saxiquine -

Relationer VS egot

Pratade med min pojkvän igår i telefon. Från början ledsen. Försökte belysa vissa saker som gör att jag inte mår bra just nu i vår relation.
Men det hela urartade till något väldigt känslomässigt och väldigt okonstruktivt som till sist blev en ren pajkastning , mest från mitt håll som jag inte alls är stolt över.
Smärta och rädsla får oss ofta att agera totalt oförnuftigt.
Sedan när man fått lite tid att reflektera är det lättare att se det, så jag måste öva på att ge mig tiden att backa bak, få en bättre överblick, där och då – i diskussionen INNAN det går över styr.

Det är ju dessa saker jag övar på sedan två månader tillbaks.
Att skapa ett inre lugn. Alltså ett utrymme för att tankarna skall kunna avfärdas som just tankar istället för att de helt skall styra mitt agerande.
Tankar är ju just bara tankar, triggade av olika känslor som rädsla, ilska, sorg, skam mm.
Varför är det så svårt?

Lyssnade på en av mina favoritpoddar idag på jobbet för att mota bort ångesten över mitt beteende igår. Närvaropodden om Relationer. Gäst var Michael Larsen som driver bloggen Separation.

Antecknade ner de saker som talade direkt till mig, de saker som jag känner att jag bör jobba på:

”Om man sår förväntningar får man skörda besvikelser”
- Att lära sig att bara ha tillit och vara närvarande i nuet. Att det blir bra och målet är inte det viktiga.
Att ha realistiska förväntningar är inte fel, men vad händer när förväntningar krockar i en relation, hur kan man prata om det för att undvika besvikelser?

”Hur hanterar man sina olikheter?”
Jag och min partner är både väldigt lika och också väldigt olika. Hur gör vi när vi möts i olikheterna?
Hamnar vi i en anklagande ställning eller kompletterar vi varandra? Just nu skulle jag vilja säga att trots att jag kämpar för att det inte skall bli så, ungefär 50% hamnar i någon form av anklagande.
Sådan vill jag inte vara, för då känner jag mig hemsk efteråt när det lugnat sig och jag slår på mig för att jag har svårt att vara mer flexibel i
mitt sätt att se på situationen.

”Acceptans, det är ok, tillit, surrender”
Släpp taget om kontrollen. Acceptera att det är som det är. Det blir bra.
Jag är en människa som har och alltid haft ett stort behov av att känna mig i kontroll.
Så detta är extremt svårt för mig och ganska diffust om hur man gör för att nå dit.
Är en sak jag misstänker vi kommer prata om mycket i min terapi om varför och hur jag gör för att släppa kontrollen bit för bit.
Att våga lita på att det blir bra även om jag inte försöker styra allt.
Citat ur annan favoritpodd med Björn & Navid:
”Framtiden kommer aldrig, den är bara en fantasi i dina tankar här och nu. Tankar som får proportionerlig stor vikt i ditt liv”
Om framtiden bara är en idé, ett mål på vägen för oss i västvärlden, så lever man ju aldrig på riktigt om man bara är på väg mot nästa steg och får panik när stegen inte kommer i den takt man tänkt sig.

”Egot”
Egot är ditt tänkade jag. Den del som ofta agerar utifrån fel förutsättningar.
En person med dåligt självförtroende tenderar att ha et större ego på sätt och vis, för man har bilden av att allt handlar om en själv. Nu gjorde jag fel, nu är de arga på mig, jag klarar inte… osv.
När man blir självcentrerad för att man är osäker blir man inte heller en härlig människa att vara med, varken för sig själv eller andra.
Så hur bygger man upp sitt självförtroende igen?
Tipset i podden var att göra EN sak, oavsett hur liten, varje dag som man kan somna stolt över.
För varje dag växer självförtroendet över saker man faktiskt bevisat för sig själv att man klarar av.

”Sårbarhet”
I relationer är det viktigt att kunna visa sig sårbar. Att blotta sina rädslor och innersta tankar. Att prata om de saker man är mindre stolt över i sin personlighet tillsammans med saker man är mer stolt över.
Men visar man sin sårbarhet till människor som gillar maktövertag och inte hyser medkänsla kan det gå väldigt illa, så spara sårbarheten till dem du är trygg med.

”Personlig utveckling”
Denna resan har precis startat för mig och jag gick in i den med hög motivation och mycket driv.
Jag vill verkligen förändra mitt liv till det bättre. Men jag måste komma ihåg att tålamod är en viktig del. Se de små framstegen och ge mig själv kärlek för dem istället för att slå på mig för att det inte går tillräckligt snabbt framåt.
Och att göra det lite mindre allvarsamt och tungsint. För mig startade denna resan i en period av total ångest och rädsla. Kanske därför det känts så allvarsamt.
Men skall försöka göra det mer nyfiken, utforskande och lekfullt med skrattet nära till hands.
För det är ju sådan jag är egentligen. Glad och kan göra tokiga saker spontant utan att jag bryr mig om vad andra runtomkring tänker. Och jag saknar verkligen den sidan av mig själv.
Den som är lite mer som ett lekfullt barn, men med lite mer konsekvensktänk.

Jag försöker reflektera över mig själv och mitt beteende.
Jag försöker få kontroll över de tankar som virvlar runt i mitt huvud och ibland sprider sitt gift alldeles för mycket.
Som min partner brukar säga;
”När du kommer till en situation du känner att du totalt tappar det – STOPP! Backa, pausa, skapa dig en ny överblick innan du går framåt igen.”