Glömsk
Fick tips på julafton av Åsa att lägga till appen "Barnvagnsutmaningen" på min Iphone.
Där startar man en ny runda varje gång man är på promenad med barnvagnen och har då chans att vinna saker bara genom att vara ute och få sin välbehövda vardagsmotion.
Nu har jag dock glömt ta med mig telefonen alla gånger (bara tre än så länge) som vi varit ute med vagnen.
Får hoppas att minnet är bättre nästa gång!
Där startar man en ny runda varje gång man är på promenad med barnvagnen och har då chans att vinna saker bara genom att vara ute och få sin välbehövda vardagsmotion.
Nu har jag dock glömt ta med mig telefonen alla gånger (bara tre än så länge) som vi varit ute med vagnen.
Får hoppas att minnet är bättre nästa gång!
Nostalgiska amningspauser
Nu under matning tittar jag på "Här är mitt liv".
Hysteriskt kul och även lite pinsamt ibland, eftersom jag var värre teaterapa än jag kan minnas.
Men kul att se gamla barnkalas, lek hemma på gräsmattan, midsommarfirande på landet med alla sysslingarna osv.
Man minns tillbaks och även om man inte kommer ihåg alla händelser så känner jag igen de flesta kläder jag hittills sett mig själv i och man minns hur kul man upplevde somrarna i Frökärr.
Så det kommer bli lite trist när jag kollat igenom alla tio skivorna i boxen.
P satt med och såg lite igår också och skrattade gott ha ha, jag för bjussa på det.
Mamma och pappa var här på fika idag och även om jag inte hann få tag i dem innan de åkte för att be dem köpa med semlor, så kom de med just semlor.
Tror de läste mina tankar.
Sedan hade de även med sig lite andra saker, bland annat broddat att knäppa på skorna.
Så när de åkte hemåt igen stack jag och Oliver ut på en promenad i vintersolen och broddarna gjorde äventyret till ett betydligt säkrare äventyr än det annars skulle ha varit.
TACK!
Hysteriskt kul och även lite pinsamt ibland, eftersom jag var värre teaterapa än jag kan minnas.
Men kul att se gamla barnkalas, lek hemma på gräsmattan, midsommarfirande på landet med alla sysslingarna osv.
Man minns tillbaks och även om man inte kommer ihåg alla händelser så känner jag igen de flesta kläder jag hittills sett mig själv i och man minns hur kul man upplevde somrarna i Frökärr.
Så det kommer bli lite trist när jag kollat igenom alla tio skivorna i boxen.
P satt med och såg lite igår också och skrattade gott ha ha, jag för bjussa på det.
Mamma och pappa var här på fika idag och även om jag inte hann få tag i dem innan de åkte för att be dem köpa med semlor, så kom de med just semlor.
Tror de läste mina tankar.
Sedan hade de även med sig lite andra saker, bland annat broddat att knäppa på skorna.
Så när de åkte hemåt igen stack jag och Oliver ut på en promenad i vintersolen och broddarna gjorde äventyret till ett betydligt säkrare äventyr än det annars skulle ha varit.
TACK!
Häng på ovanvåningen
Idag gör vi inte mycket här hemma.
Efter en ganska skrikig morgon med mycket mat i korta ätperioder somnade Oliver till slut.
Mamma passade på att titta lite på "Här är mitt liv"-boxen jag fick när jag fyllde 30.
Oj oj oj vad jag skrattade, vilken teaterapa jag var när jag var liten.
Vill inte gå ut trots solskenet.
Det är KALLT och väldigt halt ute och vill inte riskera att trilla omkull nånstans.
Har pratat med Skouneland i telefon idag, det var nice och så har vi uppdaterat pappa P på att det prasslats lite med råttöronen i babygymmet via mms på fånen.
Nu blir det nog en matpaus snart och sedan kanske en liten lur på sängen för oss båda.
Efter en ganska skrikig morgon med mycket mat i korta ätperioder somnade Oliver till slut.
Mamma passade på att titta lite på "Här är mitt liv"-boxen jag fick när jag fyllde 30.
Oj oj oj vad jag skrattade, vilken teaterapa jag var när jag var liten.
Vill inte gå ut trots solskenet.
Det är KALLT och väldigt halt ute och vill inte riskera att trilla omkull nånstans.
Har pratat med Skouneland i telefon idag, det var nice och så har vi uppdaterat pappa P på att det prasslats lite med råttöronen i babygymmet via mms på fånen.
Nu blir det nog en matpaus snart och sedan kanske en liten lur på sängen för oss båda.
Söndagsmiddag
Idag har vi varit hos Olivers farmor och farfar på middag.
Förutom god mat fick Oliver en massa fina saker, filtar, söt pjyamas, leksak och teddybjörn bland annat.
Dessutom hade farfar fyndat lite barnstolar och babysitter begagnat så det finns resurser när Oliver skall komma på besök =)
Den enda som var lite skeptisk till Oliver var katten Nissan.
Hon tyckte nog att det lilla livet stal en del av den uppmärksamhet hon brukar få + att han nog lät lite konstigt =)
Tack för idag!
Förutom god mat fick Oliver en massa fina saker, filtar, söt pjyamas, leksak och teddybjörn bland annat.
Dessutom hade farfar fyndat lite barnstolar och babysitter begagnat så det finns resurser när Oliver skall komma på besök =)
Den enda som var lite skeptisk till Oliver var katten Nissan.
Hon tyckte nog att det lilla livet stal en del av den uppmärksamhet hon brukar få + att han nog lät lite konstigt =)
Tack för idag!
Lilla mirakel
Idag var det tänkt att du skulle födas.
3 veckor
Idag är Oliver tre veckor.
Ganska exakt nu faktiskt, född 18:48.
Men det är först imorgon han var beräknad till, spännande hur det blir ibland.
Frågade Patrik idag - vad gjorde vi innan Oliver??
Svaret kom blixtsnabbt.
- Sov!! ha ha.
Men han är fantastisk den lille krabaten och man förundras ständigt över honom och vad han tänker och känner.
Kärlek!
Ganska exakt nu faktiskt, född 18:48.
Men det är först imorgon han var beräknad till, spännande hur det blir ibland.
Frågade Patrik idag - vad gjorde vi innan Oliver??
Svaret kom blixtsnabbt.
- Sov!! ha ha.
Men han är fantastisk den lille krabaten och man förundras ständigt över honom och vad han tänker och känner.
Kärlek!
Vårpigg i grönt och vitt.
Vårpigg i grönt och vitt.
En liten middagslur...
En liten middagslur...
Växtvärk?
Oliver hade vuxit både viktmässigt och på längden visade besöket på BVC idag.
Nu väger han 3180 gram och är 50cm lång =)
Bra där lillkillen!
Nu skall vi bara se till att hålla honom vaken under hela matningsperioderna också.
Och mamma skall hålla sig vaken med hjälp av extra socker, så nu bär det av ner till affären för att köpa godis.
Nu väger han 3180 gram och är 50cm lång =)
Bra där lillkillen!
Nu skall vi bara se till att hålla honom vaken under hela matningsperioderna också.
Och mamma skall hålla sig vaken med hjälp av extra socker, så nu bär det av ner till affären för att köpa godis.
Trött
Nu, såhär snart tre veckor efter Olivers ankomst, börjar jag bli trött.
Ordentligt trött.
Alla dessa nätter med lite sömn och i små sjok börjar göra sig påminda.
Man får ju aldrig komma ner i någon djupsömn när man sover två timmar i stöten.
Skall nog ta en liten lur ihop med Oliver nån gång under dagen i stora sängen, kan behövas.
Men jag vet ju också att detta är något som förmodligen bara fortgår nån månad till, sedan kommer han sömnbehov förändras och han kanske inte äter lika ofta under dygnet som nu.
Nu går det nästan att ställa klockan på var tredje timme efter honom =)
Bävar lite inför kommande vecka då P börjar jobba igen och jag får ta nattpassen.
Får försöka sova igen lite under helgerna sedan och ta en lur varje dag.
Nu frukost, sedan blir det besök uppe på BVC.
Ordentligt trött.
Alla dessa nätter med lite sömn och i små sjok börjar göra sig påminda.
Man får ju aldrig komma ner i någon djupsömn när man sover två timmar i stöten.
Skall nog ta en liten lur ihop med Oliver nån gång under dagen i stora sängen, kan behövas.
Men jag vet ju också att detta är något som förmodligen bara fortgår nån månad till, sedan kommer han sömnbehov förändras och han kanske inte äter lika ofta under dygnet som nu.
Nu går det nästan att ställa klockan på var tredje timme efter honom =)
Bävar lite inför kommande vecka då P börjar jobba igen och jag får ta nattpassen.
Får försöka sova igen lite under helgerna sedan och ta en lur varje dag.
Nu frukost, sedan blir det besök uppe på BVC.
Långpromenad
Idag trotsade vi kylan, tog på oss ordentligt och tog en lång promenad ner till affären, Apoteket och hem igen.
Vi shoppade lite mat, babymat, tvättlappar och lite annat.
Det är kallt ute, men i raskt tempo och solsken så blev i alla fall mamman lite svettig.
Känns att man har kasst flås också, inte rört mig så mycket de sista fyra månaderna, speciellt inte de sista tre veckorna och lite halsont och snorig på det.
Nåväl, det finns nog tid att hinna få lite kondis innan våren och fotbollen är här.
Vet i ofs att de andra i laget redan dragit igång ordentligt med träningarna, har sett både kondition/styrkepass samt fotbollspass i träningskalendern.
Om nån månad kanske jag kan vara med och smyga igång också =)
Vi shoppade lite mat, babymat, tvättlappar och lite annat.
Det är kallt ute, men i raskt tempo och solsken så blev i alla fall mamman lite svettig.
Känns att man har kasst flås också, inte rört mig så mycket de sista fyra månaderna, speciellt inte de sista tre veckorna och lite halsont och snorig på det.
Nåväl, det finns nog tid att hinna få lite kondis innan våren och fotbollen är här.
Vet i ofs att de andra i laget redan dragit igång ordentligt med träningarna, har sett både kondition/styrkepass samt fotbollspass i träningskalendern.
Om nån månad kanske jag kan vara med och smyga igång också =)
Neonatal Mölndals BB
Fredagen den 13:e januari blev vi inlagda med lille Oliver på Mölndals BB - på neonatal (Där för tidigt födda vårdas). Denna avdelning kan jämföras lite med ett vandrarhem i sjukhusmiljö med vårdpersonal dygnet runt.
Man får sitt eget rum där man bor med sitt barn, toalett och dusch finns ute i korridoren samt pentry och kyl/frys + gemensamhetsrum finns längst ner på avdelningen där man samsas om utrymmena.
Men vilket lättnad det var för oss när vi kom dit.
Ett rum var iordningsställt åt oss, pappa fick en skönare säng att sova i och det fanns två fåtöljer, ett litet bord och en TV på rummet.
Det visade sig att bilirubinvärdet de fått fram på östra inte alls stämde, istället för 340 var det 270 som då vi blev utskrivna från östra.
Men de ordinerade ändå en ljussäng till Oliver första natten, så där fick han ligga i en liten sovsäck på ljusbädden och behandlas. Kändes skumt att inte kunna ha honom i famnen hud mot hud som vi haft hela tiden fram tills dess.
Dessutom fick han en sond isatt så att vi skulle kunna få i honom näring på ett vettigt sätt även när han blev för trött för att orka suga själv.
Så de första dagarna ammade jag samtidigt som P sondmatade och han piggnade till redan efter första dygnet och hans bilirubinvärde gick ner.
I solsängen med sonden insatt.
Minst var fjärde timme skulle matning ske, så vi ställde klockor på natten för att inte missa.
Sedan var det bara att gå ut till sköterskorna i mjölkköket och be om mat under hela dygnet.
Varje morgon tog vi ny nakenvikt för att se om han började lägga på sig.
Första dygnet hade inte så mycket hänt - en ökning på 15 gram, men en ökning i alla fall!
Sedan började det hända grejer. De två kommande dygnen ökade han med 60 gram/dygn - bra jobbat!
Då började vi ta amningsvikter för att se vad han fick i sig från bröstet.
Det var väldigt olika. 10 ml första vägning, 4 ml andra vägning, 14ml tredje osv... såg snart ett mönster att det var höger bröst som gav mest mat i magen på lillen.
Därimellan pumpade jag för glatta livet för att öka mjölkproduktionen.
Fjärde dagen köpte P en specialflaska på Apoteket med en pip som påminner om mammans bröst samt att bebisen måste suga för att det skall komma något ur flaskan.
Vi körde två provmatningar med den, sedan plockade läkaren ut sonden. Skönt för Oliver för han hade varit och ryckt i slangen mycket den sista dagen och nyst en hel del sedan sonden sattes in.
Men nu visste vi att han skulle få i sig tillräckligt med mat ändå.
Dessutom var det bra att även pappa kunde vara delaktig i matningarna, annars är det ju bara mamma om det helammas. (Nu vill jag ju kunna helamma, men det kommer kanske lösa sig förhoppningsvis).
Pappa busar med liten Oliver, Calma-flaskan, skymningsvy från vårt fönster.
Femte morgonen togs en ny nakenvikt och han hade gått upp ännu lite till och nu kommit upp i sin födelsevikt.
Läkaren kollade över honom och sa att han såg väldigt fin ut och vi blev till slut utskrivna på permission för att komma tillbaks igen på fredagen för att ta en ny vikt, eftersom de ej fick tag i någon på vårdcentralen hemma.
Vilken lycka att få åka hem äntligen!!
Nästan två veckor efter att han föddes. Dessutom att få komma hem utan att sitta med andan i halsen och koppmata i stort sett alla dygnets timmar.
Vi firade genom att ta vägen förbi farmor i hennes butik och säga hej och få en söt liten pyjamas i present som hon köpt i den allra minsta storleken de hade.
Tack för den!
Oliver i sin Labanpyjamas från farmor.
Men dygnen på Mölndal var mycket bra!
Personalen kändes lugn och saklig och tog sig tid på ett helt annat sätt än de kunde på östras BB.
Vi kunde diskutera fram en plan som kändes bra för oss och gav Oliver det han behövde för att må bättre.
Och vi fick vara tillsammans som en liten familj i vårt lilla rum och ändå känna att det fanns stöd utanför dörren att få om vi behövde.
Dessutom hittade vi dvd-slotin på TV:n så vi fördrev timmarna mellan matningarna med att börja titta på Sons Of Anarchy.
Och jag förundrades över hur små barn de faktiskt kan rädda när man läste alla tackbrev som var uppsatta på korridorsväggarna. En liten krabat vägde knappt 700 gram och var född 107 dagar för tidigt, men han hade vuxit till sig och var helt utan men.
Fantastiskt!!
Stort tack till personalen på neonatal i Mölndal - ni var guld värde de dygnen vi var inlagda!
Man får sitt eget rum där man bor med sitt barn, toalett och dusch finns ute i korridoren samt pentry och kyl/frys + gemensamhetsrum finns längst ner på avdelningen där man samsas om utrymmena.
Men vilket lättnad det var för oss när vi kom dit.
Ett rum var iordningsställt åt oss, pappa fick en skönare säng att sova i och det fanns två fåtöljer, ett litet bord och en TV på rummet.
Det visade sig att bilirubinvärdet de fått fram på östra inte alls stämde, istället för 340 var det 270 som då vi blev utskrivna från östra.
Men de ordinerade ändå en ljussäng till Oliver första natten, så där fick han ligga i en liten sovsäck på ljusbädden och behandlas. Kändes skumt att inte kunna ha honom i famnen hud mot hud som vi haft hela tiden fram tills dess.
Dessutom fick han en sond isatt så att vi skulle kunna få i honom näring på ett vettigt sätt även när han blev för trött för att orka suga själv.
Så de första dagarna ammade jag samtidigt som P sondmatade och han piggnade till redan efter första dygnet och hans bilirubinvärde gick ner.
I solsängen med sonden insatt.
Minst var fjärde timme skulle matning ske, så vi ställde klockor på natten för att inte missa.
Sedan var det bara att gå ut till sköterskorna i mjölkköket och be om mat under hela dygnet.
Varje morgon tog vi ny nakenvikt för att se om han började lägga på sig.
Första dygnet hade inte så mycket hänt - en ökning på 15 gram, men en ökning i alla fall!
Sedan började det hända grejer. De två kommande dygnen ökade han med 60 gram/dygn - bra jobbat!
Då började vi ta amningsvikter för att se vad han fick i sig från bröstet.
Det var väldigt olika. 10 ml första vägning, 4 ml andra vägning, 14ml tredje osv... såg snart ett mönster att det var höger bröst som gav mest mat i magen på lillen.
Därimellan pumpade jag för glatta livet för att öka mjölkproduktionen.
Fjärde dagen köpte P en specialflaska på Apoteket med en pip som påminner om mammans bröst samt att bebisen måste suga för att det skall komma något ur flaskan.
Vi körde två provmatningar med den, sedan plockade läkaren ut sonden. Skönt för Oliver för han hade varit och ryckt i slangen mycket den sista dagen och nyst en hel del sedan sonden sattes in.
Men nu visste vi att han skulle få i sig tillräckligt med mat ändå.
Dessutom var det bra att även pappa kunde vara delaktig i matningarna, annars är det ju bara mamma om det helammas. (Nu vill jag ju kunna helamma, men det kommer kanske lösa sig förhoppningsvis).
Pappa busar med liten Oliver, Calma-flaskan, skymningsvy från vårt fönster.
Femte morgonen togs en ny nakenvikt och han hade gått upp ännu lite till och nu kommit upp i sin födelsevikt.
Läkaren kollade över honom och sa att han såg väldigt fin ut och vi blev till slut utskrivna på permission för att komma tillbaks igen på fredagen för att ta en ny vikt, eftersom de ej fick tag i någon på vårdcentralen hemma.
Vilken lycka att få åka hem äntligen!!
Nästan två veckor efter att han föddes. Dessutom att få komma hem utan att sitta med andan i halsen och koppmata i stort sett alla dygnets timmar.
Vi firade genom att ta vägen förbi farmor i hennes butik och säga hej och få en söt liten pyjamas i present som hon köpt i den allra minsta storleken de hade.
Tack för den!
Oliver i sin Labanpyjamas från farmor.
Men dygnen på Mölndal var mycket bra!
Personalen kändes lugn och saklig och tog sig tid på ett helt annat sätt än de kunde på östras BB.
Vi kunde diskutera fram en plan som kändes bra för oss och gav Oliver det han behövde för att må bättre.
Och vi fick vara tillsammans som en liten familj i vårt lilla rum och ändå känna att det fanns stöd utanför dörren att få om vi behövde.
Dessutom hittade vi dvd-slotin på TV:n så vi fördrev timmarna mellan matningarna med att börja titta på Sons Of Anarchy.
Och jag förundrades över hur små barn de faktiskt kan rädda när man läste alla tackbrev som var uppsatta på korridorsväggarna. En liten krabat vägde knappt 700 gram och var född 107 dagar för tidigt, men han hade vuxit till sig och var helt utan men.
Fantastiskt!!
Stort tack till personalen på neonatal i Mölndal - ni var guld värde de dygnen vi var inlagda!
1:a besöket på BVC
Idag hade vi hembesök av BVC.
Linda heter vår sköterska som skall ha hand om oss de kommande sex åren.
Hon kändes rejäl och bra, gött!
Oliver har varit duktig och ätit bra och har nu precis passerat 3-kilosstrecket.
Skönt det med!
Dessutom hade vi besök av grannen mittemot också.
Hon kom in på en kopp kaffe och hade med sig fina kläder till Oliver, tack för det!
Linda heter vår sköterska som skall ha hand om oss de kommande sex åren.
Hon kändes rejäl och bra, gött!
Oliver har varit duktig och ätit bra och har nu precis passerat 3-kilosstrecket.
Skönt det med!
Dessutom hade vi besök av grannen mittemot också.
Hon kom in på en kopp kaffe och hade med sig fina kläder till Oliver, tack för det!
Måndag
Första dagen på första hela veckan hemma som en famlij.
Känns gött.
P har dock varit iväg på lite ärenden idag och hade med sig semlor hem som skall ätas eftermiddagen =)
Själv skall jag börja pilla lite smått med veckomenyer.
Hade ju den planen innan bebis att det skulle lagas mat varje dag så P och jag kan ha till lunch dagen efter.
Sparar både tid och pengar.
Kommer nog inte börja med det första veckan hemma själv dock, i alla fall inte första dagen.
Annars har det varit en lugn dag här hemma.
Lillen har varit vaken länge på dagen, till slut somnade han efter att han fått extra mat på flaska.
Försökte amma tills han blev mätt, men han suger fortfarande lite dåligt och somnar till vid bröstet hela tiden, så det tar för lång tid att bli mätt helt enkelt.
Rent mängdmässigt tror jag nog att mjölken skall räcka.
Får se imorgon om barnmorskan från BVC har ett bra tips hur man får honom att ta mer från bröstet och mindre från flaskan framöver.
Kan ju vara gott speciellt på natten att slippa springa upp och ned mellan våningarna och bara sitta kvar i sängen och hiva fram doningarna.
Nu blir det mys resten av kvällen.
Thriller och middag; lammfärsbiffar med potatis och fetaostcreme.
Sedan semla eller vad det nu är mer P köpt hem i stora kartongen från Svenheimers =)
Känns gött.
P har dock varit iväg på lite ärenden idag och hade med sig semlor hem som skall ätas eftermiddagen =)
Själv skall jag börja pilla lite smått med veckomenyer.
Hade ju den planen innan bebis att det skulle lagas mat varje dag så P och jag kan ha till lunch dagen efter.
Sparar både tid och pengar.
Kommer nog inte börja med det första veckan hemma själv dock, i alla fall inte första dagen.
Annars har det varit en lugn dag här hemma.
Lillen har varit vaken länge på dagen, till slut somnade han efter att han fått extra mat på flaska.
Försökte amma tills han blev mätt, men han suger fortfarande lite dåligt och somnar till vid bröstet hela tiden, så det tar för lång tid att bli mätt helt enkelt.
Rent mängdmässigt tror jag nog att mjölken skall räcka.
Får se imorgon om barnmorskan från BVC har ett bra tips hur man får honom att ta mer från bröstet och mindre från flaskan framöver.
Kan ju vara gott speciellt på natten att slippa springa upp och ned mellan våningarna och bara sitta kvar i sängen och hiva fram doningarna.
Nu blir det mys resten av kvällen.
Thriller och middag; lammfärsbiffar med potatis och fetaostcreme.
Sedan semla eller vad det nu är mer P köpt hem i stora kartongen från Svenheimers =)
Tiden på Östras BB
De första dygnen efter Olivers födelse bodde vi i föräldrarum på Östras BB.
Vi upplevde det hela med blandade känslor.
En del personal var kanonbra, andra mindre bra och en del blev vi direkt irriterade på, speciellt under vårt sista dygn på avdelningen.
Bara en sådan sak som att en del inte ens knackade innan de stegade in på rummet så man fick en heads up om man t.ex. satt och försökte amma eller så.
Det var ett par kämpiga första dygn.
Oliver hade ett stigande bilirubinvärde som gjorde honom gul och trött.
Detta i kombination med att han var lite underutvecklad och inte fattade hur han skulle suga ordentligt blev ingen bra kombination eftersom barn med högt bilirubin behöver mat i mängd för att driva ut det gula ur kroppens system. Alltså blev det en ganska ond cirkel som vi kämpade emot.
Mjölk fanns i brösten i alla fall så jag försökte amma, detta ett kapitel för sig, handmjölkade och gav på sked, pumpade och koppmatade samt vid två tillfällen tog vi in ersättningen och koppmatade med för att han skulle bli ordentligt mätt.
Vi försökte även sitta vid fönstret under dagsljustimmarna för att ljuset skulle hjälpa till med att hålla nere värdet på testerna.
Amningen gick sådär eftersom han inte riktigt fattade/orkade suga.
Vi fick hjälp. Hjälpen bestod dock mest av handgripligt våld in med bröstvårta i munnen och sedan trycka huvudet mot bröstet för att han inte skulle släppa.
Detta resulterade oftast i hysterisk gråt och skrik från lilleman och det skar i mammahjärtat.
Till slut trodd ejag nästan att han blivit traumatiserad av denna behandling eftersom han skrek så fort vårtan närmade sig munnen och jag vill inte tvinga mig på mitt barn, även om han behöver näringen, så vår lösning blev att kämpa med sked och koppmatning istället så fort han började gallskrika och inte ville ta bröstet.
Skönt att vi fick ett rum tillsammans i alla fall så P kunde bo ihop med oss hela dygnet.
Ett tag var det snack om att jag skulle få flytta till annat rum, och han bara vara med under dagtid, men då höll jag på att bryta ihop av stress.
Onsdag den 11:e januari visade värdet på bilirubinet vara på en nivå under behandling fortfarande och de tyckte att vi löste matningen bra trots att han inte ville ta bröstet, så vi blev utskrivna från sjukhuset och skulle komma tillbaks igen för viktkontroll fredagen den 13:e januari. (turdag?)
Så vi packade ihop oss och åkte hem med siktet inställt på att mata, mata och mata lite till.
Det blev 1½ dygns vånda här hemma kan man väl säga. För mycket matning blev det och eftersom alla matpassen blev så långdrgna i tid så hann inte Oliver vila tillräckligt mellan heller, för att inte tala om hur lite vi fick vila.
Under dessa dyng efter förlossningen var det mycket tårar både av glädje, men också av frustration, otillräckligthet mm. Man vill ju så gärna att allt bara skall funka och när det inte gör det och man är orolig för den lille krabaten som är helt beroende av dig, då blir det bara lite mycket ibland.
Fredagen kom och vi åkte tilbaks till Östra för att göra hörseltest och sedan väga och kolla av bilirubinet igen.
Hörseltestet klarade han galant. Så han har inget att skylla på när han i tonåren väljer att stänga av och inte höra mammas tjat!
Sedan tog vi vikten - den hade varken ökat eller minskat sedan vi lämnade sjukan 1½ dygn tidigare.
De gjorde en ny kontroll av bilirubinet och det hade ökat drastiskt, vilket jag tyckte var skumt, för han såg inte mer gul ut.
Sköterskan ville ha dit barnläkaren för att göra en bedömning, jag fick uppmaningen att försöka amma honom så länge, vilket givetvis inte gick alls bra mitt i all stress och hans svaga tillstånd, så jag började gråta.
Sköterskan försökte lugna mig.
Läkaren kom och ville skriva in oss på BB igen, men någon i andra änden av luren tyckte att vi skulle skickas till Mölndals neonatalavdelning.
De bad oss vänta i väntrummet, så de kunde lösa sina meningsskiljaktligheter utan att vi hörde på och jag var i närmsta upplösningstillstånd.
Det var ju inte SÅ HÄR det skulle bli!! Vi skulle ju få vara hemma och vara en familj, inte läggas in på sjukhuset igen!
Till slut kom i alla fall läkaren tillbaks med ett besked.
Vi skulle få åka till Mölndals neonatal där för tidigt födda marn vårdas.
De höll på att göra iordning ett rum till oss så vi kunde få bo tillsammans precis som vi gjort på BB, alltid nåt positivt mitt i allt det jobbiga.
Så vi packade ihop oss för att åka vidare, men blev då stoppade av två kvinnliga poliser som sa att vi inte fick gå uppför gatan.
Vi försökta förklara att vi hade ett sjukt barn med oss och att vår bil var parkerad där uppe och att vi måste vidare till nästa sjukhus, men icke.
Tydligen nån dåre som klättrat upp på taket och skulle hoppa. Där nånstans tog min empati slut och jag tyckte väl att han kan väl hoppa då, bara jag får ta mitt barn till läkaren!
Till slut fick vi ok på att ta oss till vår bil, genom att ta en liten omväg och gå längst motstående hus fasad under tak. Men man blir lite provocerad när vi sedan åker förbi ingången där poliserna står och ser att de står och småpratar med varsin kaffe i handen ute på gatan där vi inte ens fick lov att gå.
Tumult de första dygnen alltså på alla plan.
Men de kommande dygnen på Mölndal blev så mycket bättre... mer om det i senare inlägg.
Lite bilder från vår tid på Östra:
Vi upplevde det hela med blandade känslor.
En del personal var kanonbra, andra mindre bra och en del blev vi direkt irriterade på, speciellt under vårt sista dygn på avdelningen.
Bara en sådan sak som att en del inte ens knackade innan de stegade in på rummet så man fick en heads up om man t.ex. satt och försökte amma eller så.
Det var ett par kämpiga första dygn.
Oliver hade ett stigande bilirubinvärde som gjorde honom gul och trött.
Detta i kombination med att han var lite underutvecklad och inte fattade hur han skulle suga ordentligt blev ingen bra kombination eftersom barn med högt bilirubin behöver mat i mängd för att driva ut det gula ur kroppens system. Alltså blev det en ganska ond cirkel som vi kämpade emot.
Mjölk fanns i brösten i alla fall så jag försökte amma, detta ett kapitel för sig, handmjölkade och gav på sked, pumpade och koppmatade samt vid två tillfällen tog vi in ersättningen och koppmatade med för att han skulle bli ordentligt mätt.
Vi försökte även sitta vid fönstret under dagsljustimmarna för att ljuset skulle hjälpa till med att hålla nere värdet på testerna.
Amningen gick sådär eftersom han inte riktigt fattade/orkade suga.
Vi fick hjälp. Hjälpen bestod dock mest av handgripligt våld in med bröstvårta i munnen och sedan trycka huvudet mot bröstet för att han inte skulle släppa.
Detta resulterade oftast i hysterisk gråt och skrik från lilleman och det skar i mammahjärtat.
Till slut trodd ejag nästan att han blivit traumatiserad av denna behandling eftersom han skrek så fort vårtan närmade sig munnen och jag vill inte tvinga mig på mitt barn, även om han behöver näringen, så vår lösning blev att kämpa med sked och koppmatning istället så fort han började gallskrika och inte ville ta bröstet.
Skönt att vi fick ett rum tillsammans i alla fall så P kunde bo ihop med oss hela dygnet.
Ett tag var det snack om att jag skulle få flytta till annat rum, och han bara vara med under dagtid, men då höll jag på att bryta ihop av stress.
Onsdag den 11:e januari visade värdet på bilirubinet vara på en nivå under behandling fortfarande och de tyckte att vi löste matningen bra trots att han inte ville ta bröstet, så vi blev utskrivna från sjukhuset och skulle komma tillbaks igen för viktkontroll fredagen den 13:e januari. (turdag?)
Så vi packade ihop oss och åkte hem med siktet inställt på att mata, mata och mata lite till.
Det blev 1½ dygns vånda här hemma kan man väl säga. För mycket matning blev det och eftersom alla matpassen blev så långdrgna i tid så hann inte Oliver vila tillräckligt mellan heller, för att inte tala om hur lite vi fick vila.
Under dessa dyng efter förlossningen var det mycket tårar både av glädje, men också av frustration, otillräckligthet mm. Man vill ju så gärna att allt bara skall funka och när det inte gör det och man är orolig för den lille krabaten som är helt beroende av dig, då blir det bara lite mycket ibland.
Fredagen kom och vi åkte tilbaks till Östra för att göra hörseltest och sedan väga och kolla av bilirubinet igen.
Hörseltestet klarade han galant. Så han har inget att skylla på när han i tonåren väljer att stänga av och inte höra mammas tjat!
Sedan tog vi vikten - den hade varken ökat eller minskat sedan vi lämnade sjukan 1½ dygn tidigare.
De gjorde en ny kontroll av bilirubinet och det hade ökat drastiskt, vilket jag tyckte var skumt, för han såg inte mer gul ut.
Sköterskan ville ha dit barnläkaren för att göra en bedömning, jag fick uppmaningen att försöka amma honom så länge, vilket givetvis inte gick alls bra mitt i all stress och hans svaga tillstånd, så jag började gråta.
Sköterskan försökte lugna mig.
Läkaren kom och ville skriva in oss på BB igen, men någon i andra änden av luren tyckte att vi skulle skickas till Mölndals neonatalavdelning.
De bad oss vänta i väntrummet, så de kunde lösa sina meningsskiljaktligheter utan att vi hörde på och jag var i närmsta upplösningstillstånd.
Det var ju inte SÅ HÄR det skulle bli!! Vi skulle ju få vara hemma och vara en familj, inte läggas in på sjukhuset igen!
Till slut kom i alla fall läkaren tillbaks med ett besked.
Vi skulle få åka till Mölndals neonatal där för tidigt födda marn vårdas.
De höll på att göra iordning ett rum till oss så vi kunde få bo tillsammans precis som vi gjort på BB, alltid nåt positivt mitt i allt det jobbiga.
Så vi packade ihop oss för att åka vidare, men blev då stoppade av två kvinnliga poliser som sa att vi inte fick gå uppför gatan.
Vi försökta förklara att vi hade ett sjukt barn med oss och att vår bil var parkerad där uppe och att vi måste vidare till nästa sjukhus, men icke.
Tydligen nån dåre som klättrat upp på taket och skulle hoppa. Där nånstans tog min empati slut och jag tyckte väl att han kan väl hoppa då, bara jag får ta mitt barn till läkaren!
Till slut fick vi ok på att ta oss till vår bil, genom att ta en liten omväg och gå längst motstående hus fasad under tak. Men man blir lite provocerad när vi sedan åker förbi ingången där poliserna står och ser att de står och småpratar med varsin kaffe i handen ute på gatan där vi inte ens fick lov att gå.
Tumult de första dygnen alltså på alla plan.
Men de kommande dygnen på Mölndal blev så mycket bättre... mer om det i senare inlägg.
Lite bilder från vår tid på Östra:
Första badet
Idag är Oliver 2 veckor, så det var dags att han fick ta sitt första bad tyckte mamman och pappan.
Han såg ite alls ut att gilla det till en början - krängde och skrek i mammas händer.
Men sedan lugnade han sig och verkade tycka det var ganska så ok i alla fall.
Nu är han ren, luktar gott och har fått lite extra skydd till huden i form av babyolja.
Passar ju bra när han skall få träffa sin kompis Elvira för första gången =)
Nybadad och iförd sina nya kläder.
Han såg ite alls ut att gilla det till en början - krängde och skrek i mammas händer.
Men sedan lugnade han sig och verkade tycka det var ganska så ok i alla fall.
Nu är han ren, luktar gott och har fått lite extra skydd till huden i form av babyolja.
Passar ju bra när han skall få träffa sin kompis Elvira för första gången =)
Nybadad och iförd sina nya kläder.
Dagens minishopping
Det bidde lite mer kläder till lilleman idag.
I en storlek han inte drunknar i - 44. Pyttesmått.
Byxor, bodies och pjyamasar.
Skjortan är lite större men var tuff och var på rea, så den fick också åka med hem =)
Blomsterbud
Redan för en vecka sedan försökte den lokala floristen komma och lämna blommor, men då blev vi inlagda på Mölndals BB och kunde inte ta emot.
Men idag ringde jag och meddelade att vi gärna tog emot blommorna som väntade.
Döm om min förvåning när det faktiskt var fler än en bukett!!
Fick en fin bukett från kollegorna + en mor/dotterbukett av mina f.d. grannar Comazzi.
Tusen tack till er alla!!
Blommorna är jättefina och doftar fantastiskt gott =)
Men idag ringde jag och meddelade att vi gärna tog emot blommorna som väntade.
Döm om min förvåning när det faktiskt var fler än en bukett!!
Fick en fin bukett från kollegorna + en mor/dotterbukett av mina f.d. grannar Comazzi.
Tusen tack till er alla!!
Blommorna är jättefina och doftar fantastiskt gott =)
Vägning och shopping
Nu bär det strax iväg till Mölndals BB för att väga lillen.
Så blir vi nog utskrivna från sjukan helt sedan =)
Ny vägning med BVC hemma på orten är bokad till tisdag eftermiddag nästa vecka.
Då kommer de på hembesök! Skönt att slippa krångla iväg sådär första gången.
Dessutom är P hemma nästa vecka också, så då får han också höra vad som händer framöver direkt från barnmorskan på vårdcentralen.
Eftersom vi blev inlagda på sjukan kan vi ta tillfällig föräldrapenning för de dagarna vi var där, så då sparar vi några vanliga föräldradagar så P kan vara hemma ett par dagar till nu när vi äntligen fått komma hem =)
Skall ta en sväng förbi Kappahl på vägen ut till Mölndal också.
Såg på nätet att de hade stl 44 i sin Newbie kollektion, så det blir ett par bodies, pyjamasar och byxor, sedan klarar vi oss.
Han kommer ju växa snabbt nu när han börjat äta bättre så ingen idé att ha för mycket småkläder.
Dessutom har vi grymt snabbtvättprogram på nya tvättmaskinen. Kanske fanns en mening med att den gamla gick sönder i somras trots allt =)
Detta var vad som följde med hem från Lindex i onsdags, stl 50 så lite stort ännu:
Så blir vi nog utskrivna från sjukan helt sedan =)
Ny vägning med BVC hemma på orten är bokad till tisdag eftermiddag nästa vecka.
Då kommer de på hembesök! Skönt att slippa krångla iväg sådär första gången.
Dessutom är P hemma nästa vecka också, så då får han också höra vad som händer framöver direkt från barnmorskan på vårdcentralen.
Eftersom vi blev inlagda på sjukan kan vi ta tillfällig föräldrapenning för de dagarna vi var där, så då sparar vi några vanliga föräldradagar så P kan vara hemma ett par dagar till nu när vi äntligen fått komma hem =)
Skall ta en sväng förbi Kappahl på vägen ut till Mölndal också.
Såg på nätet att de hade stl 44 i sin Newbie kollektion, så det blir ett par bodies, pyjamasar och byxor, sedan klarar vi oss.
Han kommer ju växa snabbt nu när han börjat äta bättre så ingen idé att ha för mycket småkläder.
Dessutom har vi grymt snabbtvättprogram på nya tvättmaskinen. Kanske fanns en mening med att den gamla gick sönder i somras trots allt =)
Detta var vad som följde med hem från Lindex i onsdags, stl 50 så lite stort ännu:
Tittar på star wars...
Tittar på star wars...
Finbesök
Idag har vi haft finbesök av mormor och morfar.
De var himla glada över att äntligen få träffa sitt lille barnbarn efter nästan två veckors väntan.
Fina presenter hade de med sig också. Förutom lite minnen från mammans första år, dop mm fick föräldrarna en flaska champagne att fira med när tillfälle ges och Oliver fick en söt randig pyjamas och en bok om sina två första år som vi skall fylla i duktigt.
Dessutom hade de med sig pizza så vi har fått lunch och har dessutom till middag ikväll, tack för det =)
Oliver sov sig mest genom hela besöket, men vaknade till slut och slog upp de små blå.
Sedan när mamma och pappa begav sig hemåt igen premiärturade vi en kortis med barnvagnen.
Mycket lättkörd - we like!
De var himla glada över att äntligen få träffa sitt lille barnbarn efter nästan två veckors väntan.
Fina presenter hade de med sig också. Förutom lite minnen från mammans första år, dop mm fick föräldrarna en flaska champagne att fira med när tillfälle ges och Oliver fick en söt randig pyjamas och en bok om sina två första år som vi skall fylla i duktigt.
Dessutom hade de med sig pizza så vi har fått lunch och har dessutom till middag ikväll, tack för det =)
Oliver sov sig mest genom hela besöket, men vaknade till slut och slog upp de små blå.
Sedan när mamma och pappa begav sig hemåt igen premiärturade vi en kortis med barnvagnen.
Mycket lättkörd - we like!
Landat lite hemma
Nu har vi varit hemma sedan igår eftermiddag.
Hoppas nattens alla uppvakningar beror på miljöombytet.
För jag har nog max sovit 2 timmar totalt.
Så när lillen och vi fått frukost blir det nog lite shut-eye i två timmar till för mig innan mamma och pappa kommer upp för att hälsa på sitt lilla barnbarn.
Sedan verkar han sova bättre i sin säng än mellan oss i vår säng.
Så inatt lägger vi honom nog där direkt för att kolla om den teorin håller.
Mamman ville ha honom nära för att kunna lägga en hand på honom när han börjar yffa, men om mamman får sova bättre och Oliver med om han ligger i egen säng, så kanske det är det bästa trots allt, så kan alla vara lite piggare och gladare under dagtid =)
Hoppas nattens alla uppvakningar beror på miljöombytet.
För jag har nog max sovit 2 timmar totalt.
Så när lillen och vi fått frukost blir det nog lite shut-eye i två timmar till för mig innan mamma och pappa kommer upp för att hälsa på sitt lilla barnbarn.
Sedan verkar han sova bättre i sin säng än mellan oss i vår säng.
Så inatt lägger vi honom nog där direkt för att kolla om den teorin håller.
Mamman ville ha honom nära för att kunna lägga en hand på honom när han börjar yffa, men om mamman får sova bättre och Oliver med om han ligger i egen säng, så kanske det är det bästa trots allt, så kan alla vara lite piggare och gladare under dagtid =)
Min förlossningsberättelse
För att inleda detta inlägg som säkert många väljer att inte läsa, eftersom man kanske inte vill veta en massa detaljer om just en förlossning, så vill jag bara säga att det kom som en chock för oss när vi insåg att det var dags - 22 dagar för tidigt mot beräknat datum...
Lördag 7:e januari 2012 blev en dag vi aldrig glömmer!
Ca 09:00 Vattnet går hemma i sängen. Jag skäms som en hund och tror att jag kissat på mig först.
För dem som är/varit gravida eller fött barn så känner ni nog igen det där med att man inte alltid kan hålla 100% tätt i alla fall inte mot slutet av en graviditet. Som min gamla vän sade - man får liksom stanna och korsa benen när man behöver nysa efter att ha fött två barn.
Så jag torkar upp, kastar lakanen i tvätten och in mig själv i duschen.
Efter duschen upptäcker jag att det fortsattätter att sippra vätska nerför mina ben och anar oråd.
10:00 Vi äter frukost i lugn och ro och diskuterar huruvida vi skall ringa till östras förlossning eller inte.
Här känns det riktigt surrealistiskt för mig som tror att jag har tre veckor kvar och skall hinna jobba minst en av dem innan det är dags.
Jag blir lite rädd, det är ju trots allt en sätesbjudning som skall födas fram, och vill först inte ringa, men tar mig i kragen och ringer. Får beskeded att avvakta i ett par timmar och återkomma om det ej slutat rinna.
Vid 11-tiden. Ringer och meddelar mamma och pappa att vi nog inte kan komma på den årliga kalkonmiddagen, eftersom vi förmodligen måste åka in till sjukhuset.
Sedan spelar vi ett par banor Lego Harry Potter och svarar på en intervju för en tysk tidning för Ulverheims räkning.
Ca 13:30 ringer jag tillbaks till förlossningen för att kolla hur vi skall göra. Vatten rinner fortfarande och barnmorskan säger att jag bör komma in, men det är inte bråttom.
Så vi käkar lunch innan vi packar väskor och åker. Då är vi helt säkra på att vi faktiskt kommer bli hemskickade igen, även om jag börjar känna av "förvärkar".
15:00 rullar vi ut från garageuppfarten.
15:30 går vi in på specialförlossningen på Östra sjukhuset. Då har jag rejält ont och har klockat värkar hela vägen ner i bilen. Det är på vägen ner som jag inser att nej, vi kommer nog inte bli hemskickade. Med ca 2-3 minuter mellan varje värk får nog även jag inse att det inte är förvärkar det är frågan om, men vad hände med latensfasen som kunde hålla på i flera dygn?
Jag blir undersökt och kopplad till en ctg-kurva där jag skall trycka på en knapp varje gång jag känner fosterrörelser. De inte bara känns utan hörs även ut i ctg-utrustningen. Låter ungefär som om någon knackar på en påslagen mikrofon. Tudd tudd tudd.
Sista bilden på magen innan den försvann, Kopplad till ctg-apparaten och utskrift därifrån.
Ca 16:00 visas vi in på ett förlossningsrum. Jag hittar en gåstol som jag hänger på och går omkring med.
Att ligga ner är ingen lösning just nu för att gå känns så mycket bättre. Här är nog första gången i mitt liv jag kan förstå hur det känns innan man svimmar. Jag kallsvettas och känner mig yr och knäsvag, tur att jag har gåstolen att hänga på. Patrik går bakom och klappar på mig för att stötta, jag tycker det känns tryggt, men är inte i pratbart tillstånd. Fullt fokus på att inte ha ont.
Dagens outfit: vit förlossningsskjorta från sjukhuset...
Ca 17:00 Nu ligger jag på förlossningsbritsen och har fått lustgas att andas bort värktopparna med. Naturbegåvning på att använda den känns det som för det flyter från första värken. Skönt!
Barnmorskorna kollar hur öppen jag är, men har först svårt att känna eftersom barnets rumpa sitter såpass långt ned redan. Först hör jag 6-8 cm och tänker att oj, då är det en bit kvar, men sedan säger en annan att det verkar som jag är fullt vidgad. Dags att börja krysta!
Jag byter taktik på lustgasen som vi lärt oss på föräldrakursen, d.v.s andas mellan värkarna för att kunna ge allt under krystningarna istället. Även detta funkar bra, men barnmorskorna ber mig hela tiden hålla ut krystningarna längre än vad luften räcker till.
Små elaka growl letar sig ut också, så jag tror nästan Glenn Benton skulle vara stolt. Annars är det ganska tyst och lugnt där inne.
Jag blundar mest hela tiden och försöker fokusera. Patrik stöttar vid sängkanten och håller mig i händerna.
Barnmorskorna säger att jag är duktig, det är väldigt skönt att höra just då.
Ca 18:00 ctg-kurvan visar att värkarna börjar mattas av. Men ingen fara ännu, lite mer krystningar.
Jag är bara uppe på nivå två av tre på lustgasen och känner att smärtan är helt klart uthärdlig.
Frågar om det kommer bli värre, men får till svar att det blir inte värre än det är nu. Skönt!
Ca 18:20 börjar värkarna avta ännu mer. Blodprov tas från bebis och läkare tillkallas.
Man gör bedömning att det finns risk för fosterasfyxi om man låter normalförlossningen fortgå och jag blir körd till annan sal för att göra ett akut kejsarsnitt. Detta var min värsta mardröm eftersom jag ej ville bli snittad p.g.a längre läktid, men är det akut så är det och bebis liv är ju viktigare än min läketid.
Hinner inte fundera så mycket på det hela utan har fullt upp att försöka andas mig igenom krystvärkarna för att inte trycka på nedåt. Detta var inte helt enkelt eftersom kroppen av sig självt försöker driva bebis nedåt/ut.
Efter ett par minuter får jag ryggmärgsbedövning och hela kroppen blir varm och slappnar av och smärtan försvinner helt.
Känns ganska skönt där jag ligger och Patrik står bakom och håller mig i handen.
Sköterskan petar lite här och där för att kolla så bedövningen har tagit, sedan öppnar de min mage och livmoder och tar ut bebisen.
18:48 Föddes han alltså genom ett akut snitt vår lille Oliver.
Pappa får följa med in i rummet intill och klippa navelsträngen. Där jag ligger ser jag hur Patrik är rörd till tårar.
Sedan kommer de ut med barnet så även jag får hälsa. En söt liten krabat, men allt känns väldigt surrealistiskt.
Ännu konstigare blir det då jag rullas iväg till uppvak och får ligga i två timmar tills bedövningen släppt innan jag får komma tillbaks till min nya lilla familj.
Dessa två timmar - du vet att du blivit mamma, men du har inte barnet intill dig - helt obegripligt konstigt.
Jag vilar och läser skvallertidning, dricker lite vatten och kräks, sedan börjar bedövningen släppa och och jag mår bra igen och rullas till slut bort till vårt rum på BB och får hälsa på lille Oliver på riktigt.
Stolt pappa med sin nyfödde son medan mamma ligger kvar på operationsbordet.
Reflektion
Första tanken var väl ungefär, hur fort gick det här då?
Det var ju nästan en månad kvar och helt plötsligt var han bara där hos oss det lilla livet.
Trots att det blev ett akut snitt kom jag såpass långt i min förlossning att jag räknas som en normalföderska, d.v.s. om vi vill ha fler barn finns inget medicinskt hinder för att jag skall få föda vanligt nästa gång, det känns otroligt skönt.
Sedan var det också skönt att smärtorna inte var värre. Jag har ju gått och lurat lite på hur illa det skulle vara, men med facit i hand så var det inte så farligt. Nu pratar jag ju bara ifrån min egen synvinkel såklart.
Kanske var det karma att själva förlossningen gick så snabbt och lätt med tanke på den problematik som uppstod efteråt p.g.a att vår son valde att titta ut lite för tidigt.
Mer om det i senare inlägg.
Just nu är vi bara glada och tacksamma för att vi fått ett friskt litet gossebarn och ser med spänning fram emot hans utveckling kommande veckor, månader och år =)
Tillbaks på rummet efter uppvak, detta firades med fika från "silverbrickan" =)
Det lilla underverket skall heta Oliver.
Lördag 7:e januari 2012 blev en dag vi aldrig glömmer!
Ca 09:00 Vattnet går hemma i sängen. Jag skäms som en hund och tror att jag kissat på mig först.
För dem som är/varit gravida eller fött barn så känner ni nog igen det där med att man inte alltid kan hålla 100% tätt i alla fall inte mot slutet av en graviditet. Som min gamla vän sade - man får liksom stanna och korsa benen när man behöver nysa efter att ha fött två barn.
Så jag torkar upp, kastar lakanen i tvätten och in mig själv i duschen.
Efter duschen upptäcker jag att det fortsattätter att sippra vätska nerför mina ben och anar oråd.
10:00 Vi äter frukost i lugn och ro och diskuterar huruvida vi skall ringa till östras förlossning eller inte.
Här känns det riktigt surrealistiskt för mig som tror att jag har tre veckor kvar och skall hinna jobba minst en av dem innan det är dags.
Jag blir lite rädd, det är ju trots allt en sätesbjudning som skall födas fram, och vill först inte ringa, men tar mig i kragen och ringer. Får beskeded att avvakta i ett par timmar och återkomma om det ej slutat rinna.
Vid 11-tiden. Ringer och meddelar mamma och pappa att vi nog inte kan komma på den årliga kalkonmiddagen, eftersom vi förmodligen måste åka in till sjukhuset.
Sedan spelar vi ett par banor Lego Harry Potter och svarar på en intervju för en tysk tidning för Ulverheims räkning.
Ca 13:30 ringer jag tillbaks till förlossningen för att kolla hur vi skall göra. Vatten rinner fortfarande och barnmorskan säger att jag bör komma in, men det är inte bråttom.
Så vi käkar lunch innan vi packar väskor och åker. Då är vi helt säkra på att vi faktiskt kommer bli hemskickade igen, även om jag börjar känna av "förvärkar".
15:00 rullar vi ut från garageuppfarten.
15:30 går vi in på specialförlossningen på Östra sjukhuset. Då har jag rejält ont och har klockat värkar hela vägen ner i bilen. Det är på vägen ner som jag inser att nej, vi kommer nog inte bli hemskickade. Med ca 2-3 minuter mellan varje värk får nog även jag inse att det inte är förvärkar det är frågan om, men vad hände med latensfasen som kunde hålla på i flera dygn?
Jag blir undersökt och kopplad till en ctg-kurva där jag skall trycka på en knapp varje gång jag känner fosterrörelser. De inte bara känns utan hörs även ut i ctg-utrustningen. Låter ungefär som om någon knackar på en påslagen mikrofon. Tudd tudd tudd.
Sista bilden på magen innan den försvann, Kopplad till ctg-apparaten och utskrift därifrån.
Ca 16:00 visas vi in på ett förlossningsrum. Jag hittar en gåstol som jag hänger på och går omkring med.
Att ligga ner är ingen lösning just nu för att gå känns så mycket bättre. Här är nog första gången i mitt liv jag kan förstå hur det känns innan man svimmar. Jag kallsvettas och känner mig yr och knäsvag, tur att jag har gåstolen att hänga på. Patrik går bakom och klappar på mig för att stötta, jag tycker det känns tryggt, men är inte i pratbart tillstånd. Fullt fokus på att inte ha ont.
Dagens outfit: vit förlossningsskjorta från sjukhuset...
Ca 17:00 Nu ligger jag på förlossningsbritsen och har fått lustgas att andas bort värktopparna med. Naturbegåvning på att använda den känns det som för det flyter från första värken. Skönt!
Barnmorskorna kollar hur öppen jag är, men har först svårt att känna eftersom barnets rumpa sitter såpass långt ned redan. Först hör jag 6-8 cm och tänker att oj, då är det en bit kvar, men sedan säger en annan att det verkar som jag är fullt vidgad. Dags att börja krysta!
Jag byter taktik på lustgasen som vi lärt oss på föräldrakursen, d.v.s andas mellan värkarna för att kunna ge allt under krystningarna istället. Även detta funkar bra, men barnmorskorna ber mig hela tiden hålla ut krystningarna längre än vad luften räcker till.
Små elaka growl letar sig ut också, så jag tror nästan Glenn Benton skulle vara stolt. Annars är det ganska tyst och lugnt där inne.
Jag blundar mest hela tiden och försöker fokusera. Patrik stöttar vid sängkanten och håller mig i händerna.
Barnmorskorna säger att jag är duktig, det är väldigt skönt att höra just då.
Ca 18:00 ctg-kurvan visar att värkarna börjar mattas av. Men ingen fara ännu, lite mer krystningar.
Jag är bara uppe på nivå två av tre på lustgasen och känner att smärtan är helt klart uthärdlig.
Frågar om det kommer bli värre, men får till svar att det blir inte värre än det är nu. Skönt!
Ca 18:20 börjar värkarna avta ännu mer. Blodprov tas från bebis och läkare tillkallas.
Man gör bedömning att det finns risk för fosterasfyxi om man låter normalförlossningen fortgå och jag blir körd till annan sal för att göra ett akut kejsarsnitt. Detta var min värsta mardröm eftersom jag ej ville bli snittad p.g.a längre läktid, men är det akut så är det och bebis liv är ju viktigare än min läketid.
Hinner inte fundera så mycket på det hela utan har fullt upp att försöka andas mig igenom krystvärkarna för att inte trycka på nedåt. Detta var inte helt enkelt eftersom kroppen av sig självt försöker driva bebis nedåt/ut.
Efter ett par minuter får jag ryggmärgsbedövning och hela kroppen blir varm och slappnar av och smärtan försvinner helt.
Känns ganska skönt där jag ligger och Patrik står bakom och håller mig i handen.
Sköterskan petar lite här och där för att kolla så bedövningen har tagit, sedan öppnar de min mage och livmoder och tar ut bebisen.
18:48 Föddes han alltså genom ett akut snitt vår lille Oliver.
Pappa får följa med in i rummet intill och klippa navelsträngen. Där jag ligger ser jag hur Patrik är rörd till tårar.
Sedan kommer de ut med barnet så även jag får hälsa. En söt liten krabat, men allt känns väldigt surrealistiskt.
Ännu konstigare blir det då jag rullas iväg till uppvak och får ligga i två timmar tills bedövningen släppt innan jag får komma tillbaks till min nya lilla familj.
Dessa två timmar - du vet att du blivit mamma, men du har inte barnet intill dig - helt obegripligt konstigt.
Jag vilar och läser skvallertidning, dricker lite vatten och kräks, sedan börjar bedövningen släppa och och jag mår bra igen och rullas till slut bort till vårt rum på BB och får hälsa på lille Oliver på riktigt.
Stolt pappa med sin nyfödde son medan mamma ligger kvar på operationsbordet.
Reflektion
Första tanken var väl ungefär, hur fort gick det här då?
Det var ju nästan en månad kvar och helt plötsligt var han bara där hos oss det lilla livet.
Trots att det blev ett akut snitt kom jag såpass långt i min förlossning att jag räknas som en normalföderska, d.v.s. om vi vill ha fler barn finns inget medicinskt hinder för att jag skall få föda vanligt nästa gång, det känns otroligt skönt.
Sedan var det också skönt att smärtorna inte var värre. Jag har ju gått och lurat lite på hur illa det skulle vara, men med facit i hand så var det inte så farligt. Nu pratar jag ju bara ifrån min egen synvinkel såklart.
Kanske var det karma att själva förlossningen gick så snabbt och lätt med tanke på den problematik som uppstod efteråt p.g.a att vår son valde att titta ut lite för tidigt.
Mer om det i senare inlägg.
Just nu är vi bara glada och tacksamma för att vi fått ett friskt litet gossebarn och ser med spänning fram emot hans utveckling kommande veckor, månader och år =)
Tillbaks på rummet efter uppvak, detta firades med fika från "silverbrickan" =)
Det lilla underverket skall heta Oliver.
Äntligen hemma!
Äntligen hemma!
Nu utan sond...
Nu utan sond...
Pappa busar med Oliver.
Pappa busar med Oliver.
Idag är han lite tyngre och mindre gul. Oc...
Idag är han lite tyngre och mindre gul. Och väldigt söt :)
En lite friskare och starkare kille idag.
En lite friskare och starkare kille idag.
Inte så kaxig som jag ser ut...
Inte så kaxig som jag ser ut...
Från morgonens frukost...
Från morgonens frukost...
Pappa och son vilar lite.
Pappa och son vilar lite.
Välkommen till världen!
Välkommen till världen!
Mys i Sjövik
Igår var vi hemma hos Emma och Jimmy och käkade middag.
Det blev sallad och lax med lite räkor, kanongott!!
Så det gjorde inget att Jimmy gick på diet ha ha.
Sedan fixade vi fruktsallad med yoghurt, nötter och lite honung till efterrätt, så proppmätta blev vi som vanligt.
Det gjorde bilresan hem lite extra jobbig för tjockismagen. Tur att det inte är så långt.
Kiwi och Hunken var nyklippta.
Hunken såg lite ynklig ut och var lite rädd för oss i början, men efter en stund fick vi gosa med honom också =)
Tack för igår!
Det blev sallad och lax med lite räkor, kanongott!!
Så det gjorde inget att Jimmy gick på diet ha ha.
Sedan fixade vi fruktsallad med yoghurt, nötter och lite honung till efterrätt, så proppmätta blev vi som vanligt.
Det gjorde bilresan hem lite extra jobbig för tjockismagen. Tur att det inte är så långt.
Kiwi och Hunken var nyklippta.
Hunken såg lite ynklig ut och var lite rädd för oss i början, men efter en stund fick vi gosa med honom också =)
Tack för igår!
The Voice
Såg första avsnittet av The Voice igår på tv4play.
Mest för att jag ville se Helena Gutarra från LaPuma sjunga.
Hon var grym!
Sedan verkar det vara ett lite intressant program att följa, skall bli kul att se vad coacherna hittar på och vems lag som vinner.
Jag håller på Petters lag, än så länge har han ju flest folk på sitt team, så hur fan får de det att bli jämnt mellan de olika coacherna?
Det luktar lite uppgjort tycker jag, eller så är det kanske så att när någon fått 12 pers till sitt lag så kan ingen välja den personen längre och då kan det ju hända att man missar en hel del gobitar som gör sena auditions helt enkelt.
Nåja.. skall som sagt bli kul att följa i alla fall.
Det och Gladiatorerna, i alla fall det avsnittet vår bekant Erik skall vara med i =)
Mest för att jag ville se Helena Gutarra från LaPuma sjunga.
Hon var grym!
Sedan verkar det vara ett lite intressant program att följa, skall bli kul att se vad coacherna hittar på och vems lag som vinner.
Jag håller på Petters lag, än så länge har han ju flest folk på sitt team, så hur fan får de det att bli jämnt mellan de olika coacherna?
Det luktar lite uppgjort tycker jag, eller så är det kanske så att när någon fått 12 pers till sitt lag så kan ingen välja den personen längre och då kan det ju hända att man missar en hel del gobitar som gör sena auditions helt enkelt.
Nåja.. skall som sagt bli kul att följa i alla fall.
Det och Gladiatorerna, i alla fall det avsnittet vår bekant Erik skall vara med i =)
Sovit ut, men ändå trött
Oj vad vi har sovit inatt.
Tror vi gick och lade oss vid elva och sov till halv nio imorse.
Helt slut alltså, men nu känner jag mig ändå trött eller i alla fall lite seg.
Hoppas en liten promenad i solen kan avhjälpa detta framåt lunch.
Ikväll blir det middag hemma hos Emma och Jimmy i Sjövik.
Jimmy har tydligen börjat med nån superdiet och skall ner 14kg på 8 veckor... för att klara detta har han satt sin belöning att han skall få ligga varje dag resten av året... Emma hade tydligen inte fått vara med och bestämma ha ha. Så en viss herre är nog väldigt motiverad och vi kunde förvänta oss en sallad till middag =)
Jag sa att vi kunde fixa med lite efterrätt av nyttigare sort så får Jimmy välja om han vill äta eller avstå, men vi andra kan ju få nåt gött efter maten. Det blir fruktsallad med yoghurt, nötter och honung - inte så flottigt med andra ord.
Innan dess är P busy med jobb.
Han har lovat att sammanställa lite grejer på ett stort projekt han varit ansvarig för.
Han jobbar sin sista vecka på nuvarande firman nu och börjar sedan sitt nya jobb.
Mycket nytt blir det detta året alltså - lika bra att ta allt på en gång =)
Tror vi gick och lade oss vid elva och sov till halv nio imorse.
Helt slut alltså, men nu känner jag mig ändå trött eller i alla fall lite seg.
Hoppas en liten promenad i solen kan avhjälpa detta framåt lunch.
Ikväll blir det middag hemma hos Emma och Jimmy i Sjövik.
Jimmy har tydligen börjat med nån superdiet och skall ner 14kg på 8 veckor... för att klara detta har han satt sin belöning att han skall få ligga varje dag resten av året... Emma hade tydligen inte fått vara med och bestämma ha ha. Så en viss herre är nog väldigt motiverad och vi kunde förvänta oss en sallad till middag =)
Jag sa att vi kunde fixa med lite efterrätt av nyttigare sort så får Jimmy välja om han vill äta eller avstå, men vi andra kan ju få nåt gött efter maten. Det blir fruktsallad med yoghurt, nötter och honung - inte så flottigt med andra ord.
Innan dess är P busy med jobb.
Han har lovat att sammanställa lite grejer på ett stort projekt han varit ansvarig för.
Han jobbar sin sista vecka på nuvarande firman nu och börjar sedan sitt nya jobb.
Mycket nytt blir det detta året alltså - lika bra att ta allt på en gång =)
En heldag på sjukan
Idag hade vi tid för vändningsförsök klockan 08:00.
Vi var där en kvart för tidigt och visades in i ett undersökningsrum.
Där mättes bebisens hjärtslag med CTG i en halvtimme ca samt blodprov togs på mamman.
Sedan fick vi vänta ganska länge på att läkaren skulle gå klart ronden på förlossningen innan hon kom ner till oss.
Då gjordes ett ultraljud och bebis låg fortfarande kvar med sätet nere i bäckenet.
Hon gjorde lite mätningar för att uppskatta storlek, var inte helt nöjd med den dåliga bild som utrustningen gav, men uppskattade till ca 2700 gram - alltså lite under medel för denna veckan.
Sedan startade vändningsförsöket.
Det hela inleddes med en injektion av astmamedicinen Bricanyl, detta för att få livmodern att slappna av.
Detta medför dock hjärtklappning hos mamman, vilket var mycket obehagligt och hela situationen och nervositetn fick mina tårar att rinna nedför kinderna där jag låg.
Försökte ta det lugnt och andas djupt och bli så avslappnad jag kunde trots hjärtklappningen.
Sedan var det dags för läkaren att försöka vända bebis.
Det ganska hårdhänta klämmandet nere vid blygdbenet för att få upp rumpan ur bäckenet gjorde ont som fasen, resten var mest obehagligt blandtat med lite smärta då det trycktes mitt uppe på magen för att flytta runt axlar och huvud.
Nu ville krabaten där inne inte göra nån kullerbytta, så vi fick avbryta innan bebis blev för stressad.
Det hela avslutades med en halvtimmes påkoppling till CTG för att hålla kolla på bebisens hjärtslag och återhämtning.
Ingen som satte igång någon födsel idag alltså som tur var.
Jag sa att jag helst av allt vill undvika ett kejsarsnitt, så en remiss skickades för bäckenröntgen och vi fick tid klockan ett.
Så först fick jag äntligen äta frukost uppe på en av förlossningsavdelningarna. Då var klockan närmre elva och jag hade inte ätit sedan igår kväll så jag var sjukt hungrig och lite darrig efter allt som hänt på morgonen.
Men med mat i magen tog vi en promenad bort till Mölndals Centrum i väntan på röntgentiden och hälsade på svärmor i butiken.
Sedan röntgen till slut. Det tog lite tid eftersom det är nog med att man ligger precis rätt för att kunna mäta bäckenet ordentligt.
Sedan köpte vi med oss lite att äta och dricka upp till förlossningen där vi skulle invänta svaret på röntgenbilderna.
Detta tog längre tid än vi väntat oss, men till slut hade vi i alla fall fått ett preliminärt svar om att mitt bäcken är tillräckligt stort för att klara en normalförlossning även om barnet ligger kvar i sätesbjudning.
En stor lättnad efter morgonens besvikelse!
Så nu har vi förutom vanlig tid hos MVC nästa vecka även en tid för nytt ultraljud, där de skall fastställa lite bättre hur stor bebisen i magen är, ute på Östra den 23/1 - bara sex dagar innan beräknad förlossning.
Och kommer den innan dess så gör den det och det skall inte innebära några problem.
Känner mig totalt slut efter denna dagen. Dels för den urladdning som skett mentalt eftersom jag varit väldigt nervös och orolig. Men också för att man blir väldigt seg av att mest sitta och vänta en hel dag. Vi kom inte från sjukhuset förrän vid tre, så det blev nästan en arbetsdag. Tur att vi tog semester.
Nu är det bara att ladda inför förlossning.
Vi var där en kvart för tidigt och visades in i ett undersökningsrum.
Där mättes bebisens hjärtslag med CTG i en halvtimme ca samt blodprov togs på mamman.
Sedan fick vi vänta ganska länge på att läkaren skulle gå klart ronden på förlossningen innan hon kom ner till oss.
Då gjordes ett ultraljud och bebis låg fortfarande kvar med sätet nere i bäckenet.
Hon gjorde lite mätningar för att uppskatta storlek, var inte helt nöjd med den dåliga bild som utrustningen gav, men uppskattade till ca 2700 gram - alltså lite under medel för denna veckan.
Sedan startade vändningsförsöket.
Det hela inleddes med en injektion av astmamedicinen Bricanyl, detta för att få livmodern att slappna av.
Detta medför dock hjärtklappning hos mamman, vilket var mycket obehagligt och hela situationen och nervositetn fick mina tårar att rinna nedför kinderna där jag låg.
Försökte ta det lugnt och andas djupt och bli så avslappnad jag kunde trots hjärtklappningen.
Sedan var det dags för läkaren att försöka vända bebis.
Det ganska hårdhänta klämmandet nere vid blygdbenet för att få upp rumpan ur bäckenet gjorde ont som fasen, resten var mest obehagligt blandtat med lite smärta då det trycktes mitt uppe på magen för att flytta runt axlar och huvud.
Nu ville krabaten där inne inte göra nån kullerbytta, så vi fick avbryta innan bebis blev för stressad.
Det hela avslutades med en halvtimmes påkoppling till CTG för att hålla kolla på bebisens hjärtslag och återhämtning.
Ingen som satte igång någon födsel idag alltså som tur var.
Jag sa att jag helst av allt vill undvika ett kejsarsnitt, så en remiss skickades för bäckenröntgen och vi fick tid klockan ett.
Så först fick jag äntligen äta frukost uppe på en av förlossningsavdelningarna. Då var klockan närmre elva och jag hade inte ätit sedan igår kväll så jag var sjukt hungrig och lite darrig efter allt som hänt på morgonen.
Men med mat i magen tog vi en promenad bort till Mölndals Centrum i väntan på röntgentiden och hälsade på svärmor i butiken.
Sedan röntgen till slut. Det tog lite tid eftersom det är nog med att man ligger precis rätt för att kunna mäta bäckenet ordentligt.
Sedan köpte vi med oss lite att äta och dricka upp till förlossningen där vi skulle invänta svaret på röntgenbilderna.
Detta tog längre tid än vi väntat oss, men till slut hade vi i alla fall fått ett preliminärt svar om att mitt bäcken är tillräckligt stort för att klara en normalförlossning även om barnet ligger kvar i sätesbjudning.
En stor lättnad efter morgonens besvikelse!
Så nu har vi förutom vanlig tid hos MVC nästa vecka även en tid för nytt ultraljud, där de skall fastställa lite bättre hur stor bebisen i magen är, ute på Östra den 23/1 - bara sex dagar innan beräknad förlossning.
Och kommer den innan dess så gör den det och det skall inte innebära några problem.
Känner mig totalt slut efter denna dagen. Dels för den urladdning som skett mentalt eftersom jag varit väldigt nervös och orolig. Men också för att man blir väldigt seg av att mest sitta och vänta en hel dag. Vi kom inte från sjukhuset förrän vid tre, så det blev nästan en arbetsdag. Tur att vi tog semester.
Nu är det bara att ladda inför förlossning.
Microråttans crib
Eftersom vi inte har en aning om hur det går med vändning imorgon insåg vi att det var bäst att packa väskor för eventuell längre vistelse än planerat på BB.
Vi har även idag ställt iordning spjälsängen i vårt sovrum och bäddat för bebis.
Och hängt upp mobilen vi köpte på Kolmården i somras ovanför huvudändan.
Samt satt in babyskyddet i bilen, så nu är vi redo ifall det lilla livet får för sig att det är dags imorgon.
Förhoppningsvis blir det bara vändning dock!
Sängen ser i alla fall mysig ut =)
Vi har även idag ställt iordning spjälsängen i vårt sovrum och bäddat för bebis.
Och hängt upp mobilen vi köpte på Kolmården i somras ovanför huvudändan.
Samt satt in babyskyddet i bilen, så nu är vi redo ifall det lilla livet får för sig att det är dags imorgon.
Förhoppningsvis blir det bara vändning dock!
Sängen ser i alla fall mysig ut =)
Det blåser
Oj vad det blåser ute.
Låter som om taket skall lyfta, ett brummande ljud som från en fläkt.
Men taket ligger nog kvar hoppas vi.
Annars har det varit en produktiv dag.
Har fördelat orders i förväg för att ge min vikarie en lite lugnare start på sin solotid, i alla fall de första veckorna.
För nu är det inte så många arbetsdagar kvar för mig.
En dag till sedan blir det sjukhus och vändningsförsök.
P's ena chef berättade idag om att deras bebis blivit så stressad i magen av vändningsförsöket att hela förlossningen satte igång och han fick plockas ut med akutsnitt.
Nu tror jag inte detta kommer hända oss, men man VET ju aldrig.
Så idag efter jobbet har jag packat en väska med babykläder i lite olika storlekar, mössa och filt + lite ombyten till mig ifall det faktiskt blir så att vi blir kvar på BB.
Imorgon blir det uppflyttning och iordningsställande av spjälsängen uppe i vårt sovrum samt ett varv med dammsugaren.
Och så skall babyskyddet in i bilen så allt är klart för avfärd på torsdag morgon.
Men håll tummarna för att vändningen går bra och att det blir en normal förlossning om ett par veckor först!!
Nu blir det sängen för den här trötta lilla råttan.
Låter som om taket skall lyfta, ett brummande ljud som från en fläkt.
Men taket ligger nog kvar hoppas vi.
Annars har det varit en produktiv dag.
Har fördelat orders i förväg för att ge min vikarie en lite lugnare start på sin solotid, i alla fall de första veckorna.
För nu är det inte så många arbetsdagar kvar för mig.
En dag till sedan blir det sjukhus och vändningsförsök.
P's ena chef berättade idag om att deras bebis blivit så stressad i magen av vändningsförsöket att hela förlossningen satte igång och han fick plockas ut med akutsnitt.
Nu tror jag inte detta kommer hända oss, men man VET ju aldrig.
Så idag efter jobbet har jag packat en väska med babykläder i lite olika storlekar, mössa och filt + lite ombyten till mig ifall det faktiskt blir så att vi blir kvar på BB.
Imorgon blir det uppflyttning och iordningsställande av spjälsängen uppe i vårt sovrum samt ett varv med dammsugaren.
Och så skall babyskyddet in i bilen så allt är klart för avfärd på torsdag morgon.
Men håll tummarna för att vändningen går bra och att det blir en normal förlossning om ett par veckor först!!
Nu blir det sängen för den här trötta lilla råttan.
Störd nattsömn
Nu börjas det igen.
Får inte sova på natten.
Vaknade halv tre inatt och kunde inte somna om så kvart i fem gav jag upp och lämnade sängen.
Så snart blir det ett nytt försök att nanna kudden så man kanske är lite piggare på jobbet imorgon.
För övrigt har det varit en skum dag.
Har mått väldigt illa i stort sett hela dagen.
Antar att bebis ligger och trycker på en massa ställen som gör att det blir så.
Hoppas det inte kommer vara så konstant fram till födseln för då blir jag knäpp.
Får inte sova på natten.
Vaknade halv tre inatt och kunde inte somna om så kvart i fem gav jag upp och lämnade sängen.
Så snart blir det ett nytt försök att nanna kudden så man kanske är lite piggare på jobbet imorgon.
För övrigt har det varit en skum dag.
Har mått väldigt illa i stort sett hela dagen.
Antar att bebis ligger och trycker på en massa ställen som gör att det blir så.
Hoppas det inte kommer vara så konstant fram till födseln för då blir jag knäpp.
Det växer...
Magen växer och den sitter fortfarande högt upp.
De sista dagarna har trycket ovanför solarplexus ökat och fått mig att må lite illa till och från samt att andningen blivit lite ansträngd.
Hoppas den sjunker ner något snart.
Sedan känns det som att det sparkas lite under naveln. Verkar lite konstigt om nu rumpan lagt sig där, men det kan ju också vara så att det sparkas eller viftas längre in i magen och det är svårt att känna av exakt var.
Igår fick vi fina saker av Tommy och Sofie.
Dels en hel del praktiska saker som bröstpump, amningskupor mm.
Ett par bodys som de ej hunnit använda till Ralf, en jättesöt filt och en liten skallra med bitring.
Tusen tack för det =)
Vecka 35 + 6, ca 76 kg.
De sista dagarna har trycket ovanför solarplexus ökat och fått mig att må lite illa till och från samt att andningen blivit lite ansträngd.
Hoppas den sjunker ner något snart.
Sedan känns det som att det sparkas lite under naveln. Verkar lite konstigt om nu rumpan lagt sig där, men det kan ju också vara så att det sparkas eller viftas längre in i magen och det är svårt att känna av exakt var.
Igår fick vi fina saker av Tommy och Sofie.
Dels en hel del praktiska saker som bröstpump, amningskupor mm.
Ett par bodys som de ej hunnit använda till Ralf, en jättesöt filt och en liten skallra med bitring.
Tusen tack för det =)
Vecka 35 + 6, ca 76 kg.
Nyårsfirande i Hellvängen
Tommy och Sofie hade den goda smaken att bjuda in sig och Ralf på nyårshäng.
Passade oss perfekt eftersom vi inte var så sugna på att bege oss iväg nånstans med stora magen.
Så vi åt god mat, snackade skit om allt möjligt, skrattade, lyssnade på bra musk, skålade med grannarna på tolvslaget och gick och lade oss strax efter ett...
...Ralf somnade dock lite tidigare =)
Men en mycket trevlig kväll, så tack för sällskapet och skönt att Ralf sov så bra trots allt flängande under jul och nyår. Nu vet vi att spjälsängen är sovbar också =)
Nyårsmenyn
Förrätt:
Toast med gratinerad chevréost på en bädd av blandsallad, ruccola och rostade pinjenötter samt lite ringlad honung på.
Varmrätt:
Stiffado med klyftpotatis samt sallad med fetaost.
Dessert:
Sofies sjukt goda daimtårta.
Behöver jag säga att vi var sjukt mätta fram till sänggåendet? Då hann vi inte ens ta fram snacksen.
Jag drack två olika sorters alkoholfritt bubbel, vitt till förrätt och tolvslaget och rosé till resten, kanongott!
Dags för förrätten.
Familjen Stegemann/Larsson.
I år hann vi med efterrätten innan 12-slaget =)
Sista nyårsfirandet som två i familjen.
Tack för en himla trevlig kväll och god fortsättning på 2012!
Nyårskrönika 2011/2012
Jag startar som sig bör med en tillbakablick över året som gått:
Januari:
- Hela månaden var vigd åt bra kosthållning och träning, PT-lett via nätet, FUSTRA Superstar. Som tur var fick jag med mig min kollega Maria annars hade det nog gått sämre. Nu fuskade jag bara ett par gånger under de 30 dagarna vi körde. Men fick ett resultat jag var mycket nöjd med både kroppsmässigt och konditionsmässigt.
Före och efterbilder från Fustra superstar.
Februari:
- Vi gav oss på projektet att måla och tapetsera om i sovrummet, trappan och hallen nere.
Vi lyckades även tajma in att bli sjuka efter varandra under tiden, så allt tog liiite längre tid än vi tänkt, men fint blev det.
- Jag var hos frisören och klippte mig för första gången på typ tolv år. Ett par dm kortare med uppklippning runt ansiktet samt ljusa slingor blev resultatet.
- Vi upptäckte att vi var gravida, lite sent kanske att fatta först i vecka 8-9, men jag är inte alltid så snabb med att fatta.
- Vi var hundvakter en helg åt grannhunden Pepsi som var otroligt morgonpigg och ville gå på promenad i den bistra kylan redan vid sju på morgonen.
- Vi blev bjudna på trerätters hemma hos Camilla där vi lagade maten tillsammans och fick med oss en massa tips och tricks hem, tack för det!
Ny frisyr och ett positivt graviditetstest.
Mars:
- Jag bevittnade mitt livs första skatetävling inne i Berget i Gamlestan.
- Sharro var i stan och firade sin födelsedag med en mysig middag på Tranquilo. Tornado Babies var där =)
- Vi hade konferens med jobbet på Fars Hatt i Kungälv och jag fick priset ”Årets hedersomnämnande” för min insats på jobbet. Blev så rörd att jag fick en tår i ögat.
- I slutet av mars kom kallduschen. Vid det första ultraljudet för att kolla ålder på fostret var livmodern tom, kroppen hade stött ut fostret och det var bara att invänta blödningarna som skulle rensa ut alla gamla minnen från graviditeten. Detta efter ca 12-13 veckor gången.
En chock för oss båda och en stor tomhet fyllde våra inre, men vi blickade framåt tills vi kunde försöka igen.
Klipp från Skatetävlingen, vinnaren Eddie Lindqvist:
http://www.youtube.com/watch?v=_5FNuFYeYws
April:
- Vi startade april månad med en weekend i Sthlm för att närvara på Backdrafts releaseparty för ”This heaven goes to eleven”. Jonas och Åsa var på kryssning, men var snälla och lånade ut sitt hus till oss, tack för det!
- Vi passade även på att se Backdraft då de spelade i Halmstad i mitten av månaden, dessutom utmanade vi dem i ett parti bowling.
- Vi öppnade en ny butik på Frölunda Torg med jobbet.
- Vi firade påsken hemma hos Lotta och Anders i Hedefors med god mat ute på deras nybyggda altan med utsikt över ån.
Backdraft live på sitt releaseparty, sammanstrålning med The Greek Gang, middag med grekerna på Bröderna Olsson.
Vi besökte Wasamuséet, tog en promenad genom gamla stan, hälsade på Linda, Dennis och Ludde samt fastande på mingelbilder från Pub Anchor.
Backdraft + bowling i Halmstad här jag och Mats som var sämst på bowlingen, Öppning av vår butik på Frölunda Torg, påskmiddag hemma hos Lotta och Anders.
Klipp på Backdraft / Idiot från Aten hösten 2010: http://www.youtube.com/watch?v=PCCu-d8IoUg
Maj:
- Jag startade månaden med att måla de sista altanmöblerna så att det skulle bli fint till sommaren.
- Jag beslöt mig för att spela fotboll i klubb igen och joinade Älvängens damlag lite spontant.
- Vi besökte svärfars vernissage på alla sina brev och foton från kändisar.
- Jag och älskling firade sju år tillsammans – tiden går fort när man har roligt =)
- Vi var på ”Hos Pelle” och åt för presentkortet vi fått av mamma och pappa i present, en mycket god middag, tack för det!
- Therese som tagit sin juristexamen firades på Mañana.
- Vi bokade semesterresan till New York.
- Jag spelade min första fotbollsmatch sedan ca 15 år tillbaks, 7-manna.
- Vi gör ett graviditetstest igen och får ett positivt resultat tillbaks, YEAY!!! Bebis blir beräknad till slutet av januari 2012.
Roys vernissage, middag på Hos Pelle och ett nytt positivt grav.test.
Tjusigt skall det vara om det vankas examensfest!
Juni:
- Vi drog till Muskelrock för tredje året i rad. I år i en annan konstallation än innan eftersom folk hunnit separera och få barn mm. Men vi bodde gem glada gangstergrabbar (?) i en husvagn jag lyckats hyra i alla fall och vädret var tipptopp så det blev bad efter frukost varje dag.
- Jag och baby sunshine firar 2-årig bröllopsdag.
- Vi firade Patriks födelsedag med lite grill här hemma, av mig fick han ett Kolmårdenbesök och en flaska specialbeställd whisky från Edradour. Av Jonas fick vi äntligen dvd:n från vårt bröllop, tack för det!
- Tidig semester i år, den inleddes med Metal Town som var blött, men med bra band. Höjdpunkterna var Devin Townsend Project och System of a down.
- Semestersafarit åkte vidare norrut till Kolmården där vi bodde en natt på vildmarkshotellet, spanade in alla söta djur och delfinshowen. Sedan vidare upp till Singö där vi firade midsommar med Åsa och Jonas.
- Sedan mellanlandade vi hemma två dagar innan vi stack till New York.
Muskelrock - ett axplock.
Lite ljudklipp från Muskelrock:
Graveyard http://www.youtube.com/watch?v=W9_Hc03zkHo
The Scams http://www.youtube.com/watch?v=HB-FmEdMY0c
Ghost http://www.youtube.com/watch?v=_yszQMJ-dnI
Patrik fixade god mat till sin födelsedag; marulk med mangochutney, Metaltown ett ganska blött äventyr.
Lite ljudklipp från Metaltown:
System of a down http://www.youtube.com/watch?v=sV6u2uRGLwg
Devin Townsend Project http://www.youtube.com/watch?v=H6jOojl74xg
FKÜ http://www.youtube.com/watch?v=cSICEj8ftFs
Deicide http://www.youtube.com/watch?v=D5gLuvf8DHs
Kolmården besök med klapp av söta smådjur, samt en linbanetur på hög höjd runt parken. Sedan vidare till Singö i Roslagens skärgård för att fira midsommar.
Fler sommarbilder från Singö.
Flakmopperace: http://www.youtube.com/watch?v=D0SL4frAhRA
Juli:
- Vi startade med att befinna oss i New York på USA’s nationaldag. Mycket promenerande, shopping och intryck blev det under de tio dagar vi var där.
- Vi fick akut köpa ny tvättmaskin då vår gamla kastade in handduken för gott.
- Vi spenderade en mysig dag i Borås med Anna, Nicke och barnen, först djurparken och sedan tapasmiddag på stan.
- Oslo drabbas av en galnings verk och massor av människor får sätta livet till på Utöya. Alla är chockade och ingen förstår varför han utförde detta dåd.
- Månaden avslutades med en möhippa för kollegan Maria. Det var mästarnas mästare, picnic, spa, ost- och vinprovning samt en mycket god trerätters middag hemma hos en av tjejerna som stod på schemat under denna toppenlyckade dagen.
Två olika välkomnanden till NYC, jag provar klänning från Betsey Johnson på Woodbury Common Outlet, frukost i Central Park.
Mac and cheese på Brooklyn Diner, Vy från Rockefeller Center, mango smoothie på the boardwalk Coney Island, nöjesfältet på Coney Island.
Välj ditt eget snagg i de polska kvarteren runt Bedford Avenue, Almost naked cowgirl, Gospelbrunch på BB King Blues Club med delar av Harlem Gospel Choir.
Ground Zero under uppbyggnad, vi framför börsen, göd italiensk middag i närheten av hotellet.
Gudinnan sedd från Staten Islandfärjan, mycket god middag i Little Italy, 4:th of Julyfyrverkerier och ett besök på LEGO's affär vid Rockefeller Center.
Strandpromenaden med Brooklyn Bridge i bakgrunden, fika på Piren, huset där vännerna i Friends bor och en svensk lösgodisaffär i The Village.
Sista kvällen i NYC, middag på The View och vi vid Times Square.
Lite filmklipp från NYC:
Harlem Gospel Choir http://www.youtube.com/watch?v=VZCVG9H1r2g
Coney Island http://www.youtube.com/watch?v=T88Eg9D14x0
Vy norrut över Manhattan http://www.youtube.com/watch?v=wtLZoz1QuxY
Vy söderut över Manhattan http://www.youtube.com/watch?v=9F0sV9ZdOos
Marias möhippa hela gänget samlat och på väg, ost och vinprovning på Basement, en gren ur Mästarnas mästaretävlingen, avslutande middag på kvällen.
Augusti:
- Vi fick äran att närvara vid David och Charlottes vigsel i Hudene kyrka. Det var makalöst vackert och brudparet var mycket stiliga i sin långa fina klänning och frack. Tack för den upplevelsen!
- Sedan var det dags för bröllop nummer två nere i Skåne. Vi inledde med att hälsa på hos familjen Elvasdottir/Grabowski en natt, sedan vidare till Eslöv där vigseln hölls och festen var bokad till Ellinge slott – en perfekt inramning för Maria och Daniel. Tack för den upplevelsen!
- Vi firade min födelsedag hemma med lite buffé och tårta för de närmsta i familjen och vännerna.
Vi hade turen att även Åsa och Jonas med sina vovvar kunde ta sig ner från Sthlm och medverka =)
- Den bästa födelsedagspresenten kom den sista augusti då vi var och gjorde rutinultraljud på Östra och fick se Microråttan. Alla organ fanns på plats och allt såg normalt ut, skönt!
David och Charlottes bröllop i början av augusti.
Maria och Daniels bröllop i Skåne gick i vitt och orange.
Kalas för mig som fyllde 33 år, Microråttans första porträttbild här ca 18 veckor gammal.
September:
- Vi öppnade webbshop med jobbet.
- Jag skaffade premiumabonnemang på tv4play för att se Bonde söker fru där mammas kusin medverkade.
- Vi var framme i halvtid i graviditeten.
- Var på tjejkväll hemma hos Emma i Sjövik där vi bjöds på himmelskt goda grillade revben mm, tack för det!
- Tornado Babies hade en date på Mañana och käkade tapas och snackade skit.
- Vi blev med en jättefint barnvagn som kommer fungera de tre första åren.
- Månaden avslutades med party. Först bjudning till Star Republic som gjort jobbets webshopslösning som hade inflyttningsfest. Sedan vidare till Sticky där vi såg Debbie Ray spela.
Barnvagnen, kollegorna och jag på party hos Star Republic.
Oktober:
- Tog semester en dag för att shoppa med mamsen på stan. Det var nämligen hennes födelsedagspresent att välja något på Åhléns i present. Valet föll till slut på kuddar till den beställda nya soffan.
- Vi var på vårt första återbesök på MVC och fick lyssna på Microråttans hjärtljud, kärlek!!
- De sista tre veckorna av oktober gick nästan oavkortat till att färdigställa Ulverheims debutskiva ”När dimman lättar”, både musikaliskt och layoutmässigt då vi gjorde allt själva i bandet.
- Vi hann även med ett besök i Alingsås och en lite tur runt ”Lights in Alingsås”.
- Vi lurade med grannarna in till stan på middag och sedan konsert med La Puma på Sticky.
- Det blev också ett besök på Chokladkalaset även i år.
Lights in Alingsås, P med grannarna på Sticky, La Puma visar att vara höggravid inte är ett hinder.
November:
- Min vikarie började 1/11, skönt att ha så lång tid för överlämning.
- Vi använde ett av mina två presentkort från födelsedagen till att gå och se Tintin i 3D på bio.
- Sparkarna i magen börjar bli kraftigare och även P kan känna ibland.
- Vi fick panikshoppa ny diskmaskin då även den lade av. Taskig tajming att två vitvaror går sönder samma år. Men nu har vi en ny, tyst och mer miljöekonomisk =)
- Vi körde avslutning med fotbollen uppe på hotell Stenungsbaden med middag, show och dans samt hysteriskt kul version av Så skall det låta på ett av hotellrummen.
- Första roadtrippen med min vikarie blev till Örebro och Skövde. Nya butiken och två gamla samt ett leverantörsbesök hann vi med denna dag.
- Skivan blev klar och allt material skickades för press och tryck.
- Andra roadtrippen med min vikarie bar till Sthlm. Åkte eftermiddagen dagen innan och passade på att hälsa på hemma hos Linda, Dennis och Ludwig. Linda tog massor med fina gravidfoton på mig och Microråttan, tack för det! Förutom det hann vi med studiebesök på DC, HK samt butiken på Drottninggatan.
- Vår föräldrakurs på tre tillfällen startade.
- Den värsta stormkvällen gav vi oss in till stan och åt middag på Hedens Hörna med efterföljande konsert på Trädgårn med Clutch.
Avslutning med ÄIK på Stenungsbaden fullt ös medvetslös, Linda plåtar mig och magen, middag på Hedens Hörna, konsert med Clutch.
Clutch live på Trädgårn: http://www.youtube.com/watch?v=0BtihvW0b0s
December:
- Vi var inbjudna till dop för lille Wille som även visade sig bli bröllop mellan Becca och Mikael, stort grattis till er och tack för att vi fick komma! Tre bröllop på samma år – inte illa.
- Jag och kollegan Maria var på VIP-frukostshopping på Lindex där vi plockade på oss barnkläder för glatta livet innan jobbet.
- Jag besökte frisören igen och klippte av lite till av mitt långa hår samt lade i lite mörka slingor i underhåret. Nöjd även denna gången.
- Jobbet anordnande en fantastisk julfest med Thailandstema. Först förvärmning på flyget och sedan middag på Thai Moon Kitchen i Vasastan.
- Vi shoppade en byrå till Microråttan på IKEA och möttes av vattenläcka när vi kom hem =/
- Mycket pyssel hemma, fram med julsaker, bygga skötbordshörna mm.
- Abramis kom på celebert Gbg-besök och vi stack givetvis till Sticky för att se dem spela, även kompisarna i May’s Hounds spelade den kvällen så det var extra roligt.
- Mamma hade bokat överraskningshelg i Vänersborg till pappa som fyllde 70. Vi fick följa med och åt massor med mat och hade trevligt. Tack för det!
- Dagen före jul blev allt klart på taket så att vi ej kommer få mer problem med läckage i framtiden – årets bästa julklapp!
- Julafton spenderades på två ställen, först lunch hemma hos svärföräldrarna och sist middag hemma hos mina föräldrar. Lite extra kul i år när det återigen fanns barn med, lille Finn som föddes i maj.
- Mellandagarna bjöd på minisemester med hotellvistelse , middag på stan och biobesök.
- Vi var på extra kontroll på MVC eftersom bebis inte vänt sig ännu. Fortfarande inte vänd och dessutom fixerat sig med rumpan nedåt, så vändningsförsök på Mölndal är nu bokat första veckan i januari.
Brudparet, Becca och lille Wille som hade namnkalas, vi på dop/bröllop, jag och lille Wille blev buddiesar =)
Nyklippt igen, Mammut barnbyrå, skötbordshörna i bastun, Abramis Brama på Sticky.
Ljudklipp från Sticky Fingers:
May's Hounds / Voodoo http://www.youtube.com/watch?v=yuQNh_x8W3g
Abramis Brama / Bilder http://www.youtube.com/watch?v=E1uUFfpTozo
Abramis Brama / Nålen http://www.youtube.com/watch?v=DFqRnUDLmOI
Vi firade pappas 70-årsdag i Vänersborg på hotell och med god mat, fördrink med värmande dryck, lite firande och presentöppning på rummet, vi under middagen, frukost dagen efter - det bästa med att bo på hotell!
Årets elektroniska julkort på en tjockis och en bock.
Vi släppte även debutplatta med Ulverheim - När dimman lättar den 16:e december och har fått ganska bra recensioner so far, riktigt kul!
Två ljudklipp från plattan:
När dimman lättar http://www.youtube.com/watch?v=iZHR1WzqOqo
Arkebusering http://www.youtube.com/watch?v=k5Wa8ZBRk04
***********************************************************************************
Förhoppningar inför 2012
- Framförallt hoppas jag att själva nedkomsten av Microråttan går bra hur det än nu blir, vanlig förlossning eller snitt. Ser verkligen fram emot att vi blir tre och en liten familj på ett helt nytt sätt, även om det samtidigt känns skrämmande och läskigt.
- Att P kommer trivas som fisken i vattnet på sitt nya jobb. Ett lite större företag där han kanske kan få chansen att växa till sin fulla potential – han är duktig på det han gör, men behöver mer svängrum för att kunna ta ut hela registret. Och så är det ju trevligt om man kan få hem en nöjd och glad man på eftermiddagarna.
- Tänka mer ekonomiskt och göra veckomatsedlar som ger en bra och balanserad kost samt matlådor till lunch dagen efter. Blir lite tightare med pengar om man vill kunna hushålla med föräldradagarna.
- Att jag blir en bra mamma som ger trygghet och kärlek till det lilla livet och inte hetsar upp mig över småsaker.
Nyårslunch.
Nyårslunch.