Underbara påskledighet

Påsken inleddes hemma hos pappa i Fiskebäck.
Barnen fick påskägg och matade ofrivilligt måsarna med kolaremmar när äggen lämnades obevakade på altanen.
Jag passade på att tvätta och vårstäda ur allt grus ur bilen. Så nu känns den fräsch igen.
När barnen somnat tog jag en promenad ner till badplatsen och såg solnedgången, så vackert.
 
 
 
Långfredagen inleddes med sovmorgon för mamman eftersom morfar är morgonpigg.
Sedan hade han fixat matsäck och vi stack iväg till actionparken som ligger i närheten.
Ungarna kickade runt som besatta och lärde sig flera nya saker.
Oliver var dessutom sjukt imponerad av en pappa som var väldigt duktig på att åka skateboard.
Sedan kikade vi runt lite kring nya Grevegårdsskolan. Också jättefint och rolig utomhusmiljö för skolbarnen. Lunchen bestod av mackor med stekt ägg och kall oboy, mums.
 
Sedan glasspaus på Triumfglass i solskenet innan vi åkte till Plantagen och köpte blommor till krukan vid ytterdörren samt smultron och jordgubbsplantor till balkongen.
Kommer dessutom få ett par tomatplantor av en granne, så det känns som att vi är ganska bra kittade inför sommaren nu. De hade sjukt smarta fibervävsdukar med fickor på att skrua upp på ytterfasad och odla i. Typ örtkryddor eller liknande som inte kräver så stora krukor.
Funderar på om jag skall köpa en sådan ifall de inte finns kvar även nästa år.
 
 
 
Påskafton innebar fix av altan. Av med presenning och sopa. Fram med dynor till soffan.
Och planterade alla bärplantorna. Sedan fick vi spontant besök av min kompis Marie som ville ha kaffe. Passade ju bra att balkongen var sittbar då med tanke på det goa vädret.
Vi hade inte setts sedan augusti så det fanns ju en hel del att prata om.
 
Framåt eftermiddagen styrde vi bilen norrut längs kusten till Getskär och våra vänner Emma och Hank. Där skulle vi äta middag och sova över.
Påskharen hade gömt ägg på altanen som barnen fick gå på jakt efter.
Sedan gick vi ner till havet och mammorna doppade sig i det inte alls varma vattnet.
Men skönt efter när blodcirkulationen kom igång ordentligt.
 
 
Emma skulle iväg och träna på förmiddagen och jag var sugen på att hitta på något med barnen så kom jag på att min kusin hade barnen över påsk, så vi styrde upp lunch och häng i Torslanda. Kan ju vara kul för sysslingarna att ses lite också.
Tyvärr var inte hans minste hemma, men tjejerna tog bra hand om pojkarna och jag och Jonas kunde ta en promenad bort till mataffären.
Sedan grillade vi hamburgare ute på altanen och barnen fick hoppa studsmatta och spela bordshockey.
(null)

På vägen hem stannade vi till på vårt smultronställe Ragnhildsholmen och lekte jage i de gamla borgruinerna.
Så himla vackert där nu när det börjar grönska igen.
Sedan lämnades barnen till sin pappa där de fick gå på ytterligare en äggjakt.
 
 
Annandag påsk började med ett par timmars jobb för mig.
Sedan en lång jogg/pwrunda på nästan två timmar. Göteborgsvarvet är bara fyra veckor bort och jag har varit dålig på att springa den sista månaden.
Har dessutom fått någon form av muskelsträckning i ryggen så jag har nu en lätt nackspärr och stel/smärtor ända ner till baksida lår på vänstersidan.
Får nog bli en del yoga och foamroller i veckan.
Och jag har haft två långa underbara skypedejts med min kärlek.
Det verkar som att vi vänder den negativa trenden och tar fram allt som var bra från start.
Känns fantastiskt bra!
 
Hoppas ni alla andra haft en lika bra påskhelg som vi =)
 
 


Slappna av

Och låta saker ta sin tid.
Det är rätt väg att gå.
Och det känns som att allt kommer falla på plats om jag bara behåller lugnet.

Det har varit soliga dagar med kylig vind.
Lunchpromenader för att andas.
Tror jag hittat en del av receptet för att börja läka inifrån och ut.
Allt känns ljusare och mer hoppfullt igen i vårsolens ljus.

Jag kan, jag vill, jag skall.
Känna lugn och lycka igen.

(null)


Femåring idag

Idag fyllde min minste fem år.
Han föddes tjugo över sju den där morgonen för fem år sedan.
Efter en natt mer värkar, varm choklad och ett par ostmackor.

Han har en stark vilja och ett glatt humör. Han gillar att prata mycket och sjunger ofta vad han än sysslar med.
Han är en fantastisk lite person full av kärlek. En av de bästa sakerna jag vet är att få mysa ihop med honom i soffan på helgkvällarna då han ibland somnar i min famn.

Grattis älskade pojk ❤️

(null)

(null)

(null)


Tålamod

Ett steg i taget.
Låt förändringen ta den tid det tar.
Stressa inte upp dig för att det går långsamt.
Se framstegen istället och glädjs åt dem.
Titta tillbaks och se hur långt du kommit sedan starten istället för att se sträckan framför dig.
Ha tillit till att det blir bra.
Även utan planering och kontroll.
Acceptera att du är passagerare i livet och att vägen är målet.
 
 

Tillbaks på heltid

Tillbaks på heltid på jobbet sedan första april.
Men tar en semesterdag i månaden för att kunna jobba lite kortare dagar på mina barnveckor.
Så idag var första åttatimmarsdagen sedan mitten av september.
Väl hemma hann jag äta och så iväg på mitt sista styrelsemöte i brf:en.
Kom hem vid nio helt slut.

Zzzzzzzzz...

Tomrum

När allt har ändrats, men situationen är precis som innan.
Bara det att inget är som förr och det finns inget sedan att se fram emot.
När den själsliga och fysiska smärtan går hand i hand och man försöker andas igenom den.
När det märkligt nog ändå känns ganska lugnt, men tröttheten är enorm.
När tårarna inte slutar rinna men du ändå kan skratta.

Den där bubblan av overklighetskänsla.
Tomrummet, vakuumet och hjärtat som känns hårt och kallt.
När längtan efter ett liv som kunde blivit krossades.
När man hittade rätt och allt ändå gick så fel.
Att ha förlorat någon som ändå finns kvar. 

(null)





Att skriva är terapi

Att skriva av sig om allt som händer i huvudet har en lugnande effekt.
Så det kommer nog bli en del text här på bloggen.

Snart min första vecka tillbaks på heltid gjord.
Det känns framförallt mentalt. Möjligheten att landa en stund innan barnhämtning finns inte längre och jag är tröttare än innan.
Tar dock alltid en kortare meditationspaus på förmiddagen på jobbet för att jorda mig lite.

Idag har det blivit fyra meditationspass totalt.
Allt för att behålla lugnet. Och jag har varit på samtal med min terapeut. Idag fick han mig att ta emot paketet med näsdukar, dealen nästa gång är att jag även använder dem om de behövs.
Så mycket ångest, skam, frustration, rädsla och sorg han fick lyssna på idag. Sedan kommer små frågor för att tränga djupare in i det jag berättar om tills man hittar någon punkt som skaver.
Idag var hans reflektion att han upplevde det som att jag ofta tycker att jag gör fel, att felet är mitt. Det tycker jag nog också och ofta är det nog så, men jag gör inte fel av illvilja för att jag vill göra någon illa. Det blir bara fel :(

Innan terapisessionen lämnade jag sommarvärmen och klev in i svalkan i Domkyrkan.
Satt där ett tag och djupandades medan tårarna rann.
Tände tre ljus innan jag lämnade kyrkan.
Ett för mamma med en önskan om att hon har det bra där hon är.
Ett för min familj och mig.
Ett för Andreas och framtiden.


Relationer VS egot

Pratade med min pojkvän igår i telefon. Från början ledsen. Försökte belysa vissa saker som gör att jag inte mår bra just nu i vår relation.
Men det hela urartade till något väldigt känslomässigt och väldigt okonstruktivt som till sist blev en ren pajkastning , mest från mitt håll som jag inte alls är stolt över.
Smärta och rädsla får oss ofta att agera totalt oförnuftigt.
Sedan när man fått lite tid att reflektera är det lättare att se det, så jag måste öva på att ge mig tiden att backa bak, få en bättre överblick, där och då – i diskussionen INNAN det går över styr.

Det är ju dessa saker jag övar på sedan två månader tillbaks.
Att skapa ett inre lugn. Alltså ett utrymme för att tankarna skall kunna avfärdas som just tankar istället för att de helt skall styra mitt agerande.
Tankar är ju just bara tankar, triggade av olika känslor som rädsla, ilska, sorg, skam mm.
Varför är det så svårt?

Lyssnade på en av mina favoritpoddar idag på jobbet för att mota bort ångesten över mitt beteende igår. Närvaropodden om Relationer. Gäst var Michael Larsen som driver bloggen Separation.

Antecknade ner de saker som talade direkt till mig, de saker som jag känner att jag bör jobba på:


”Om man sår förväntningar får man skörda besvikelser”
- Att lära sig att bara ha tillit och vara närvarande i nuet. Att det blir bra och målet är inte det viktiga.
Att ha realistiska förväntningar är inte fel, men vad händer när förväntningar krockar i en relation, hur kan man prata om det för att undvika besvikelser?

”Hur hanterar man sina olikheter?”
Jag och min partner är både väldigt lika och också väldigt olika. Hur gör vi när vi möts i olikheterna?
Hamnar vi i en anklagande ställning eller kompletterar vi varandra? Just nu skulle jag vilja säga att trots att jag kämpar för att det inte skall bli så, ungefär 50% hamnar i någon form av anklagande.
Sådan vill jag inte vara, för då känner jag mig hemsk efteråt när det lugnat sig och jag slår på mig för att jag har svårt att vara mer flexibel i
mitt sätt att se på situationen.

”Acceptans, det är ok, tillit, surrender”
Släpp taget om kontrollen. Acceptera att det är som det är. Det blir bra.
Jag är en människa som har och alltid haft ett stort behov av att känna mig i kontroll.
Så detta är extremt svårt för mig och ganska diffust om hur man gör för att nå dit.
Är en sak jag misstänker vi kommer prata om mycket i min terapi om varför och hur jag gör för att släppa kontrollen bit för bit.
Att våga lita på att det blir bra även om jag inte försöker styra allt.
Citat ur annan favoritpodd med Björn & Navid:
”Framtiden kommer aldrig, den är bara en fantasi i dina tankar här och nu. Tankar som får proportionerlig stor vikt i ditt liv”
Om framtiden bara är en idé, ett mål på vägen för oss i västvärlden, så lever man ju aldrig på riktigt om man bara är på väg mot nästa steg och får panik när stegen inte kommer i den takt man tänkt sig.

”Egot”
Egot är ditt tänkade jag. Den del som ofta agerar utifrån fel förutsättningar.
En person med dåligt självförtroende tenderar att ha et större ego på sätt och vis, för man har bilden av att allt handlar om en själv. Nu gjorde jag fel, nu är de arga på mig, jag klarar inte… osv.
När man blir självcentrerad för att man är osäker blir man inte heller en härlig människa att vara med, varken för sig själv eller andra.
Så hur bygger man upp sitt självförtroende igen?
Tipset i podden var att göra EN sak, oavsett hur liten, varje dag som man kan somna stolt över.
För varje dag växer självförtroendet över saker man faktiskt bevisat för sig själv att man klarar av.

”Sårbarhet”
I relationer är det viktigt att kunna visa sig sårbar. Att blotta sina rädslor och innersta tankar. Att prata om de saker man är mindre stolt över i sin personlighet tillsammans med saker man är mer stolt över.
Men visar man sin sårbarhet till människor som gillar maktövertag och inte hyser medkänsla kan det gå väldigt illa, så spara sårbarheten till dem du är trygg med.

”Personlig utveckling”
Denna resan har precis startat för mig och jag gick in i den med hög motivation och mycket driv.
Jag vill verkligen förändra mitt liv till det bättre. Men jag måste komma ihåg att tålamod är en viktig del. Se de små framstegen och ge mig själv kärlek för dem istället för att slå på mig för att det inte går tillräckligt snabbt framåt.
Och att göra det lite mindre allvarsamt och tungsint. För mig startade denna resan i en period av total ångest och rädsla. Kanske därför det känts så allvarsamt.
Men skall försöka göra det mer nyfiken, utforskande och lekfullt med skrattet nära till hands.
För det är ju sådan jag är egentligen. Glad och kan göra tokiga saker spontant utan att jag bryr mig om vad andra runtomkring tänker. Och jag saknar verkligen den sidan av mig själv.
Den som är lite mer som ett lekfullt barn, men med lite mer konsekvensktänk.

 

Jag försöker reflektera över mig själv och mitt beteende.
Jag försöker få kontroll över de tankar som virvlar runt i mitt huvud och ibland sprider sitt gift alldeles för mycket.
Som min partner brukar säga;
”När du kommer till en situation du känner att du totalt tappar det  – STOPP! Backa, pausa, skapa dig en ny överblick innan du går framåt igen.”

Hoppas att kärleken och viljan att förändras till det bättre räcker.
Tillit.
Hopp.
Sinnesro.

 

 


PMS

När det känns som om alla känslor ligger utanpå huden,
Man är skör och lättriggad och kanske i vissa moment totalt irrationell.
Tårarna flödar nedför kinderna och ostbågarna mosas in i munnen och man känner sig helt ensam.
Ensammast i världen.

Så slår det en plötsligt.
Är det inte den tiden på månaden?
Förmodligen.
Jävla pms!

Här kommer alla känslorna på en och samma gång...

Det har varit fyra underbara nätter i Sthlm.
Först middag och samtal med min grekiske vän och lite FaceTime ihop med en till ur the greek gang.

Sedan tre dagar med kärleken efter två månader ifrån varandra.
Vi kramades, åt massa mat, kramades, tittade på tv, provade att köra Voi, kramades, åt middag tillsammans med Adonis, promenerade och fikade i Hagaparken, kramades mer och gejmade i en gigantisk spelhall.

Det där med att ha distansförhållande har ju sina för- och nackdelar.
Fördelarna är väl att man inte tröttnar på varandra och att man försöker göra den tid man har tillsammans speciell och är mer närvarande.

Nackdelarna är fler. Man kan inte ses så ofta. Det är lätt att få spöken som måste redas ut. Vardagen finns inte och det blir svårt att landa i ett vi på riktigt. Ibland blir det långa perioder utan möjlighet att ses och det kan vara olika jobbigt för olika personer med olika behov.
Lätt att ha olika förväntningar när man ses som kan bli besvikelser och skapa negativitet.

Just nu måste jag tex tänka på att vara ännu mer här och nu.
Inte låta gamla erfarenheter mixas med rädslor för vad som KANSKE skulle kunna hända i framtiden.
För det blir inte bra. Inte alls bra.
Ibland är det skitsvårt att hålla alla känslor, men speciellt alla tankar under någorlunda kontroll.
Men värt det - alla dagar i veckan!
<3

Långweekend i Sthlm

Avslutar min sjukskrivning med två semesterdagar och möter våren tillsammans med kärleken i Stockholm.
Tre dygn tillsammans efter nästan två månader ifrån varandra.
Det skall bli obeskrivligt underbart.
Hoppas komma tillbaks till jobbet och heltid igen med laddade batterier.

Och fredag kväll äter vi middag med min favoritgrek :)
(null)


Män som slår kvinnor

Special place in hell!

Tacksamhet

Jag har berört detta ämnet innan.
Men då bara genom en kort lista över saker jag själv är tacksam över.
 
Nu efter närvaroträning, terapi och lyssnande på bloggar om närvaro så står det ganska klart att just tacksamhet är en viktig del i att må bra.
Människor som känner stor tacksamhet är lyckligare och mår bättre.
De tenderar också att ge mer av sig själva till andra.
Och ger man så får man oftast också automiatiskt mer tillbaks - en slags gyllene cirkel.
 
Att kunna vara tacksam även i perioder som känns svåra är såklart svårare.
Men om man funderar lite så kan man ju bryta ner det till; vilka delar i mitt liv fungerar bra?
Dem kan man ju vara tacksam över.
Oftast kanske det är saker man inte ens reflekterar över.
Bara den där lilla detaljen som hälsan är ju ganska lätt att förbise om man har en god hälsa.
Och har man sin hälsa har man redan där en stor anledning att känna tacksamhet.
 
När man inte är så bra på något eller något känns svårt.
Vad gör man då?
Jo, man övar.
Så jag övar mig genom att fortsätta skriva ner bra saker som hänt under dagen.
Saker jag är tacksam över.
När det blir mer vana att snabbt själv kunna se dessa saker utan at fundera över det, så kanske listan kommer försvinna, men tills dess vill jag skriva ner och kunna somna med en varm känsla inombords.
 
 

Strategier och nya vanor

Jag håller på att lära mig att leva på ett bättre sätt.
Inte vara kostant i maxfart.
Hitta sätt att varva ner med jämna mellanrum och ge mig tid att känna efter; vad händer här och nu.
För att göra detta krävs både motivation och tålamod.
Om man har levt på ett sätt hela sitt vuxna liv gör man ju inte en helomvändning på en kvart.
 
Till min hjälp har jag:
Familj, partner och vänner som stöttar
Terapi
Medicin
Yoga
Mindfulness
Appar som handlar om känslor och närvaro i nuet
Motion
Mer sömn
 
Sedan drygt två veckor har jag en ny vana och det är att gå undan 10-15 min en eller två gånger under arbetstid för att meditera/öva mindfulness.
Detta har redan gett resultat i att jag inte kommer upp i lika höga stresspåslag.
Oftast mediterar jag eller yogar även hemma på kvällen vilket gör att jag slappnar av ännu mer innan läggdags och sover lite lugnare.
 
Stenhårda träningspass med fokus på att ständigt förbättra sig byttes redan i höstas mot långpromenader, lugnare pass och nu även mycket yoga, vilket både gör kroppen smidigare, öppnar upp chakran och skapar ett helt annat mentalt fokus.
 
Att lyssna på människor som talar om svåra saker och hur vi gör för att vara mer närvarande är också till stor hjälp.
Just nu är favoriterna poddarna; Björn & Navid och Närvaropodden.
Ett citat som är tänkvärt är: "Att vara bittter är som att svälja gift och hoppas att någon annan skall dö". För om man håller fast vid det förflutnas missräkningar och blir bitter så tar man sakta livsglädjen ifrån sig själv. Och där vill nog ingen hamna medvetet.
 
Och även den som tränat att vara närvarande i många år kan ju handla i affekt och bli påverkad och agera ut, men hittar oftast ganska snabbt tillbaks till sin tabilitet igen.
Det vill jag också göra. Hitta ett sätt att mycket mer låta saker bara fara förbi mig, istället för att ta in allt och bli påverkad av dem på ett negativt sätt.

Live @ Sticky Fingers

Om exakt en vecka står jag på scen igen, för första gången på 9-10 år.
Mitt gamla band Unhealth körde igång igen våren -17 och har koncentrerat oss på att spela in lite nytt material i studion.
Nu är det dags att se hur detta tas emot av publiken.
 
Sticky Fingers, Top Floor fredag 15:e mars.
Tillsammans med Transport League och Snakeskin Angels.
Det kommer bli fett och tungt och svettigt.
 
Och jag är nervös som fan :)
 
 


RSS 2.0