare och starke mannen var det vi hann se.
Sedan var det dags för FKÜ i Close Up-tältet (det tältet hade de flesta bra banden).
De gjorde en grym spelning precis som på Muskelrock. Man blir underhållen helt enkelt. Och så var ljudet bra där inne där vinden inte kom åt och varmt och skönt också =)
Sedan var det bara att stå kvar för Graveyard var nästa band på scen.
En helt grym spelning här med. Med ett utökat instrumentalt parti på mitten där de improviserar hej vilt.
Allt i sann 70-talsanda - we like!!!
Man kan säga att tältet var knökfullt. Tror att arrangören missbedömde lite publikstorlek på Graveyard och Dr. Midnight and the mercy cult som spelade samtidigt på största scenen, men jag är glad för det eftersom jag fick bra ljud!
Graveyard.
Sedan var det dags för lite mat.
På vägen genom flaskhalsen brevid röda scenen hörde vi lite Cavalera.
Sedan stod vi typ 40 minuter i kö för en burrito, men den var helt ok, så det fick det väl vara värt.
Ståndet bredvid med vildsvinskebaben som vi egentligen spanat in oss på hade nog dubbelt så lång kötid, så det var inget alternativ.
Vi kikade även på ett par låtar med Deathdestruction. Då var tältet fullt så de hade öppnat på ena sidan så man kunde titta därifrån.
De hade också med hemlig gäst; Martin från LOK som de körde "som en hund" tillsammans med, sedan ville publiken ha ännu mer LOK, men nu var det ju liksom inte deras spelning... Bra tryck på det vi såg i vilket fall som helst.
Slängde ett getöga på Anvil. Alla har ju tjatat så om dessa herrar och att de kämpat på i alla år trots uteblivet storkontrakt osv. Ok, de må vara rockens förkämpar på samma sätt som t.ex. Motörhead, men de var inte bra.
Otight och trista låtar - not my bag at all.
Men nu har vi sett dem i alla fall.
Istället vidare upp till tältet för att spana in Canadicken Devin Townsend.
Stiftade bekantskap med den herren på Progpower i Atlanta nån gång runt 2002 eller 2003.
Helt jävla bindgalen var väl mitt minne av den spelningen.
Det är han fortfarande, men han är ju bindgalen på ett positvit sätt. Glad och underhöll publiken med att fuldansa och dra skämt eftersom tekniken strulade så att spelningen blev försenad.
Hans musik borde mer liknas till teatermusik, eller liknande. Mycket inspelad på minidisc, mycket växlande mellan operettliknande sång och väsande growl. Helt genialiskt.
Sådär stod vi två nyfrälsta i publiken och övervägde allvarligt att skippa hela ATG.
Devin Townsend Project.
Men vi valde naturligtvis fel och gick ner för att se At the gates.
Jä,för med hur de såg ut och lät på reunion/avskedsturnén för 1½ år sedan kändes de trötta och oengagerade i fredags. Det spelade liksom ingen roll att diverse gäster kom upp på scenen.
Dessutom hade de ju givetvis kasst ljud eftersom de, som jag tidigare nämnde, spelade i motvind.
Så vi stod där sista kvarten på deras gig och ångrade att vi lämnade Devin och tältet.
Nåja, can't win 'em all!
Framåt natten blev det hysteriskt kallt.
Jag hade långkallingar, jeans, linne, långärmat tröja, t-shirt, tjocktröja och jacka på mig, men frös ändå.
När System of a down skulle börja lira stod vi till vänster om mixertornet.
Inte särskilt långt fram med andra ord, men vad hjälpte det när alla skulle fram samtidigt.
Efter att ha svurit och sparkad idioter på smalbenen insåg vi att det smartaste draget var att förflytta oss bakåt.
Där kunde vi stå i lugn och ro och lyssna.
SÅ JÄVLA BRA!!!
Metaltowns bästa spelning enligt mig och så kul att se dem tillsammans!
Har tidigare sett både Scars on Broadway och Serj som soloartist, men nu var de tillsammans igen och det var magiskt!
Ja, bilden talar nog för sig själv...
Sista spelningen för kvällen blev Ghost.
Inga överraskningar där. De körde nog exakt samma set som på Muskelrock två helger tidigare.
Är fortfarande fascinerad över alla "tru" blackfans som fullkomligt avgudar detta band trots att musiken snarare är popig än metal... nåja, lite image kan göra underverk.
Skriver inget om kaoset på vägen hem, det har ni säkert redan läst om ngn annanstans.
Synd på vinden, för alla vet ju vad det innebär på en utomshuspelning - ljudet blåser bort.
Svårt att lösa på något sätt för arrangörerna. Mest tydligt blev det under At the gates på röda scenen som bokstavligt spelade i motvind.
Vi dök i alla fall upp ute i Säve vid tretiden.
Fick en plats på vägkanten vid Aeroseum och knallade den dryga kilometern till festivalen.
Väl inne stack vi in på första ölområdet, där ställde sig Daniel i bankomatkö i typ en timme, innan bankomaten gick trasig och han fortfarande stod utan pengar.
Under tiden åt vi lite och vilade fötterna. Slötittade lite på Raubtier också - ingen höjdare enligt mig.
Sångaren lät som om han skrikit sönder rösten helt.
Tre glada gossebarn har anlänt till festivalområdet.
Daniel och Munken försvann och vi strosade upp mot de mindre scenerna.
Stack in skallarna i minsta tältet och tittade på lite freakshow; eldslukare och starke mannen var det vi hann se.
Sedan var det dags för FKÜ i Close Up-tältet (det tältet hade de flesta bra banden).
De gjorde en grym spelning precis som på Muskelrock. Man blir underhållen helt enkelt. Och så var ljudet bra där inne där vinden inte kom åt och varmt och skönt också =)
Sedan var det bara att stå kvar för Graveyard var nästa band på scen.
En helt grym spelning här med. Med ett utökat instrumentalt parti på mitten där de improviserar hej vilt.
Allt i sann 70-talsanda - we like!!!
Man kan säga att tältet var knökfullt. Tror att arrangören missbedömde lite publikstorlek på Graveyard och Dr. Midnight and the mercy cult som spelade samtidigt på största scenen, men jag är glad för det eftersom jag fick bra ljud!
Graveyard.
Sedan var det dags för lite mat.
På vägen genom flaskhalsen brevid röda scenen hörde vi lite Cavalera.
Sedan stod vi typ 40 minuter i kö för en burrito, men den var helt ok, så det fick det väl vara värt.
Ståndet bredvid med vildsvinskebaben som vi egentligen spanat in oss på hade nog dubbelt så lång kötid, så det var inget alternativ.
Vi kikade även på ett par låtar med Deathdestruction. Då var tältet fullt så de hade öppnat på ena sidan så man kunde titta därifrån.
De hade också med hemlig gäst; Martin från LOK som de körde "som en hund" tillsammans med, sedan ville publiken ha ännu mer LOK, men nu var det ju liksom inte deras spelning... Bra tryck på det vi såg i vilket fall som helst.
Slängde ett getöga på Anvil. Alla har ju tjatat så om dessa herrar och att de kämpat på i alla år trots uteblivet storkontrakt osv. Ok, de må vara rockens förkämpar på samma sätt som t.ex. Motörhead, men de var inte bra.
Otight och trista låtar - not my bag at all.
Men nu har vi sett dem i alla fall.
Istället vidare upp till tältet för att spana in Canadicken Devin Townsend.
Stiftade bekantskap med den herren på Progpower i Atlanta nån gång runt 2002 eller 2003.
Helt jävla bindgalen var väl mitt minne av den spelningen.
Det är han fortfarande, men han är ju bindgalen på ett positvit sätt. Glad och underhöll publiken med att fuldansa och dra skämt eftersom tekniken strulade så att spelningen blev försenad.
Hans musik borde mer liknas till teatermusik, eller liknande. Mycket inspelad på minidisc, mycket växlande mellan operettliknande sång och väsande growl. Helt genialiskt.
Sådär stod vi två nyfrälsta i publiken och övervägde allvarligt att skippa hela ATG.
Devin Townsend Project.
Men vi valde naturligtvis fel och gick ner för att se At the gates.
Jä,för med hur de såg ut och lät på reunion/avskedsturnén för 1½ år sedan kändes de trötta och oengagerade i fredags. Det spelade liksom ingen roll att diverse gäster kom upp på scenen.
Dessutom hade de ju givetvis kasst ljud eftersom de, som jag tidigare nämnde, spelade i motvind.
Så vi stod där sista kvarten på deras gig och ångrade att vi lämnade Devin och tältet.
Nåja, can't win 'em all!
Framåt natten blev det hysteriskt kallt.
Jag hade långkallingar, jeans, linne, långärmat tröja, t-shirt, tjocktröja och jacka på mig, men frös ändå.
När System of a down skulle börja lira stod vi till vänster om mixertornet.
Inte särskilt långt fram med andra ord, men vad hjälpte det när alla skulle fram samtidigt.
Efter att ha svurit och sparkad idioter på smalbenen insåg vi att det smartaste draget var att förflytta oss bakåt.
Där kunde vi stå i lugn och ro och lyssna.
SÅ JÄVLA BRA!!!
Metaltowns bästa spelning enligt mig och så kul att se dem tillsammans!
Har tidigare sett både Scars on Broadway och Serj som soloartist, men nu var de tillsammans igen och det var magiskt!
Ja, bilden talar nog för sig själv...
Sista spelningen för kvällen blev Ghost.
Inga överraskningar där. De körde nog exakt samma set som på Muskelrock två helger tidigare.
Är fortfarande fascinerad över alla "tru" blackfans som fullkomligt avgudar detta band trots att musiken snarare är popig än metal... nåja, lite image kan göra underverk.
Skriver inget om kaoset på vägen hem, det har ni säkert redan läst om ngn annanstans.
Muskelrock 2011
Äntligen kommer en liten rapport från årets Muskelrock, tredje upplagan ever.
Vet inte hur många besökare som hittat dit i år, men betydligt fler än förra året och jag tror det börjar närma sig smärtgränsen för vad festivalen klarar om det inte skall bli mindre gemyt och mer svineri.
Vi plockade i alla fall upp Anders i Hedefors vid elva på förmiddagen, provianterade lite mat och grejer i Borås.
Plockade upp husvagn i Tenhult.
Den vi skulle haft helt från början var såld, den nya vi skulle få istället funkade inte kylen i och det var typ det enda vi skulle använda förutom sovplatserna, så snabbt som rackarns fick vi bytt till ännu en annan ny husvagn.
Helt ny.
Allt var inplastat i kylen när vi skulle ställa in maten.
Lite ångest att vara på festival med helt splitterny, hyrd husvagn, men det hela slutade lyckligt.
På vägen till festivalen lekte vi billekar till Anders stora förtret, men han kom på en bättre lek när vi körde förbi en golfbana - tuta på golfare som slår, riktigt roligt!!!
Sedan garvade de lite åt mig och mina sockeruppåttjacksryck också.
Väl framme chockades vi lite av hur mycket folk det redan kommit till campingen... festivalen växer!
Vi tajmade in så vi kom samtidigt med Doom Dogsarna i alla fall, så vi fixade en bra camp tillsammans och lämnade plats för Skegge och co från Alingsås också.
Joppe och hans kompis Peter dök upp först senare på kvällen.
Sedan korkades spriten och ölen upp.
Jag såg bara The Scams första kvällen - riktigt bra rocknroll. Ångrar dock i efterhand att jag inte såg -77 också.
Deras sångare var nästan Bon Scott reinkarnerad, goddamnit!!
Lagom tills det var märkt och Sthlm:arna blev fyllehungriga märkte vi att belysningen ej funkade i vagnen.
Batteriet ikopplat och ingen säkring trasigt, men ändå inget ljus.
Joppa hämtade pannlampa i sin bil och skulle koka köttsoppa direkt i konservburk på spisen, jag fick lite ångest över spilld soppa på dynorna och beslöt mig för att sova istället för att vara nojjig.
Love - The Scams - Fyllenattamat i vagnen utan belysning.
Soligt och varmt redan tidigt på fredag morgon.
Vi åt frukost i spridda skurar utanför vagnen och gick sedan till sjön för att bada.
Det var rätt kallt, men gött ändå. Kul också att se de permanentboende sitta och beskåda alla dessa rockers som vallfärdade ner i sjön. Tror de har rätt kul åt allt skumt folk som dyker in bland kohagarna.
Första bandet som var värt att se denna dagen var Imperial State Electric.
Vi passade på att äta samtidigt och hade bra plats ut över dansbanan =)
Riktigt bra gig och med en överraskning i slutet då gitarrist + sångare från -77 kom upp och körde en AC/DC-cover... det var då jag insåg mitt misstag som missat -77.
Rösten var Bon Scott rakt av och förutom att de inte var aslika i ansiktet så var rörelsemönstret och den pojkaktiga charmen densamma. Lite rysningen där nästan!
Nästa band till rakning var hemmapojkarna Bullet.
De levererade ett bra gig. Nya plattan gillar jag som fän, men saknade låten Caravan Woman som är min favorit.
Sedan släppte jag vagnsnyckeln till Joppe med förmaning om att han skulle skynda sig att hämta det han skulle ha och komma tillbaks med nyckeln.
40 minuter senare när Bullet gick av scen stod jag där och hade fortfarande inte fått nyckel, så vi fick gå skallgång. Hittade honom och Veronica i hans bil så jag var lite arg och skällde lite och så hade jag nyckeln tillbaks =)
Kollade ett gäng låtar med Wolf också - inte riktigt min grej, men kul att Messiah kom upp och gästade.
Såg även ett par låtar med Girlschool, de kändes rätt trätta och sångerskan tappade axelbandet till sin gitarr flera gånger... kanske dags att skaffa straplocks??
Efter det kastade jag in handduken, struntade i att se Pentagram som alla tjatat så mycket om.
Lyckades dessutom med all time rekord i att sova länge på festival.
10 timmar blev det, men med vissa uppvak när grabbarna skulle hämta öl mm i vagnen.
Joppe på väg till badet, kärlek, Imperial State Electric.
Lördagen startade som söndagen med frukost och sedan bad.
Dessutom fick vi skratta åt äcklig träskpunkare som låg som ett husdjur utanför grannarnas husvagn.
Undrar vad sådana folk jobbar med? Som är tatuerade i ansiktet och som pissar på sig på fyllan och är stolta över det? Eller är träskpunkare helt enkelt ett yrke??
Vi försökte köpa pizza till lunch, men kön var så lång att de slutade ta upp beställningar.
Under tiden lyssnade vi lite på Emerald. Vad är det med dessa tyskosande band???
Inte bra nånstans enligt mitt tycke.
Så istället käkade vi varsin handburgare och spanade in Marulk.
De visade vart skåpet skall stå i alla fall! Gött!
Efter det flera timmars häng vid husvagnen + en skjutsning in till stan av Joppe med flickvän som ville dra nytta av hennes hotellrumsdusch =)
Kollade på ett par låtar med Blaze samtidigt som jag satt och tjötade med Mona och Humpe.
En fin uppladdning inför festivalens höjdpunkt - GRAVEYARD.
De gjorde en sjuhelvetes spelning, gåshud. Enda minuset var att jag hann tappa bort P innan så vi stod inte tillsammans.
Men fan vad bra de är och bassisten är helt väck när han spelar, han manglar liksom fram hela ackord och borde ha skavsår på halva tillslagshanden efter ett gig.
Lätt festivalens bästa spelning!
Till kvällsmat blev det pizza deluxe. Dock utan bestick, så man fick rulla ihop den och käka ur handen.
Men det gick bra det också.
Till detta blev vi underhållna av THOR. Ni som sett honom live vet vad jag menar.
Ni som inte sett honom borde fan göra det... det är som att se nån gammal comicsnubbe på LSD.
Första outfiten var som en romersk soldat. För att få bröstet att stå ut längre än magen hade de byggt ut den jättemycket, vilket gjorde att huvudet såg minimalt ut, bara det är ju humor.
Sedan nånstans mitt under setet åkte den blonda, polyesterperuken i tantperuk av.
Humor där med. Hoppas att han inte tar sig själv på allvar utan gör det med glimten i ögat - annars är det mest bara tragiskt.
Hursomhelst så vägrade han nästan att gå av scenen, så Ghost blev lite sena i starten med sitt gig.
Ghost.
Alla hade pratat om Ghost.
De är så jäkla hemliga. Ingen vet riktigt vilka som är med i bandet, men att det skall vara folk från kända svenska blackband tydligen gör ju dem rätt så hypade bland folk som gillar den genren trots att Ghost's musik mest låter som en lite doomigare version av Beatles typ.
Tycker i ofs att många av låtarna är riktigt bra, men jag fattar inte den gigantiska hypen.
Dock var det coolt när de väl äntrade scenen. Rött ljus och mycket rök samt blixtljus på scen.
Sämre blev det när de började spela. En hel del var playback vilket faktiskt bekräftades av ljudteknikern på plats.
Nåja, jag såg två låtar sedan tackade jag för mig, sa godnatt en sista gång till Tyrolen och gick och lade mig.
Graveyard, halva gänget, Ghost.
Söndagen var hemresedag.
Städning av husvagn skedde med hjälp av ett stort paket babywipes P hade varit smart och köpt med sig.
Sedan fick jag lite guidning ut mellan de trånga passagerna av grabbarna så vi kunde åka hemåt.
Peter fick vi lämna i skuggan av Joppes bil, jävla trevlig kille!
Tror att han kanske var lite glad över att vi var ett gäng som bodde ihop eftersom Jonas for runt en hel del på annat håll.
Vi fick dessutom prisavdrag för att lamporna inte funkat, det visade sig att en sladd ej var ikopplad som skulle varit det, gött!
Droppade Anders i Hedefors om tajmade in fika med paj som Linda bakat lagom tills vi dök upp.
Så vi satt och tjötade på deras altan nån timme innen vi åkte vidare hemåt.
Himla mysig festival i år igen och tack regnet för att du uteblev!!!
Hoppas på reunion nästa år igen! =)
Festivalmat, Cloettakiosk - retrofeeling, Festivalfolk.
Svensk sommaridyll, Music in the kohage, Badpojkar.
Skrovmål på Gyllene Måsen på vägen hem =)
Vet inte hur många besökare som hittat dit i år, men betydligt fler än förra året och jag tror det börjar närma sig smärtgränsen för vad festivalen klarar om det inte skall bli mindre gemyt och mer svineri.
Vi plockade i alla fall upp Anders i Hedefors vid elva på förmiddagen, provianterade lite mat och grejer i Borås.
Plockade upp husvagn i Tenhult.
Den vi skulle haft helt från början var såld, den nya vi skulle få istället funkade inte kylen i och det var typ det enda vi skulle använda förutom sovplatserna, så snabbt som rackarns fick vi bytt till ännu en annan ny husvagn.
Helt ny.
Allt var inplastat i kylen när vi skulle ställa in maten.
Lite ångest att vara på festival med helt splitterny, hyrd husvagn, men det hela slutade lyckligt.
På vägen till festivalen lekte vi billekar till Anders stora förtret, men han kom på en bättre lek när vi körde förbi en golfbana - tuta på golfare som slår, riktigt roligt!!!
Sedan garvade de lite åt mig och mina sockeruppåttjacksryck också.
Väl framme chockades vi lite av hur mycket folk det redan kommit till campingen... festivalen växer!
Vi tajmade in så vi kom samtidigt med Doom Dogsarna i alla fall, så vi fixade en bra camp tillsammans och lämnade plats för Skegge och co från Alingsås också.
Joppe och hans kompis Peter dök upp först senare på kvällen.
Sedan korkades spriten och ölen upp.
Jag såg bara The Scams första kvällen - riktigt bra rocknroll. Ångrar dock i efterhand att jag inte såg -77 också.
Deras sångare var nästan Bon Scott reinkarnerad, goddamnit!!
Lagom tills det var märkt och Sthlm:arna blev fyllehungriga märkte vi att belysningen ej funkade i vagnen.
Batteriet ikopplat och ingen säkring trasigt, men ändå inget ljus.
Joppa hämtade pannlampa i sin bil och skulle koka köttsoppa direkt i konservburk på spisen, jag fick lite ångest över spilld soppa på dynorna och beslöt mig för att sova istället för att vara nojjig.
Love - The Scams - Fyllenattamat i vagnen utan belysning.
Soligt och varmt redan tidigt på fredag morgon.
Vi åt frukost i spridda skurar utanför vagnen och gick sedan till sjön för att bada.
Det var rätt kallt, men gött ändå. Kul också att se de permanentboende sitta och beskåda alla dessa rockers som vallfärdade ner i sjön. Tror de har rätt kul åt allt skumt folk som dyker in bland kohagarna.
Första bandet som var värt att se denna dagen var Imperial State Electric.
Vi passade på att äta samtidigt och hade bra plats ut över dansbanan =)
Riktigt bra gig och med en överraskning i slutet då gitarrist + sångare från -77 kom upp och körde en AC/DC-cover... det var då jag insåg mitt misstag som missat -77.
Rösten var Bon Scott rakt av och förutom att de inte var aslika i ansiktet så var rörelsemönstret och den pojkaktiga charmen densamma. Lite rysningen där nästan!
Nästa band till rakning var hemmapojkarna Bullet.
De levererade ett bra gig. Nya plattan gillar jag som fän, men saknade låten Caravan Woman som är min favorit.
Sedan släppte jag vagnsnyckeln till Joppe med förmaning om att han skulle skynda sig att hämta det han skulle ha och komma tillbaks med nyckeln.
40 minuter senare när Bullet gick av scen stod jag där och hade fortfarande inte fått nyckel, så vi fick gå skallgång. Hittade honom och Veronica i hans bil så jag var lite arg och skällde lite och så hade jag nyckeln tillbaks =)
Kollade ett gäng låtar med Wolf också - inte riktigt min grej, men kul att Messiah kom upp och gästade.
Såg även ett par låtar med Girlschool, de kändes rätt trätta och sångerskan tappade axelbandet till sin gitarr flera gånger... kanske dags att skaffa straplocks??
Efter det kastade jag in handduken, struntade i att se Pentagram som alla tjatat så mycket om.
Lyckades dessutom med all time rekord i att sova länge på festival.
10 timmar blev det, men med vissa uppvak när grabbarna skulle hämta öl mm i vagnen.
Joppe på väg till badet, kärlek, Imperial State Electric.
Lördagen startade som söndagen med frukost och sedan bad.
Dessutom fick vi skratta åt äcklig träskpunkare som låg som ett husdjur utanför grannarnas husvagn.
Undrar vad sådana folk jobbar med? Som är tatuerade i ansiktet och som pissar på sig på fyllan och är stolta över det? Eller är träskpunkare helt enkelt ett yrke??
Vi försökte köpa pizza till lunch, men kön var så lång att de slutade ta upp beställningar.
Under tiden lyssnade vi lite på Emerald. Vad är det med dessa tyskosande band???
Inte bra nånstans enligt mitt tycke.
Så istället käkade vi varsin handburgare och spanade in Marulk.
De visade vart skåpet skall stå i alla fall! Gött!
Efter det flera timmars häng vid husvagnen + en skjutsning in till stan av Joppe med flickvän som ville dra nytta av hennes hotellrumsdusch =)
Kollade på ett par låtar med Blaze samtidigt som jag satt och tjötade med Mona och Humpe.
En fin uppladdning inför festivalens höjdpunkt - GRAVEYARD.
De gjorde en sjuhelvetes spelning, gåshud. Enda minuset var att jag hann tappa bort P innan så vi stod inte tillsammans.
Men fan vad bra de är och bassisten är helt väck när han spelar, han manglar liksom fram hela ackord och borde ha skavsår på halva tillslagshanden efter ett gig.
Lätt festivalens bästa spelning!
Till kvällsmat blev det pizza deluxe. Dock utan bestick, så man fick rulla ihop den och käka ur handen.
Men det gick bra det också.
Till detta blev vi underhållna av THOR. Ni som sett honom live vet vad jag menar.
Ni som inte sett honom borde fan göra det... det är som att se nån gammal comicsnubbe på LSD.
Första outfiten var som en romersk soldat. För att få bröstet att stå ut längre än magen hade de byggt ut den jättemycket, vilket gjorde att huvudet såg minimalt ut, bara det är ju humor.
Sedan nånstans mitt under setet åkte den blonda, polyesterperuken i tantperuk av.
Humor där med. Hoppas att han inte tar sig själv på allvar utan gör det med glimten i ögat - annars är det mest bara tragiskt.
Hursomhelst så vägrade han nästan att gå av scenen, så Ghost blev lite sena i starten med sitt gig.
Ghost.
Alla hade pratat om Ghost.
De är så jäkla hemliga. Ingen vet riktigt vilka som är med i bandet, men att det skall vara folk från kända svenska blackband tydligen gör ju dem rätt så hypade bland folk som gillar den genren trots att Ghost's musik mest låter som en lite doomigare version av Beatles typ.
Tycker i ofs att många av låtarna är riktigt bra, men jag fattar inte den gigantiska hypen.
Dock var det coolt när de väl äntrade scenen. Rött ljus och mycket rök samt blixtljus på scen.
Sämre blev det när de började spela. En hel del var playback vilket faktiskt bekräftades av ljudteknikern på plats.
Nåja, jag såg två låtar sedan tackade jag för mig, sa godnatt en sista gång till Tyrolen och gick och lade mig.
Graveyard, halva gänget, Ghost.
Söndagen var hemresedag.
Städning av husvagn skedde med hjälp av ett stort paket babywipes P hade varit smart och köpt med sig.
Sedan fick jag lite guidning ut mellan de trånga passagerna av grabbarna så vi kunde åka hemåt.
Peter fick vi lämna i skuggan av Joppes bil, jävla trevlig kille!
Tror att han kanske var lite glad över att vi var ett gäng som bodde ihop eftersom Jonas for runt en hel del på annat håll.
Vi fick dessutom prisavdrag för att lamporna inte funkat, det visade sig att en sladd ej var ikopplad som skulle varit det, gött!
Droppade Anders i Hedefors om tajmade in fika med paj som Linda bakat lagom tills vi dök upp.
Så vi satt och tjötade på deras altan nån timme innen vi åkte vidare hemåt.
Himla mysig festival i år igen och tack regnet för att du uteblev!!!
Hoppas på reunion nästa år igen! =)
Festivalmat, Cloettakiosk - retrofeeling, Festivalfolk.
Svensk sommaridyll, Music in the kohage, Badpojkar.
Skrovmål på Gyllene Måsen på vägen hem =)
Backdraft / Idiot
Här kommer äntligen ett klipp från Backdrafts gig i Aten i november förra året.
http://www.youtube.com/watch?v=PCCu-d8IoUg
When you're strange
Ikväll har vi myst med hemlagad mat och film.
Middagen blev ugnskokt blandad fisk ihop med grönsaker och vitvinssås, ris och sallad.
Filmen blev en dokumentär om The Doors - ett av Patriks absoluta favoritband.
When you're strange.
En intressant dokumentär och mycket bra klipp från liveframträdanden mm.
Så om man är i alla fall lite intresserad av bandet och Jim Morrison så borde man se den.
I am the Lizard King - I can do anything...
Middagen blev ugnskokt blandad fisk ihop med grönsaker och vitvinssås, ris och sallad.
Filmen blev en dokumentär om The Doors - ett av Patriks absoluta favoritband.
When you're strange.
En intressant dokumentär och mycket bra klipp från liveframträdanden mm.
Så om man är i alla fall lite intresserad av bandet och Jim Morrison så borde man se den.
I am the Lizard King - I can do anything...
It might get loud!
Om du gillar musik.
Om du gillar ljud.
Om du gillar gitarrer.
Om du gillar gitarrbaserad musik... i synnerhet rock eller blues.
Då MÅSTE du se denna filmen.
En av vår tids absolut största hjältar Jimmy Page och de lite yngre stafettpinnetagarna The Edge och Jack White medverkar i denna lite udda typ av dokumentär.
The Edge är ljudnörden som kan stå och mixtra med sina reverb, effekter och rattar i timtal för att få det perfekta soundet, med Jack White kör mer på old school blues och bygger en gitarr av en bräda, sprikar, en sträng och en glasflaska i introt av filmen.
Jimmy Page får nog mest agera som en länk mellan dessa herrars sätt att ta sig an gitarren.
Väl värt tiden och ger så himla mycket inspiration.
SE DEN!
Om du gillar ljud.
Om du gillar gitarrer.
Om du gillar gitarrbaserad musik... i synnerhet rock eller blues.
Då MÅSTE du se denna filmen.
En av vår tids absolut största hjältar Jimmy Page och de lite yngre stafettpinnetagarna The Edge och Jack White medverkar i denna lite udda typ av dokumentär.
The Edge är ljudnörden som kan stå och mixtra med sina reverb, effekter och rattar i timtal för att få det perfekta soundet, med Jack White kör mer på old school blues och bygger en gitarr av en bräda, sprikar, en sträng och en glasflaska i introt av filmen.
Jimmy Page får nog mest agera som en länk mellan dessa herrars sätt att ta sig an gitarren.
Väl värt tiden och ger så himla mycket inspiration.
SE DEN!
The Runaways
Vi såg en bra film ikväll som handlade om bandet The Runaways.
Det första lyckade rockbandet med bara tjejer.
Joan Jett verkade vara den drivande och när sångerskan Cherrie klappade igenom och hoppade av stratade hon rätt snart sitt eget Joan Jett and the blackhearts.
Men Lita Ford fortsatte hon också och gjorde sig ett stort namn på rockhimlen.
En intressant film ur rent rockhistorieperspektiv.
Dessutom tycker jag att Kristen Stewart var mer övertygande som Joan Jett än som Bella Swan i Twilight.
Mer balls i denna filmen helt enkelt.
Se den!!
http://www.imdb.com/title/tt1017451/
En annan rolig anekdot är att 1978 kedjade trummisen fast den då 17-årige Anders Tengner (senare chefredaktör för OKEJ) i en lyktstolpe då hon tröttnat på att ha honom i turnébussen.
The Runaways när det begav sig 1978 på Sverige turné.
Joan Jett.
Lita Ford.
Det första lyckade rockbandet med bara tjejer.
Joan Jett verkade vara den drivande och när sångerskan Cherrie klappade igenom och hoppade av stratade hon rätt snart sitt eget Joan Jett and the blackhearts.
Men Lita Ford fortsatte hon också och gjorde sig ett stort namn på rockhimlen.
En intressant film ur rent rockhistorieperspektiv.
Dessutom tycker jag att Kristen Stewart var mer övertygande som Joan Jett än som Bella Swan i Twilight.
Mer balls i denna filmen helt enkelt.
Se den!!
http://www.imdb.com/title/tt1017451/
En annan rolig anekdot är att 1978 kedjade trummisen fast den då 17-årige Anders Tengner (senare chefredaktör för OKEJ) i en lyktstolpe då hon tröttnat på att ha honom i turnébussen.
The Runaways när det begav sig 1978 på Sverige turné.
Joan Jett.
Lita Ford.
Rep-dags
Brant Bjork
Captain Lovestar's the name - yeah - and I'm your rock'n'roll commander...
Left of Center
Ytterligare en låt från måndagens konsert med charmiga Serj.
http://www.youtube.com/watch?v=ClZp1ErEdOU
Watch and enjoy!
http://www.youtube.com/watch?v=ClZp1ErEdOU
Watch and enjoy!
Sky is over
Serj Tankian
På Trädgårn 9:e Augusti 2010.
M A G I S K T !!!
M A G I S K T !!!
Juliette - so HOT right now !!!
Igår var vi och såg Juliette Lewis på Sticky Fingers.
En av Patriks födelsedagspresenter faktiskt.
Först möttes vi upp och käkade middag på Flying Scotsman - burgare i vanlig ordning.
Jag blev givetvis proppmätt och hamnade i paltkoma, men det hindrade inte mig från att äta glass en timme senare i väntan på att Sticky skulle öppna.
Förbandet hette "Satan takes a holiday" och var apcoola.
En mycket trevlig överraskning, så jag köpte en T-shirt och P en skiva.
Dock var de bättre live än på skiva, vanligt fenomen.
Men ändå... coola!!
Men coolast av dem alla är ju ändå Juliette.
Hon äntrade scenen i nån röd kroppsstrumpa med fjäderbolero och pilotbrillor och satte sig oväntat bakom trummorna och vevade igång.
Cred skall hon ha, men trummis är hon inte, men det var ju ett annorlunda sätt att starta showen på!
Annars äge hon scenen från första sekund.
Ingen uppvärmningskvart där inte utan fullt ös rakt igenom.
Få människor har den karisman och kapaciteten att trollbinda på det sättet.
Inte ens Danko kommer ikapp denna damen och han är ändå grym live.
Men hon är så späd och ser så sårbar ut samtidigt som hon röjer på värre än värsta dödsmetallsångaren.
Jag måste medge... jag är lite KÄR i Juliette.
Men so what... vem är inte det?
En av Patriks födelsedagspresenter faktiskt.
Först möttes vi upp och käkade middag på Flying Scotsman - burgare i vanlig ordning.
Jag blev givetvis proppmätt och hamnade i paltkoma, men det hindrade inte mig från att äta glass en timme senare i väntan på att Sticky skulle öppna.
Förbandet hette "Satan takes a holiday" och var apcoola.
En mycket trevlig överraskning, så jag köpte en T-shirt och P en skiva.
Dock var de bättre live än på skiva, vanligt fenomen.
Men ändå... coola!!
Men coolast av dem alla är ju ändå Juliette.
Hon äntrade scenen i nån röd kroppsstrumpa med fjäderbolero och pilotbrillor och satte sig oväntat bakom trummorna och vevade igång.
Cred skall hon ha, men trummis är hon inte, men det var ju ett annorlunda sätt att starta showen på!
Annars äge hon scenen från första sekund.
Ingen uppvärmningskvart där inte utan fullt ös rakt igenom.
Få människor har den karisman och kapaciteten att trollbinda på det sättet.
Inte ens Danko kommer ikapp denna damen och han är ändå grym live.
Men hon är så späd och ser så sårbar ut samtidigt som hon röjer på värre än värsta dödsmetallsångaren.
Jag måste medge... jag är lite KÄR i Juliette.
Men so what... vem är inte det?
FESTIVAL
Imorgon bitti drar vi på festival.
Hej då!
Voice of an Angel
Vila i frid Ronnie!
"Today my heart is broken, Ronnie passed away at 7:45 a.m. [on Sunday] 16th May. Many, many friends and family were able to say their private goodbyes before he peacefully passed away.
- Wendy Dio.
Damnit!!!
Säjjtan!!!
De vann inte.
Istället vann nåt band jag aldrig ens hört namnet på.
Men så kan det nog vara med Abramis för många också, antagligen.
Nåväl...
Får trösta mig med att se gossarna lira på Sticky i april istället.
Nu blir det sängen.
De vann inte.
Istället vann nåt band jag aldrig ens hört namnet på.
Men så kan det nog vara med Abramis för många också, antagligen.
Nåväl...
Får trösta mig med att se gossarna lira på Sticky i april istället.
Nu blir det sängen.