Dan före dopparedan...
Julstress.
Eller kanske inte stress över jul, men som vanligt då man jobbar inom handel, stress från mitten av oktober fram till julafton på jobbet.
Som vanligt har december månad nästan bara svischat förbi och jag har inte hunnit så mycket mer än jobba, gosa med O och sova.
Skall bli extra skönt med lite extra lediga dagar i år då både jag och magen behöver ta det lite lugnt.
Jobbar idag, tillsammans med en styrka på ytterligare tre kollegor.
Sedan blir det att mötas upp med reten av lilla familjen och titta på NK's julskyltning, kanske ta en fika och kanske köpa en sista klapp innan vi skall hem och boa in oss och mysa.
Julafton blir konstig i år.
Vi kommer bara fira hemma hos mina föräldrar denna gång.
Patriks mamma är helt färdig efter julhandeln, hon har ju egen boutique, så vi har bestämt att fira i mellandagarna istället.
Men vi är många som fallit bort av ordinarie julaftonsgäster. Min kusin med familj skall för en gång skull fira hemma hos svärmor nu när de hade möjlighet till det och min morbror har blivit sjuk så han och moster uteblir.
Så totalt blir vi vår familj, mamma och pappa samt mosters bror.
Men det blir nog trevligt som vanligt ändå!
Innan på dagen kommer vi fira hemma och byta klappar inom familjen.
Oliver har nu upptäckt det jättestora paketet längst bak vid granen och har vält det x antal gånger.
Hoppas han kommer gilla innehållet - en tågbana. För den skall vi bygga upp tillsammans tänkte vi och leka med på julafton =)
GOD JUL önskar jag er alla!
Sjukstuga
Idag har både jag och Patrik varit hemma sjuka. Han har dock mer symptom på vanlig influensa med feber och ont i kroppen.
Någon har varit snäll i år!
Själv har jag vilat mycket och försökt äta mig till kraft igen.
Har blivit mycket tv liggandes i soffan.
Pysslade i intervaller med att slå in alla julklappar. Det är ju trots allt mindre än en vecka till julafton!!!
Så nu ligger det ett gäng under granen.
Lyckades också med konststycket att sätta mig bredvid stolen rakt ner i golvet under julklappspysslet, inte att rekommendera! Det gjorde ont samtidigt som det var hysteriskt kul att jag är så jäkla klumpig.
Sedan har jag ägnat mig åt att sanera bort eventuella baciller både i badrummet och på mig själv.
För imorgon efter jobbet åker jag och hämtar hem Oliver som då haft två toppendagar hos mormor och morfar.
När vi ringde för att säga godnatt idag var han hur glad som helst :)
Inte som man tänkt sig...
Det blir det ju sällan i ofs.
Kände att jag mådde lite skumt efter min sena lunch vid skrivbordet igår, men tänkte inte så mycket mer på det.
Stannade till vid färgaffären på vägen hem och köpte mer tapetlim då tapetsering stod på agendan typ varje kväll denna veckan.
Strax efter att jag kom hem bröt dock helvetet lös och 12 timmars dejtande av porslinsguden påbörjades.
Så jag satte mig själv i karantän i gästrummet och nedervåningens toalett för att minska spridningsrisken.
Håll tummarna för att resten av familjen klara sig!
Åt en risifrutti till lunch som Patrik var snäll och köpte hem imorse till mig. Första fasta födan på ett dygn, men det verkar ha gått bra, så det värsta borde vara förbi.
Tur vi har mamma och pappa som backup i alla fall. Behövs det kommer de och hämtar Oliver så han får vara hos dem ett dygn eller två.
Nu - sova en stund till!
Bild på påskägget
Påskägg och förkylning
För er som inte är kompis med mig på Facebook och Instagram så kan jag berätta om ett alldeles speciellt påskägg vi kommer få 2014.
Nämligen tillökning i familjen.
Oliver skall bli storebror till en liten syster eller bror - vad det nu blir, vi har valt att inte ta reda på det.
Huvudsaken är att barnet är friskt och det håller jag tummar och tuttar för.
BF är beräknat till självaste påskafton!
Vi valde denna gång att göra ett KUB-test eftersom det även påverkar Olivers liv i allra högsta grad om det skulle vara kromosonfel på lill*n i magen.
Vi fick bra resultat och gick lugnade därifrån.
Även rutinultraljudet såg normalt ut och vi fick titta ganska länge på det lilla livet som växer där inne i mage.
Nu är det bara ett par dagar tills vi är halvvägs och jag har sedan nån månad tillbaks känt hur hen rör sig där inne.
Annars mår jag inte så bra just nu.
En enveten förkylning som aldrig ger sig och har nu blossat upp för tredje gången under en fyraveckorsperiod.
Denna gången såpass kraftigt att jag genomled måndagen på jobbet för att jag måste och har sedan varit hemma i soffan sedan dess.
Med största sannorlikhet är jag hemma även imorgon, men på fredag måste jag tillbaks igen så jag hoppas verkligen att det känns bättre då.
Svårt att vara borta när man är ensam på sin position och vi befinner oss i vår viktigaste tid på året med julförsäljning, men jag vill ju bli frisk också.
Så den tänkta renoveringsstarten av Olivers rum har blivit framflyttad ett par dagar.
Hoppas på att starta med pappas hjälp på lördag.
Så fort grovjobbet med slipning som låter en hel del blir det lättare att göra saker på kvällstid då Oliver somnat.
Operation årsbok 2013 inledd.
Nu har jag påbörjat arbetet med att skapa en årsbok för 2013's alla foton och händelser.
Den fick dock starta med december 2012 eftersom den månaden inte kom med i förra boken.
Har valt ut ett urval av bilder fram t.o.m. juni månad, resten kvar och så redigering av dem samt sammansättning i boken då såklart.
Tror jag kanske har ca en månads arbete om jag får en stund varje kväll eller i alla fall varannan.
Men det rä det väl värt för att samla minnena på annat sätt än digitalt?
Livstecken
Det är dags att visa tecken på liv här på bloggen.
Tiden räcker inte riktigt till. Sitter sällan vid datorn och att skriva mycket text från mobilen är som ni alla vet, inte särskilt effektivt.
Är inne i en mycket hektisk arbetsperiod just nu.
Dels för att vi som jobbar inom försäljning har våra bästa månader nu fram till jul.
Då jag jobbar med varuförsörjning till kedjan börjar min peak redan i oktober, men droppar sedan av runt v.50 medans de som jobbar i butik har fullt ös fram till nyår med julhandel och sedan rea.
Förutom att det är som mest att göra denna perioden brottas jag med daglig problemlösning och en massa felaktigheter i systemen, som nu ärligt talat, håller på att suga musten ur mig.
Ena dagen känner jag mest för att lägga mig ner och gråta och andra dagen skrattar jag av galenskap.
Min klocka ringer 04:45 varje dag. Klockan sex är jag på jobbet.
Måndagarna blir långa, ibland går allt smidigt och jag har hunnit jobba undan en del redan på fredagen och kan gå hem vid fyra, andra gånger har jag suttit kvar till halv åtta på kvällen.
Tisdag, onsdag, torsdag och vissa fredagar är det jag som hämtar Oliver och då går jag halv tre från jobbet.
Sedan är det middag för lilleman, lite lek, bus eller bokläsning som gäller tills Patrik kommer hem och så blir det välling vid sex och nattning vid halv sju.
Därefter brukar vi äta middag och titta på nåt avsnitt av en tv-serie i soffan innan jag däckar i säng vid halv nio-nio om kvällarna.
Så mycket mer hinns inte med just nu.
På det personliga planet slits jag just nu mellan frustration och besvikelse men känner också förväntan och glädje.
Väldigt dubbla känslor alltså.
Energin räcker inte riktigt till till allt det negativa bara och hjärnan går på högvarv för att lägga fram olika scenarion av framtiden.
Jag längtar just nu väldigt mycket till julen och att vara ledig några extra dagar varje vecka.
Tårar till radion...
I bilen har jag alltid på radion.
P3 oftast.
Den senaste tiden har inslagen fått mig att gråta flera gånger.
I måndags var det ett program om någon som jobbade som läkare i ett land i afrika där det var inbördeskrig mellan styrande och rebeller.
Han berättade hur de tagit sig in på sjukhuset och letat efter sårade fiender att ta död på och hur de skjutit skrapt medan övrig personal och patienter (flest barn) gömt sig i olika rum och försökt vara tysta.
Rädslan över hur barnens gråt skulle locka till sig rebellerna och om de då skulle skona eller avrätta dem.
Till sist hade det dock blivit lugnt och de hade kunnat komma ut från sina gömställen för att då mötas av synen av en mamma liggandes vid sin bebis hon butit på ryggen då hon flytt från gevärselden.
Barnet hade fått en kula genom huvudet och var död och kall, men mamman ville inte inse.
Den eftermiddagen var det extra gott att få komma in till min lille pojk, sprudlande av liv och ge honom en STOR kram.
Imorse berättade de på radion att Kristian Gidlund till slut förlorat kampen mot sin cancer.
Vet inte så mycket om honom, men det berörde mig ändå.
Så fint hans familj avslutat hans blogg.
Och så ledsamt att läsa hans sista inlägg om hur livets sista droppar rann ur honom.
ikroppenmin.blogspot.com
Funderar på att stänga av radion i bilen och slippa känna ett tag, men kanske bättre att känna ändå och på det sättet ta tillvara mer på det man själv har.
För ärligt - hur många av oss glömmer inte dagligen att vi oftast endast har ilandsproblem?
35 bast!
I tisdags fyllde jag 35.
Inte riktigt medelålders kom vi fram till, för nuförtiden hinner man ju oftast med några fler år än 70 innan man trillar av pinnen, tar ner skylten och vandrar vidare...
Det hela firades i söndags här hemma med mina föräldrar och Patriks föräldrar. Vi åt grillunch och tårta och jag fick fina presenter.
Sedan firade vi i familjen på rätt dag med lite fler presenter och kärlek.
Kan konstatera att för fem år sedan när jag fyllde 30 var jag nog i mitt livs bästa form och nu fem år senar eär jag garanterat i mitt livs sämsta form...
Men, jag har en underbar liten son som jag älskar innerligt och han är värd varenda sömnlös natt, förkylning som satt käppar i träningshjulen samt smärtorna i ryggslutet som kommit efter graviditeten.
Så med facit i hand är jag hellre i dålig form än att inte ha min lilla familj.
Formen är ju lättare att göra något åt =)
Barabicu med Tornado Babies.
I fredags var det häng på stan som gällde med mina gamla fotbollskompisar från Tornado BK.
Sharro hade varit hemma i Sverige länge denna vändan tack vare jobb på fotbolls EM samt att hon blev faster åt en söt liten krabat =)
Så det var verkligen dags att vi fick ihop en date med andra ord.
Jag mötte upp Sharro och Åse på El Corazons uteservering vid Saluhallen.
Då hade de ätit lite tapas och delade på en kanna sangria som de glatt hällde i mig en hel del av också.
Då jag hade käkat pulverdiet hela dagen räckte ETT glas gott och väl om det skulle bli nån fortsättning på kvällen för min del.
Klockan fyra stod vi utanför det nya stället Barabicu på hörnet Rosenlundsgatan/Esperantoplatsen.
Där hade vi bokat bord för fyra eftersom Elin skulle ansluta så fort hon kunde.
I väntan på Elin beställde vi en av deras förrättspizzor och delade på samt varsitt glas att dricka.
Pizzan innehöll manchegoost, sotad lök, spenat och rökt tomat och var mycket god.
Bubblet var kallt och glaset fyllt till bredden - jag var nöjd!
När Elin kom beställde vi in mat.
Vi var så fantasilösa att vi beställde burgaren allihop ha ha.
Jag tyckte den var god. Den innehöll baconjam och till pommes fritsen fick man nån rökig variant av bearnaisesås.
Mums mums för hungrig mage!
Sedan blev det en hel del uppdatering av varandra om vad som hänt sedan sist som vanligt.
Också en hel del prat om framtiden och lite löst planerande av en eventuell weekend i London i vinter för att hälsa på Sharro.
Då vi bara hade vårt bord till klockan sex drog vi tillbaks till El Corazon där de andra tjejerna delade en kanna sangria till och jag beställde en mangomojito som var mycket god.
Servicen på detta stället är dock under all kritik tycker jag,
Så jag väljer nog inte att gå dit igen om jag får bestämma trots att läget är ganska så trevligt.
Mer tjöt och massa mys i dynorna blev det i alla fall.
Till slut bröt Elin upp för att åka ut till landet som planen varit från början.
Vi andra tre tog en snabb fika på Capuccino i väntan på att våra bussar/tåg skulle gå.
Sedan tog vi farväl av Sharro som gick mot Liseberg för att möta upp lite andra kompisar.
Tack igen för en supermysig eftermiddag/kväll!!
Puss.
No pain, no gain!
Idag har jag varit hos min kompis David Long på Femmans Sports ortopediklinik.
Fick till slut tummen ur och bokade en tid för att se vad som är galet med min korsrygg.
Det var som jag misstänkte.
Graviditeten är det som ställt till det och han sa att allt låg lite huller om buller.
Fick lägga mig på britsen och han masserade med HÅRDA tag in någon form av värmande liniment/olja.
Ont som fan gjorde det. Kom både skrik och tårar från mitt håll och jag sa att jag mycket hellre tog en förlossning till istället för den där tortyren.
Som vanligt skrattade han bara åt mig.
När ryggen väl var uppvärmd knäcka han lite.
Först med tryck platt ner mot britsen.
Sedan fick jag ligga på sidan med ena benet uppdraget och vrida ner ryggen mot britsen så drog han isär.
Lät som ett helt pärlband drogs ut ungefär.
Läskigt.
Men det tog inte mycket mer än fem minuter och det var ju gött.
Dessutom kändes ryggen mindre stel direkt, så nu hoppas jag att även smärtorna håller sig borta.
Kommer inte behöva uppföljningsbesök, men han rådde mig att köpa en pilatesboll och sitta på den 20 minuter varje dag för att ge ryggen och bålens muskulatur en chans att samverka och stärka upp sig.
Så skulle jag nog slippa framtida besvär.
Behöver jag säga att jag lämnade Femmans Sport med en pilatesboll?
Glas på Ängön.
Igår utflyktade vi hela dagen.
Först in en snabbis i Nordstan där P bytte in tvspelskonsoller och spel mot en ny Iphone då hans display gått trasig efter att Oliver kastat den i backen.
Sedan tog vi en runda på Åhléns.
Jag hittade inget alls på rean, men P hittade en snygg skjorta.
Då HM's butik var drabbad av det myckna regnet var jag tvungen att titta till vår butik, men den hade som tur var klarat sig!
När O fått i sig lunch åkte vi vidare norrut på äventyr.
Siktet var inställt på Ängön där min gamla kompis Elin skulle ha lite utställning av sin glaskonst.
Turen gick över Tjörn och Orust. Sedan färjan över till Malö och så var vi till slut över på Flatön som övergår i Ängön.
Tack vare smarta avtagsskyltar med numrering var det enkelt att hitta.
Mycket fint sommarhus familjen har där ute!
Mycket fint fanns det i glas att titta på och köpa också.
Speciellt tårtfaten med infällt mönster av tårtduk är en av mina favoriter samt de underbara mingelglasen med pipar att dricka ur.
Superrolig idé!
De vackra tårtfaten.
De festliga pipglasen.
Oliver sprang och lekte på gräsmattan, försökte attackklappa stackars katten som låg kopplad ute.
Sedan hittade han sandlådan och lite bilar och var nöjd där ett tag.
Efter det var det skottkärran som fick sig ett par varv runt trädgården.
Så mycket energi i denna lilla kropp!
Vi hann prata en hel del med både Elin och Mackan, kul kul!
De hade haft en fullspäckad dag med bouleturnering först på morgonen, sedan öppet hus för glaskonst mellan
12-17 och skulle sedan avsluta med bryggfest på kvällen.
Blev det något köp då? Jo, jag slog till på ett halsband med hänget "Ängöknuten" i klarglas.
Mycket fint!
Jag fick även lov att palla lite svartvinbärsblad för att göra lika god saft som vi bjöds på.
Min batch med saft.
Besöket avslutades med att glassbilen kom och värdparet bjöd Oliver på en Sandwich (delad med pappan).
Så nöjd han var och vilken glassmustasch!
Tack för en mysig dag!!
Bad i Prässebo.
Idag på eftermiddagen var vi i Prässebo och badade.
Mycket roligt tyckte oliven.
Han hade simpuffarna på och vadade ut tills han inte längre bottnade, sedan sprattlade han sig framåt mellan oss.
Vi mumsade på melon på filten och njöt av solen så länge den varade.
Sedan blev det nämligen molnigt och vi begav oss hemåt igen.
Men en mysig dag har det varit!
Imorgon blir det nya äventyr, först inne i Nordstan och sedan ute på Ängö där min kompis har utställning av sin glaskonst.
Mina älskade baddjur <3
Att bli av med övervikten.
För en vecka sedan tog jag ett beslut.
Att bli av med min övervikt.
För ja, jag är överviktig, enligt BMI.
BMI kanske inte alltid är ett bra mått, men för en normal människa så funkar det hyfsat tycker jag.
Är du i min size och vikt men kroppsbyggare då kanske det inte funkar riktigt lika bra.
Men jag tror de flesta som säger att man inte kan gå efter BMI helt enkelt kanske inte vill inse vart de hamnat på skalan helt enkelt.
För om jag är överviktig, så betyder ju det att många som tycker de "bara" är överviktiga hamnar på delen "fetma" istället och där är ju inte speciellt kul att vara. Risk för sjukdomar som diabetes och annat.
Jag kan inte heller säga att jag är en människa som kämpat med min vikt, testat miljarder olika dieter/bantningskurer osv.
När jag var yngre tränade jag mycket och åt mycket, men mest mat och en del godis också i ofs, men inte i den mängd som det har kommit att bli senare i livet.
Efter gymnasiet sommarjobbade jag på Pååls bröd och den första sommaren ökade jag 8 kg i vikt för att jag åt kaffebröd tills jag skämdes.
För 5-6 år sedan fick jag nog av de där extra 8-10 kg som dundrat på min kropp efter gymnasiet och jag tog tag i mig själv. Körde slaviskt notering av allt jag åt med hjälp av Viktklubb.se och tränade regelbundet igen.
Kanske mer än regelbundet i ofs för jag brukade köra 5 pass i veckan ungefär.
Första månaden hände ingenting och motivationen höll på att dö, men ett halvår senare var jag 10 kg lättare och såg riktigt slimmad ut!
Men som de lärde säger, det tar ju ca ett år att bryta en vana och sedan ytterligare ett år att hålla den nya vanan innan man kan skänna sig safe, så sakta men säkert började jag öka i tyngd.
Foto: Lars Segerström. Taget i mars 2008.
När jag blev gravid var vikten 64 kg. Normalviktig och ganska nöjd med hur kroppen såg ut då.
Under en graviditet äter man ju bra kost och allsidig kost och skall inteens börja fundera på att räkna kalorier.
Det enda jag försökte tänka på så länge som möjligt var att inte "unna" mig en massa skit under svepskälet att jag ändå skulle bli tjock.
Det resulterade i att jag endast gick upp 11-12 kg, så jag var på mitt livs all time high när Oliver föddes.
76 kg ca. 6 kg av dem försvann i samband med förlossningen, så min resa mot 64-65kg startade på 70 kg.
Många, långa promenader blev det under våren och sommaren 2012.
Men det blev också väldigt mycket choklad och kakor och annat crap.
När jag väl kom igång och började spela fotboll igen skärpte jag till mig och var då nere på 66kg - nästan i mål.
Och jag var dessutom i bra form, såpass bra att jag snart trodde jag skulle få ta en plats i laguppställning till match.
Då kom det trista dråpslaget som sabbade allt. Jag blev förkyld och förkylningen hängde kvar från augusti till februari/mars 2013.
Under denna tiden åt jag hejdlöst med skit, större portioner av de vanliga målen, tränade i stort sett ingenting p.g.a den envetna förkylningen och mådde allmänt kasst. På gränsen till deprimerad samt konstant trött.
Nu har jag insett att för att bryta denna riktigt dåliga trend måste jag göra något, för mig, extremt.
Har därför köpt på mig måltidsersättning i pulverform som jag nu under tre veckor kommer byta ut mellanmål och lunch imot.
En vanlig dag nu ser ut såhär:
En knäckemacka med kaviar och ett kokt ägg till frukost.
Pulvershake till mellis.
Pulversoppa till lunch.
Pulvershake till mellis.
Vanlig middag hemma på kvällen, men i normalportion.
+ en jäkla massa vatten under hela vakna tiden.
= ett kaloriintag på ca 1000 kcal/dag.
På helgerna kommer jag äta normalt, men tänka på storleken på portionerna samt vad extra jag stoppar i mig.
Försöka hålla mig undan godis och glass så mycket som möjligt för att bryta sockerberoendet.
Syftet med dessa veckors kickstart är att:
Bryta tvärt med mina dåliga vanor.
Minska magsäcken så att normala portioner känns mättande.
Tappa ett par kilon i snabb takt så att jag kan springa igen utan att få ont i knäna.
Så efter dessa första veckor blir det tillbaks till vanlig mat och komma igång med träning igen, för det är ju när jag tränar som jag mår allra bäst + att kroppen behöver det för att orka alla andra dagliga påfrestningar.
Eventuellt måste jag checka upp min rygg som spökat ända sedan Oliver föddes också.
För är det så att det kanske skall bli ett syskon i framtiden vill jag ha bästa utgångsläge för ytterligare en lätt graviditet!
Önska mig lycka till och stötta mig genom att inte bjuda mig på godsaker!
TACK!
Bad i Prässebo.
Igår var vi i Aröd med lite kompisar och skulle bada medan P var hos tandläkaren samt hade ett avslutande möte med sin gamla arbetsgivare.
Det blåste kallt - väldigt kallt så det blev bara lite plaskande i vattenbrynet för Oliver.
Han var dessutom till en början rädd för de ganska höga vågorna som slog in mot stranden.
Sedan var de bara roliga och jag fick ta av honom kläderna eftersom allt blev blött.
Idag var det dock lite mindre blåsigt så vi gav oss av hela familjen till sjön i Prässebo.
Vi var nästan först där av alla.
Dock blåsigt även idag, men inte lika illa som igår.
Vi lekte i sandlådorna och sprang på ängen tills det var dags för lunch.
Då anslöt Håkan och Cornelia och efter de fått i si mat också var det dags för bad.
Oliver älskade det även denna gång.
Långt ut skulle vi gå tills vattnet nådde honom till halsen och plaska skulle han göra samt dricka av sjövattnet.
Så glädje och skratt denne lille mannen har i sig - underbart att se!
Cornelia var dock inte alls lika nöjd med vattentempen och ville inte alls bada.
När Oliver till slut var så kall att hela han darrade bar jag upp honom ur vattnet trots vilda protester.
Men det var ganska bra att få på sig varm, torr badrock och få ett Singoallakex också verkade det som för protesterna avstannade.
Oliver i mammans solbrillor mumsandes på Singoallakex.
Bjuder kompisen Cornelia på kaka.
Sedan hängde vi kvar nån timme till och bara tjötade och hade det allmänt gott innan det var dags att packa ihop och bege oss hemåt igen.
Hoppas på flera sådana här ftermiddagar nästa vecka då vädret verkar bli varmt och gott.
Hoppas på en dräglig arbetssituation så att jag kan plocka de timmar jag jobbat in och smita tidigare de flesta dagarna.
Snabbvisit på Potatisfestivalen
I söndags gjorde vi en utflykt till Alingsås.
Potatisfestivalen med tivoli hägrade tillsammans med kompisen Elvira.
Fanns bara ett fåtal attraktioner som vår lille man kunde åka tillsammans med målsman.
Men åkt gjorde vi, tåg och nån fiskkarusell och han såg ganska nöjd ut =)
Sedan tog vi oss bort till lilla torget där vi skulle äta älgkebab.
Älgen var dock slut så vi fick nöja oss med viltkryddat nötkött istället.
Tur vi stod under tältduk för det började ösregna så fort vi fåt maten i handen.
Men vi underhölls av en riktigt bra ABBA-show i alla fall.
Tack för sällskapet Jonas, Elenor, Elvira, Daniel, Petra, Alicia och Oliver =)
Åka tåg var kul, en stund i alla fall =)
En härlig lördag.
I lördags var vi på lite utflykt till Kungälv.
Vi tog oss upp till friluftsområdet Fontin.
Väl på plats var det dags för Oliver att äta lite lunch så vi började med det.
Mums var det att sitta ute i solen och äta och titta på djur under tiden.
Efter han var klar åt vi glass. Oliver var inte supernoga med glassen, men gillade rånet.
Vår egen lille Emil i Lönneberga =)
Mums med glassrån, speciellt när det fanns lite choklad kvar...
Sedan gick vi runt dammen.
Oliver fick gå första biten själv. Han testade att skaka på lyktstolpar, hjälpa till att både putta och dra vagnen och hälsade på änderna.
Sedan fick han åka i vagnen ett tag eftersom det gick lite väl långsamt med allt man skulle stanna och titta på utmed vägen.
Han fick även hälsa på en barnkär liten hund vi mötte =)
Bra när det kommer snälla hundar och man får lov att låta barnet hälsa. Blir liksom lite lättare att försöka lära dem djurvett om de får möta dem på nära håll.
Sitter den fast?
Dra lite.
Putta lite.
Oliver fick även känna på lite olika grässtrån och ormbunke.
Det mesta var spännande i ca 5 sekunder, sedan hamnade det på marken igen.
Vattnet i dammen däremot, det var så spännande att det kom stora krokodiltårar längs kinderna då han inte fick kliva ut i vattnet... dumma mamma!!
Så himla vackert där uppe nu i dammen med alla näckrosor.
Ormbunken var spännande en stund.
Vackra dammen.
På eftermiddagen messade grannen och frågade om vi ville ha sällskap på altanen över en öl.
Så fem minuter senare satt hon och yngsta dottern där med oss och hade lite tidigt lördagsmys.
Oliver och Dani lekte fint ihop. Hon gillar honom och han gillar henne.
Perfekt kombo =)
Så ett väldigt bra avslut på en mysig dag!
Bus under bordet.
Mys i stolen <3
En liten fågels möhippa.
1:a juni var lördagen då det hände.
Det var då vi anordnade möhippa för Emma aka Littlebiiird.
Hon hade flaggat för att detta var enda lördagen hon faktiskt kunde, så det blev ju ingen överraskning ATT det blev den dagen, men hon hade ju ingen aning om vad som väntade under dagen.
Vi var ett gäng som samlades hemma hos Sara som också bor i Sjövik och sedan gemensamt tog oss bort till Emma och Jimmy för att sno med henne ut på äventyr...
Solsken och hängslebrallor på blivande maken... dett skvallrade om att det skulle bli en bra dag.
Efter kramkalas på deras trädäck satte vi oss i bilarna för att åka till första destinationen.
Denna låg utanför Vårgårda. På vägen gjorde vi en detour om en bensinmack och köpte kaffe och glass.
När vår bil anlände hade Emma nog listat ut vad som var i görningen och såg både glad och spänd ut på samma gång... hon läste nämligen en dekal på en soptunna; www.tandemhopp.se och förstod att vi tänkt kasta ut henne från ett flygplan på 1000 meters höjd.
Ser lite knäsvag ut trots leendet.
Vi inspekterade hangar, flygplan och Emma fick skriva på papper - testamentet kanske?
Mycket folk på plats och det var en grupp på ca 15 personer som skulle in i planet samtidigt varav några var singelhoppare och några tandemhoppare precis som vår Emma.
Sara höll på att bli dekapiterad av ena vingen när de rullade ut planet ur hangaren ha ha.. tur hon duckade snabbt =)
Det fina, lilla planet.
Emma och testamentet, eller hur var det nu?
Till slut blev det i alla fall upprop i högtalarna och Emma blev ivägledd för att ta på sig utrustningen som bestod av en overall, en fin läderhjälm samt skyddsglasögon.
Hoppet var dessutom bokat med kameraman för att föreviga detta minne och han var grymt peppande hela tiden.
Såhär fin blev hon precis innan take-off:
Alltid redo!
Sedan gick det väl en dryg halvtimme av väntan innan vi blev utfösta på fältet där de skulle landa.
Det var som små, små vita prickar långt där uppe på den blå himlen. Efter vad som kändes som ganska lång tid vecklades skärmarna ut och de seglade fint ned mot marken.
Eftersom Emma är så lätt fick hon mycket tid i luften!!
Först kom kameramannen ner, sedan kom Emma hon hennes tandemhoppare.
Klockren kommentar som vi senare kunde se på filmen då kamermannen rusade fram precis då de tagit i gräset; "vilken jävla grej!!"
Klockren kommentar som vi senare kunde se på filmen då kamermannen rusade fram precis då de tagit i gräset; "vilken jävla grej!!"
Emma har just landat och är nog ganska så omtumlad och full av adrenalin.
Vi andra börjar gå tillbaks för att duka fram jordgubbar och champagne för att fira denna stora händelse.
Mums med bubbel, även om mitt blev alkoholfritt då jag var en av dem som körde bil under dagen.
Vi blev även invaderad av en stackars berusad kille som tappat bort sitt svensexegäng.
När vi väl landat lite efter hoppet och fått i oss bubblet och de flesta jordgubbarna var det dags för nästa anhalt på dagens schema.
Det ledde oss till Vårgårdaparken där vi åt lunch i gröngräset.
Dagen till ära var det även loppis i parken så Emma passade på att fynda sig själv ett minidragspel.
Mysigt med picnic utomhus, i alla fall när det är gött väder =)
När alla blivit mätta i magen drog vi vidare till stopp nummer tre.
Detta var ett ganska hemtamt territorie för Emma - nämligen Bläckbyrån WGA som hennes kompis Vilda driver.
Hon hade fixat en flash med olika motiv som skulle bli ett minne för livet för Emma.
Hon valde den mest klockrena av dem alla; henne och Jimmy som matryoshkadockor med ett hjärta i bakgrunden. Fram på smalbenet fick den bo.
Emma på andra sidan om nålen för ovanlighetens skull.
Såhär fin blev den!
Emma var lycklig över nya tillskottet av bläck på kroppen och vi packade återigen in oss i bilarna för färd mot Sjövik och kvällens middag. Trodde vi ja, men Emma ville ta en fika på Brobacka, så det blev ett spontanstopp där.
Mysigt trots att regnet öste ner under tiden. Men vi satt ju under tak så det gick ingen nöd på oss.
Lite fika och vila efter dagens händelser.
Till sist landade vi i alla fall hemma hos Sara i Sjövik.
Där hade vi förberett knytismiddag och mys med alla tjejerna och de som inte haft möjlighet att vara med tidigare under dagen anslöt.
Som vanligt blev det alldeles för mycket mat, så mer än hälften var kvar när alla ätit klart.
Emma fick en liten present att öppna. Den bestod av bakispiller till dagen efter samt en bok om 50-talets ikoner. De har ju faktiskt valt 50-talstema på sitt bröllop, så den kändes ju rätt så passande.
Ett litet paket med rosa snören...
Vi tittade även på fotona och filmen från fallskärmshoppet.
Helt grymma bilder och så kul att få se filmen. Tror vi alla fick en extra dos adrenalin där vi satt och såg Emma falla fritt i luften på 1000 meters höjd.
Så sugen på att hoppa själv. Kanske skall önska mig det som 35-årspresent?? (hint, hint).
Emma - hur cool som helst =)
Sedan var det soft med vin, snack och skratt. En efter en bröjade droppa av hemåt och till sist kläckte någon idén om att krascha killarnas fest hemma hos Emma och Jimmy.
Inte svensexa utan bara grillfest.
Så den sista delen av den ursprungliga planen sket sig, för tanken var att det skulle vara en girls sleepover och sedan en mysig frukost tillsammans dagen efter.
Nåja, nu var det inte så många som hade möjligheten att stanna över ändå, så det gjorde ju inte så mycket.
Men jäklar vilken härlig dag vi hade.
Hoppas Emma fick ett minne för livet!
Hon var i alla fall supermodig som gick med på höghöjdsuppdraget utan att knota det minsta.
Tack alla inblandade för en grym lördag, ses på bröllopet!!
Livet i 190
Tiden går just nu alldeles för fort.
Mina dagar består av tidiga mornar och ibland ännu tidigare mornar då jag skall hinna träna innan jobbet.
Sedan är det fullt ös hela dagen på jobbet.
Full speed till pendeln hemåt för att hinna gos med oliven i ca två timmar innan han skall sova.
Sedan middag, fixa med lite av det som måste fixas med och strax efter nio blir det sängen igen.
Veckorna flyter iväg och jag har snart jobbat tre hela veckor.
Galet vad fort det går och galet vad sliten jag börjar känna mig efter alla tidiga uppstigningar.
Men det är värt det för att få lite tid tillsammans på kvällen.
Annars hade den tiden gått till träning.
Ok, dags att hoppa i sängen.
Natti natti!
På besök i Nolhagaparken, Alingsås
Idag har vi varit i Alingsås och hälsat på Jonas, Elenor och Elvira.
Bra väder, lagom varmt och mestadels sol. Gött!
Vi startade med att promenera runt lite i Nolhagaparken och barnens djurgård.
Vi tittade på grisar, getter, hästar, höns och kaniner.
Sedan åt vi glass i solen.
Ponnysarna som Oliver ville mata med riskaka...
Tittar på stora, tjocka grisen.
Daimstrutsligan.
VS Daimstrutsligan 2 + extra ammunition i form av gummibjörnar.
Vi strosade förbi Nolhaga slott där man kan ha sin bröllopsfest - mycket fint!
Sedan avslutade vi utomhusaktivteterna med att hänga lite på lekplatsen i parken.
Gungorna var det som gällde såklart!
De två söta barnen skrattade ikapp!
Framför Nolhaga slott.
Tjohooooo!!!
Sedan fick vi god lunch, lax och potatismos med rivna morötter och sallad, mums!
Barnen lekte i Elviras rum. Hon hade fått en liten gitarr dagen innan och den var ju superrolig, så vi kanske får skicka med farfar en beställning nästa gång han skall ner till Ullared.
På vägen hem stannade vi till på Entreprenadbutiken och köpte oss en robotgräsklippare.
Nåt bra skall man ju göra av pengarna vi får in från hojarna.
Och det kommer bli grymt skönt att kunna spara två timmar/vecka på att inte behöva klippa gräset.
Nu kommer det räcka med att gå ut med trimmern en gång i månaden eller så.
Stannade även till på Plantagen och köpte gräsgödsel mot ogräs samt två paket med bukettranunkelslökar som slank ner lite spontant.
Skall plantera dem i minirabatterna vid spaljén utanför altanen på framsidan.
Hoppas det blir fint!
Vår nya kompis!
Nya kompisar till trädgården...
Grym dag idag alltså.
Tusen tack för sällskapet i Alingsås!